Värmländskan Karina Johansson berättar i Förverkliga din bokdröm om nyttan med en redaktör. Idag delar hon med sig av en viktig lärdom från skrivandet av nya romanen Ett felsteg eller två som släpps nästa vecka. När hon inte skriver böcker gillar Karina katter, att måla tavlor och vandra i skogen. Hon har också ett maskeradförråd i källaren!
”Jag tvingades byta mördare”
Genom åren har jag slukat alla skrivtips jag hittat på nätet, och överallt har jag läst om hur viktigt det är att planera sitt manus innan man börjar skriva. Att göra synopsis, strukturera och dela in i kapitel. Det kan jag säga, är långt ifrån hur jag jobbar. När jag börjar skriva vet jag inte särskilt mycket om min historia. Jag vet vem som blir mördad, vem som är mördare och vad motivet är – det som är grunden för hela manuset. Sedan vet jag vilken miljö karaktärerna befinner sig i, samt några scener här och där. Resten kommer medan jag skriver. Det gör att jag råkar ut för en hel del överraskningar längs vägen, och det är just det som jag tycker gör skrivandet så roligt!
Men det innebär också att jag måste skriva om en hel del och det tar förstås väldigt mycket tid. Efter att ha läst alla skrivtips på nätet trodde jag att jag gjorde fel, och kände mig ärligt talat rätt kass. Så jag bestämde mig för att rätta in mig i ledet och göra som ”alla andra”. Och framförallt, börja jobba effektivare. Så innan jag satte igång med att skriva ”Ett felsteg eller två” gjorde jag massvis med anteckningar. Jag planerade och strukturerade kapitel för kapitel så detaljerat jag kunde. Och när jag väl började skriva var det inte ett dugg kul. Inspirationen försvann när jag visste hur historien skulle sluta och jag kom aldrig in det där flowet när karaktärerna får eget liv och tar egna initiativ.
Det fick mig att inse att det inte var rätt sätt för mig att jobba. Var och en måste hitta sin egen arbetsmetod och skriva som man själv vill. Så jag slängde synopsis, glömde alla planer och återvände till mitt kaotiska och röriga sätt att skriva. Då kom tack och lov skrivlusten tillbaka. Manuset tog helt nya vägar och när det gäller överraskningar, är ”Ett felsteg eller två” i en klass för sig. Där hände nämligen något som jag aldrig, aldrig trodde att jag skulle råka ut för. Jag var tvungen att byta mördare. Första gången tanken slog mig att en karaktär som jag lagt ut villospår mot skulle vara en betydligt mer trovärdig mördare, häpnade jag. Inte kunde jag väl byta mördare, heller?
Tanken gjorde mig ställd. Nog för att jag är van vid att skriva om, men inte att ändra på det som är det mest grundläggande i mina historier. Det, som jag byggt upp hela storyn kring. Jag grubblade några dagar, och insåg att jag inte hade något val. Jag måste byta mördare. Och så blev det. Ett felsteg eller två har bjudit på många överraskningar, precis som jag vill. Men den här boken tog det hela ett steg längre. För att inte ens jag skulle veta vem som var mördare, det var verkligen mer än vad jag räknat med.
Tack Karina för dennaa inspirerande inblick som visar vikten av att hitta sin egen arbetsprocess.
