Framtidssäkra din författarkarriär (backa ej in i framtiden)

Stort tack till alla er som delade Det går ej att backa in i framtiden! Varför försöker upphovsrättsbranschen? Den artikeln är nog mitt mest delade inlägg från den här sajten någonsin och därmed är också artikeln på god väg att bli en av de mest lästa. Detta trots att det är ett ganska tungt ämne, så långt man kan komma från lättsamma listor (normala läsarmagneter). Artikeln berörde ett viktigt ämne och jag hade lagt ganska många timmar på den, därför är jag glad att så många läst och delat (att jag sedan illustrerade artikeln med ett foto där jag ser skitsur ut passade bra med innehållet, men var kanske inte den bild jag helst vill sprida av mig själv).

Jag har i veckan försökt att koncentrera mig på annat, men jag har ändå ramlat över en del efterdebatt om upphovsrättsdirektivet. En del av det jag läst har varit nyanserat och välskrivet. Men en del har fortsatt att trampa iväg i fel spår. Det är t ex ingen större idé att lägga tid på att debattera fördelningen mellan frilansare och mediahus av noll kronor (vilket med största sannolikhet är de presumtiva intäkterna från de tilltänkta länkningslicenserna). Det är förvisso ingen stor sak, men risken är att sådana diskussioner gör att den väsentliga diskussionen missas. Den stora frågan är enligt min mening vad framtiden har i beredskap för oss kulturskapare samt hur vi ska ta betalt för vårt arbete. Notera att jag hela tiden skriver ta betalt, till skillnad från få betalt. Den frågan får inte dribblas bort när de gamla och nya jättarna tävlar om makten. OBS! Författare håller sig lämpligen neutrala i denna strid. Om man ska ta parti åt något håll, så är det fiffigt att undvika förlorarsidan.

I princip alla jag diskuterat med förstår vad som är väsentligt. Några har snöat in sig i feltänk. Ett av dessa feltänk handlar om vikten av att skydda kulturskapare mot pirater. Det är förvisso viktigt – för industrin. Men för de allra flesta författare är det viktigare att ha chansen att bygga upp en läsekrets.

Feltänk: stölder ligger bakom inkomsttapp

En och annan kulturskapare som verkat länge i branschen har noterat att vederbörandes intäkter sjunkit och därifrån dragit slutsatsen att det beror på att antalet stölder har ökat. Det skulle förstås kunna vara så. Men det är feltänkt. Det går ej att säga att det ena är en följd av det andra, att det råder kausalitet mellan dem.

Om du går ut när det regnar utan regnkläder blir du blöt. Det är ett rakt orsak och verkan-exempel. Men om dina intäkter sjunker kan det bero på att du får mindre betalt per enhet, att du skapar färre verk eller att färre personer konsumerar dina verk. Det sistnämnda kan i sin tur bero på en lång rad faktorer. Exempelvis att du skriver sämre verk än tidigare, att konkurrensen har ökat eller att dina verk ej finns tillgängliga i rätt format via rätt kanaler.

Den pågående digitala samhällsrevolutionen innebär att ifall du gör precis som du alltid gjort så kommer dina intäkter att gå ner. Att säga att inkomsterna går ner på grund av pirater är lite som om Kodak en gång i tiden skulle sagt att minskningen i försäljning av filmrullar beror på kinesiska kopior, när resten av världen visste att det berodde på att gemene man övergått till digitalkameror.

Vi säljer inte fysiska varor längre

En av utmaningarna för oss författare är att i och med digitaliseringen övergår vi från att sälja en fysisk vara, en bok, till att sälja en immateriell tillgång. Fysiska objekt är på många sätt enklare att förhålla sig till. Låt oss säga att en kiosk förut sålde 20 liter mjölk om dagen. Plötsligt säljs bara fem. Vad är orsaken? Är det en organiserad mjölksnattarliga i farten? Om kyldisken är tom finns det ett visst stöd för detta, men om det står kvar femton osålda litrar med komjölk faller den teorin platt. Då är det dags att börja fundera i banor av att kunderna börjat köpa mandelmjölk, havremjölk, laktosfri mjölk, lattemjölk, proteinberikad mjölk och sojamjölk i den nyöppnade grannbutiken istället.

Men när man säljer en immateriell tillgång finns det inget fysiskt att ta på, inga osålda exemplar att kontrollräkna. Många författare har vid sökningar hittat sina verk liggande på vad som ser ut som piratsajter. Men i själva verket är det oftast olika typer av fishing-sajter. Det vill säga sajter som försöker fiska kreditkortsuppgifter. Att ett verk ligger uppladdat någonstans betyder inte att det blir konsumerat.

Självklart finns det människor som konsumerar verk utan att författaren får en krona. Det sker både i den digitala och analoga världen. Folk köper böcker i second hand-butiker, de byter pocketböcker i hotell-lobbyn och lånar av sina grannar. Andra kopierar digitala böcker. De som konsumerar dessa illegalt kopierade verk kanske gör det för att de absolut inte vill att den som skrivit verket ska få några korvören, men det kan även handla om tillgänglighet. Med tanke på att vi har bibliotek i Sverige där de allra flesta verk går att låna alldeles gratis och tryggt, ser jag inte hur piratkopiering av elektroniska böcker skulle kunna vara någon stor verksamhet.

Gränsen mellan stöld och marknadsföring

För att kunna leva på vårt skapande behöver vi konsumenter som är villiga att betala för våra verk. Vi behöver nå ut med våra ord. Det allra viktigaste är att ha ambassadörer som gillar det vi skriver, och som berättar om det för andra.

För att läsarna ska upptäcka våra nya verk delar vi ut recensionsexemplar och vi sprider smakprov på alla upptänkliga sätt. Vi uppmanar folk att dela det vi skriver och slår knut på oss själva för att bli upptäckta av nya läsare. Vi vet om att de allra flesta behöver höra talas om en ny bok sju gånger innan de skaffar den.

För att bygga en långsiktig karriär är det viktigare med många läsare, än betalande köpare som ställer boken oläst i bokhyllan. Har du många läsare har du ambassadörer som kan berätta om dina böcker för andra. Du har fans som är villig att betala för att lyssna på dig eller stötta dig via crowdfunding-kampanjer. Det ger dig möjlighet att tjäna pengar. Men utan läsare är det svårt. Gratisläsaren som lånade en bok av grannen kan mycket väl bli en ambassadör som sprider dina verk vidare och köper dina kommande böcker. Det innebär att det är slöseri med energi att ge onda ögat till gratisläsarna. Försök tänka på dem som en gratis presumtiv ambassadör istället. De kostar dig faktiskt ingenting. De dricker inte upp mjölk som annars skulle blivit såld.

Allt det jag skrivit ovan handlar egentligen om att när folk säger att det nya upphovsrättsdirektivet är en seger, att det innebär att upphovsrätten stärks på nätet och att stölder förhindras genom uppladdningsfilter, så stönar jag inombords. För det väsentliga är inte stöldstopp. Det är ju att nå ut till läsare, samt att kunna ta betalt.

Sälj din tid dyrt

När jag började skriva det här inlägget trodde jag att huvuddelen skulle handla om olika förslag på hur vi ska kunna tjäna pengar i den nya digitala världsordningen. Men jag hinner faktiskt inte avhandla det här. Det får bli en mycket snabb version: sälj din tid dyrt. Din tid är dyrbar och den går ej att kopiera. Om någon slösar bort din tid kan du ej få igen den, medan om någon läser en av dina böcker utan att betala kostar det dig ingenting och det skulle kunna leda till intäkter på sikt.

Sedan upprepar jag några gamla råd som jag skrivit tidigare.

1. Skriv bra böcker.
2. Behandla dina läsare väl.
3. Ha egna kanaler till läsarna. Det vill säga en fristående webbsajt i ditt namn samt e-postadresser till läsarambassadörer.
4. Håll koll på dina avtal.
5. Lägg inte alla ägg i en korg när det gäller format, distribution och utgivning. Vi vet ännu inte riktigt vilka företag som gör Kodak sällskap på företagskyrkogården och vilka som är de nya stjärnorna.
6. Behandla äldre verk som en presumtiv guldgruva.
7. Ta alla branschnyheter med en nypa med salt. Fundera över vem som skrivit dem och vilken agenda de har.

Och därmed byter vi raskt ämne. Det har nämligen blivit september.

Vill du handla signerade exemplar på Bokmässan?

Efter mycket velande fram och tillbaka så har jag bestämt mig för att vara i Göteborg under Bokmässan. Jag har inga officiella framträdanden inbokade och jag har ingen monter. Jag är enbart på plats för att träffa kollegor och läsare.

Huvudorsaken till att jag bestämt mig för att vara där är att en och annan läsare har hört av sig och frågat om jag är där för de vill köpa signerade exemplar av mina verk (skoj, sådant gör mig rörd!). Det går förstås utmärkt i den mån jag har några exemplar hemma, eller de finns till försäljning på mässan (jag är inte så välplanerad att jag beställt hem några).

Mina reseguider Mitt Nice och Mitt Provence säljs hos Karavan i monter B07:22. De tre böckerna i 10-serien av Tre hattar-serien finns hos Kim M Kimselius i monter B09:20. Sedan har jag några ex av Nå ut med din bok, Förverkliga din bokdröm och Jakten på den perfekta puben liggande hemma. Däremot tyvärr inga av andra upplagan av Författarboken.

Hojta till när du är på mässan och vilken bok du är intresserad av så stämmer vi träff!

Hälsar Kristina

PS! Trots att jag predikar digital samhällsrevolution ger jag som synes själv mest ut pappersböcker. Det beror på egna val. För en av finesserna med att vara författare just nu är att vi kan välja. Jag föreslår alltså att du inte ska kopiera just mina val, utan lyssna på mina råd och sedan göra dina egna val.