Ann-Kristin Agesund vill se sin bok som film

I Förverkliga din bokdröm berättar Kungsbackabon och potatisgillaren Ann-Kristin Agesund att hon gav ut Skönt förvirrad kvinna som inbunden bok under ett annat författarnamn. Idag arbetar hon med att göra om sin bok till ett filmmanus.

Vad är den största utmaningen i att göra om en bok till ett filmmanus?

Det svåraste är att jag vet att jag har en bra berättelse som jag vet skulle kunna bli en bra film, men att jag inte har vanan att tänka en berättelse just filmisk. Hur ska scen efter scen docka i varandra på ett bra sätt, hur ser övergångarna ut? I en roman skriver man ju scener som långa svepande sjok som man kan se som en film i sitt inre, men i en riktig film ska det komprimeras ner till kortare scener som behöver ha en enorm stringens och med elegant sammanflätade skeenden och relationer. Ibland sitter jag och skriver och tänker ”att det här ser väl bra ut”, men jag har faktiskt ingen aning. Jag vet inte vad en regissör tillför, ljussättaren, scenografen, skådespelarna, musiken, klippningen. Jag har med andra ord ingen aning om vad det är för film jag sitter och skriver, den blir till i så många led. I en bok ser man ju alltid vad man gör, och det är ganska färdigt förutom lite redigering.

Men det är väl bara att jobba på, det är kul, och liksom för böcker får man väl ta inresponsfrån proffs när tiden är inne. Som nybörjare vet man ju inte riktigt ens vilka misstag man gör.

Jag övar mig på att tänka film, jag ser många filmer, (olika genre, och ibland bara delar av filmer) läser manus parallellt och försöker förstå vad de egentligen har gjort. Sedan läser jag böcker om filmmanus och scannar av forum på nätet.

Just nu skriver jag några scener där flera utspelar sig i ett kök. I en bok spelar det inte så stor roll, tror jag. Men i en film tror jag det blir tråkigt att se scen efter scen i samma kök även om situationen förändras. Hur löser man det?

DSC_0269
Det finns ett begrepp vid adaptering (överföra roman till filmmanus) ”Breaking the back of the book”. Det är bokstavligen vad jag har gjort!
1) Välja viktiga partier
2) Göra en skiss av handlingen/dramaturgin
3) Jobba med att strukturera scener, händelser och repliker, ibland i annorlunda ordning än i boken. (Post-it). 

DSC_0283

Det verkar finnas en farhåga att en författare inte kan skriva filmmanus (fastän flera har gjort det) . I alla fall poängteras ofta och av många att ett filmmanus bara ska berätta vad som syns och hörs, inget av inre tankar kan komma med. Jag tycker det är en självklarhet. Det poängteras också att en filmberättelse inte kan innehålla hela bokens innehåll, och det känns också självklart tycker jag. Att börja med att bestämma vilken berättelse, vilken linje i boken som ska berättas var bara kul, och sedan välja vilka scener som ska skrivas för att föra den historien framåt. Det innebär också att jag lägger till nya scener. I boken har jag t.ex. två kapitel som utspelar sig i NY och inget av det ska vara med i filmmanuset, på alla de sidorna är det bara en enda replik som är riktigt viktig så då tar jag den och placerar den på en annan plats i filmen, och mycket stuvas om, och vissa karaktärer behöver få mer plats i filmen än vad de har i boken. Det är en underbart rolig syssla det där! Att klippa och klistra, och jag tänker också att en författare på ett sätt kan ha lättare att skriva manus av sin film eftersom den är den ende som kan vara riktigt brutal mot förlagen utan att vara rädd för att trampa någon på tårna.

Men, om jag ens är i närheten att få ihop ett vettigt filmmanus vet jag ju inte, men jag går in för att ta det på allvar, göra så bra jag förmår, och spänna bågen.

Sedan återstår ju den allra största utmaningen: att försöka sälja in filmidén, och där är det ännu svårare än för böcker. En film man kan ju inte producera själv, som med boken, om man inte samtidigt är filmare.

Skulle du ge ut en bok under författarnamn igen?

Ann Kristin AgesundNej, det skulle jag faktiskt inte, jag vill använda mitt riktiga namn. Till viss del var det ju en poäng att som egenutgivare ha ett namn som författare (Anna Maria Schyman, ett släktnamn) och ett som förläggare (mitt eget namn) och jag funderade ju dessutom på att byta efternamn till mitt släktnamn. Nu blir ju inte det gjort, och jag inser att man har mycket mer att tjäna på att använda sitt eget namn konsekvent. Det kan ändå bli associationer och igenkänning lite här och där på ett helt annat sätt än ett fingerat namn. Och nu känner jag inte samma blygsel med det jag skriver skönlitterärt som jag kände när jag gav ut min roman, då var jag lite rädd att mina olika roller och uttryckssätt inte skulle synka bra, men det är inga problem!

Är inbunden bok fortfarande ditt förstaval?

Jag skulle nog gärna göra en inbunden bok om jag skulle ge ut själv igen, men jag kommer i så fall inte att prioritera så. Anledningen till att jag valde inbunden var till stor del för att jag ville ha en produkt som gjorde att jag blev tagen på allvar som egenutgivare, och det funkade! Jag anlitade också en mycket duktig grafisk formgivare, så allt såg proffsigt ut. Men det finns inbindningar som fungerar minst lika bra för att få en bra produkt (ja, en bok är ju en produkt också) och som inte kräver samma investering. Det blir dessutom billigare porto m.m. Jag har helt enkelt inte råd att riskera utlägget för en inbunden bok en gång till.

Min första roman (varför har det inte blivit flera?) var på sätt och vis en marknadsundersökning. Funkar jag som författare? Och ja, jag tycker att det gick bra, jag fick bra recensioner, blev invald i Författarförbundet så jag känner mig trygg med det. Sedan återstår ju mycket till att bli en verkligen bra författare, men när jag nu har fått godkänt med den satsning jag gjorde, så kan jag ligga lite lägre nästa gång tänker jag. En bra och proffsig bok funkar lika bra i t.ex. danskt band, men det får inte se hemmagjort ut i design, tycker jag.

Vad är ditt bästa tips för den som vill få ut sitt första manus?

I de kurser jag håller i Bokutgivning brukar jag tidigt be deltagarna att formulera vilka syften, mål och drivkrafter de har. Drivkrafterna kan vara hur vilda, orimliga som helst, men när man bryter ner det till syfte och mål så bör man bli mer konkret och realistisk. En drivkraft kan ju vara att få Nobelpriset i litteratur, och är det den fantasin som driver skrivandet och håller energin uppe så visst, fantisera på! Men när man formulerar syfte med sitt berättande (t.ex. levnadsöde som ska berättas för att inspirera andra) eller mätbara mål som xxx antal sålda böcker, xxxx intjänade kronor eller som i mitt fall: etablera mig som författare, så måste man välja väg för utgivning och nivå på berättelsens kvalitet utifrån det. En släktkrönika kanske bara passar den närmaste släkten och det ställer inte samma krav på berättelsen och produkten som om man vill bli en bestellerföfattare. Det sistnämnda är kanske ingen man kan bestämma sig för, men om man vill bli det, ja, då gäller det alltså att välja en strategi för att nå dit. En egenutgivare har såklart svårare att slå brett, men en egenutgiven bok kan bli ett första steg för att sedan komma in på förlag som kan hjälpa en vidare. Vet man vad man vill med sitt författande, och har formulerat det för sig själv, så tror jag det blir lättare att välja vilka vägar man ska gå, hur boken ska utformas o.s.v. Vill man verkligen nå ut så bör man känna till hur branschen fungerar, hur aktuella förlag och försäljningskanaler resonerar och tidigt jobba med att profilera sitt författarskap. Jag tänker också att vissa talar om sig själva som sitt författarskap, och andra om sin bok. Det är nog också viktigt att definiera; vill man ge ut en bok, eller bygga ett författarskap? Jag ville ju bygga författarskap, men det har faktiskt stannat (än så länge) med en enda roman.

Vad jobbar du/skriver du på nu?

Jag undervisar om Bokutgivning på Folkuniversitetet i Göteborg. Skitkul!

Sedan lektörsläser jag – just nu en fantastiskt fin berättelse, som har blivit refuserad av flera förlag, men som har något säreget i språk och ton och jag tänker att det borde verkligen få komma ut, även om berättelsen också är ganska svår. Men unik.

Jag skriver på filmmanuset på lediga stunder, och har även påbörjat en roman, men det går trögt! Ett stipendium och skrivro i någon månad skulle vara fantastiskt!

Mer läsning

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *