I år är jag en av de 4200 författare som får biblioteksersättning. Sveriges författarfond räknar med att fördela 58 miljoner mellan de författare vars pappersböcker totalt har lånats ut mer än 2000 gånger under ett kalenderår. Varje lånad bok genererar 96 öre till författaren. Jag är jätteglad över att vara en av de som får pengar, det känns etablerat på något vis att höra till denna skara och varje liten slant är välkommen. Detta inlägg handlar om varför jag gillar biblioteksersättningen så mycket.
Biblioteksersättningen går till författaren
Ersättningen för utlån av pappersböcker som lånas ut på bibliotek går till författaren, översättaren, illustratören eller annan upphovsperson. Den går ej till förlag eller agent. Detta är en detalj som jag inte tänkt på så mycket. Jag ser mig själv som egenutgivare i första hand och då är förlag och författare samma företag.
Men det är faktiskt en väsentlig skillnad i de fall förlaget, agenten eller bokutgivningstjänsten har drabbats av ekonomiska svårigheter, har gått i konkurs eller av andra skäl inte vidarebefordrar pengar till författaren.
Detta betyder också att jag får revidera det jag tidigare sagt att jag fick nöja mig med tre mössor som ersättning för första upplagan av #författarboken trots att jag betalt tryck och skött hela utgivningen själv. Under 2016 lånades boken ut 752 gånger och de pengarna går till mig utan att passera någon instans där de kan försnillas på vägen.
Bibliotek är ett långsiktigt skyltfönster
Min debutbok Jakten på den perfekta puben kom ut 2010. Sex år senare var det tjugo personer som lånade den på något bibliotek (eller ett par stycken som tyckte att den var så fantastisk att de lånade om den flera gånger). I pengar räknat blir det knappt en kaffe på en bensinmack, men jag väljer att istället se det som att jag fått tjugo nya läsare.
Boken är fortfarande möjlig att beställa i nätbokhandeln men så vitt jag vet har ingen köpt den på flera år. Alternativt så har bokutgivningsföretaget glömt att redovisa sålda ex*. De tjugo som lånat den kan alltså vara de enda tjugo som hittat boken och blivit så nyfikna att de lånat hem den. Låt oss säga att alla tjugo också läste den och att hälften gillade den så mycket att de kollade om jag skrivit något mer. I så fall kanske den där boken gett mig några nya fans varje år den funnits på biblioteken. Det är mycket bra i så fall. Varje läsare räknas.
Ju fler (barn)böcker ju bättre
Ingen av mina titlar når ensamt upp till den magiska gränsen 2000 utlån under ett år även om Mitt Nice är nära. Jag är beroende av att jag har flera utgivna böcker som finns inköpta på bibliotek och som efterfrågas av bibliotekslånande läsare.
De manus jag arbetar med just nu kommer inte att göra några större bidrag till framtida biblioteksersättningar. De riktar sig till målgrupper som inte är så flitig biblioteksbesökare. Biblioteksersättningen gör ingen skillnad på om en utlånad boken är en 400-sidig avhandling eller 40 sidor illustrerad pekbok.
Med detta vill jag inte förringa arbetet bakom en bra barnbok utan jag tänker mer på hur lång tid det tar att läsa den och hur ofta den därmed kan lånas ut. De barnfamiljer jag känner som lånar böcker på bibliotek lånar inte en bok i taget, de lånar betydligt större volymer. Barnboksförfattare brukar toppa listan på de författare som får substantiella bidrag från biblioteksutlåning.
Bästa sortens intäkt
I Tre hattar-boken 10 tips för att leva på din kreativitet pratar jag om olika typer av inkomstkällor. Den bästa sorten är den som inte är direkt kopplad till tidsinsats. Biblioteksersättningen är en sådan inkomst. Den dyker upp automatiskt oavsett om jag är sjuk, har semester eller jobbar med något helt annat. Ju fler och ju större sådana intäkter man som författare kan skaffa sig, ju tryggare blir författarlivet.
Biblioteksersättningen är också ganska demokratisk då de flesta författare har samma chans att bli utlånade på bibliotek. Visst, det finns en grindvakt i form av BTJ och det finns författare som får hjälp ut på biblioteken av militanta fans med järnrör men i det långa perspektivet hoppas jag att biblioteksersättningen ändå är hyfsat rättvis.
Bättre en bok på bibliotek än ett manus i datorn
Min sista reflektion handlar om vikten av att publicera mina manus så att de har chans att köpas in på bibliotek och stå där på hyllorna för att locka nya läsare. I datorn gör de ingen nytta alls.
Sett ur ett livsinkomstperspektiv är det också bra att få ut böckerna så fort som möjligt. Visserligen blir pappersböcker så småningom så hundörade att de blir utrensade men i princip kan de ha ett långt liv på bibliotekshyllorna och stå där och locka nya läsare år in och år ut. Ju tidigare i en författarkarriär de hamnar där ju fler läsare hinner de attrahera.
Och ju fler pengar hinner de dra in till författaren. Det är skillnad på tusenlapp om året i tjugo år och en tusenlapp om året under två år. Denna slutkläm är kanske lite hastigt påkommen men jag vill avrunda den här texten och återgå till att skriva på mina böcker. Högen ska bli högre.
* Mellan att jag skrev ovanstående och publicering så har jag varit i kontakt med GML som jag anlitade för min debutbok. De svarade att boken sålt fem ex och skickade 171 kronor i royalty.
