Mingelbilder från Bokmässan

Bokmässan är över för i år. Den sista boken har bytt ägare, det sista tjutet från konkurrerande högtalare har tystnat, montrar har packats ihop och tusentals pappmuggar som innehållit kaffe har sopats upp. Mässgolvet är återigen bar cement och de tunna mattor som hjälpligt täckt delar har åkt in i förvaringen igen. Författare och bokbloggare vårdar boksmällan, packar upp köpta böcker och försöker tyda sina anteckningar om nya bokprojekt medan förläggarna räknar kvittona, svär över hur förbaskat dyr mässan är och funderar på hur de ska få större utväxling på deltagandet nästa år.

Årets absoluta vinnare bland de 836 utställarna är de muppar som bokade en pyttemonter (en sådan som kräver karta, kompass samt förstoringsglas för att hitta) men fick alla som deltog på mässan, och en hel del som inte var på mässan, att prata om deras deltagande. Deras monter var sisådär en halv promille av den totala utställningsytan, men de fick mer utrymme i media än resten av utställarna tillsammans. De fick exponering värd många många miljoner av alla som skulle debattera deras deltagande. I dessa diskussioner kunde man lätt få intryck av att de tagit över mittenmontern, eller att mässan i övrigt består av finlitteratur. I verkligheten så svämmar mässan över av nasare som kränger rengöringsmedel, synundersökningar, servetter, ostar, choklad, läsglasögon, frimärken, putsdukar, pennor och jag vet inte allt. Det är också gott om olika budskap som inte har med litteratur att göra.

Något jag inte hörde en enda person diskutera var antalet nödutgångar, bristen på metalldetektorer, att ingen kontrollerar vad man har i väskan när man går in, frånvaron av militärer eller huruvida mässan är nästa mål för terrorister som vill få maximalt genomslag i media. Jag känner ingen författare som stannade hemma för att mässan är en folksamling. Det kändes udda för mig som tillbringat sommaren på franska Rivieran där dessa funderingar hade varit på allas läppar. Vad hade hänt om någon slängt en bengal av den typ som är så poppis på fotbollsarenor? Hur många av de 96 293 besökarna hade blivit nedtrampade eller fått hjärtproblem av paniken? Har mässan beredskap för detta?

Kändisar får vakter på sina signeringar

Faktiskt så fanns det vakter på plats. Här är tre stycken som övervakar Patti Smiths signering. Hon finns där i mitten någonstans vid ett bord.

Jag har inte riktigt nått den statusen, men kontrar med en bild på kön till vårt seminarium 10 misstag författare gör. Bilden är tagen tio minuter innan seminariet började när jag, Kim M Kimselius och Lennart Guldbrandsson, aka Tre hattar, blev insläppta i lokalen F3. Vi är fantastiskt tacksamma över att så många valde att komma på just vårt seminarium. Särskilt som seminarierna är rätt dyra att gå på och vårt var ett av de 422 som arrangerades under mässan (räknar man in antalet gratis programpunkter var det totalt 4190 stycken!).

I den tillhörande boken 10 misstag författare gör blandar vi lättsamma anekdoter om lämplig klädsel på Bokmässan med viktiga fakta om författares inkomster. Till nästa upplaga kanske vi ska ha med en rad om att välja scenkläder med fickor eller skärp för att kunna ha ljudgrejerna. Nu gillar jag min gröna klänning och det gick ju bra att ha ljudprylarna i BH:n.

Faktiskt har jag en kul anekdot att dela med mig av med anledning av sagda klänning. På eftermiddagen satt jag i Speakers Lounge och in kom en kvinna i en klänning i samma gröna färg (fast med praktiska fickor).

Det var vetenskapsjournalisten Torill Kornfeldt som skrivit en bok om att klona utdöda djur. Jag lyckades inte hitta någon som kunde ta en bild av oss båda två samtidigt men visst är grönt årets färg på klänningar?

Grön klänning var alltså årets mässklädsel men som god tvåa kommer dessa herrar i Isabergs monter. Galet snygga – om än inte helt avpassade efter rådande temperatur på mässan.

Handlade signerade böcker av folk jag känner

Mammutboken av Torill Kornfeldt är en som jag ångrar att jag inte handlade ett signerat ex av. Den lät klart intressant. Jag fick dock med mig en del andra böcker hem. Bara faktaböcker och bara från personer som signerat dem. Eftersom de ska bli julklappar förekommer de inte på bild så att titlarna syns. Här signerar Sydafrikakännaren Andreas Karlsson sin senaste bok (ni får gissa vad den handlar om :-)). Vi sitter i Speakers Lounge, vilket är där jag tillbringade mest tid i år.

Planen före mässan var att jag skulle tillbringa mycket tid på seminarier i år. Lyssna på udda ämnen och skriva kloka blogginlägg om dem. Det här var så långt jag kom. Till foajén. Nästa år kanske jag kommer lite längre och hinner med mer. Årets mässa blev lite rumphuggen. Om detta har jag skrivit i mina privata reflektioner från Bokmässan 2016.

Relevanta budskap på Bokmässan

På tal om att Bokmässan är mer än bokförsäljning och även handlar om att olika intresseföreningar vill sprida information i sina favoritämnen så kommer här en bild på ett relevant budskap. Styrelsen i föreningen Egenutgivarna fanns på plats och gav oberoende råd om egenutgivning, samt bjöd in nya medlemmar till föreningen (jag hade skänkt en kasse med Förverkliga din bokdröm så att de nya medlemmarna fick var sitt ex med sig hem).

Egenutgivarnas monter låg mitt emot Författarförbundets monter. Här en bild från vinminglet torsdag kväll.

Fler mingelbilder från årets Bokmässa

Bokmässan handlar mycket om att försöka nå ut i det stora utbudet. Ett sätt att väcka uppmärksamhet är via uppseendeväckande klädsel, något som inte alltid är lätt att kombinera med temperaturmässigt lämpliga kläder. Varmast var det nog ändå i mumin-kostymen. Den var ett givet mål för selfies.

För att kunna ta många selfies krävs att mobilen är laddad. Har man inte med sig ett batteri får man ta en paus vid en kontakt.

Jag har visst inte skrivit så mycket om min reseguide Mitt Nice i år. Men den såldes förstås också. Och förlaget hade fått mycket beröm för den från resenärer som läst den och nu kom och köpte andra titlar i serien. Böcker säljer nämligen varandra.

HOI hade fattat att har man montern bredvid en rulltrappa kan man branda sig genom liggande vepor som döljer lagret. Men de skulle behöva en till.

I år hade alla fantasyförlag fått en egen hörna. I Andra världar smids det planer på att förändra bokbranschen. Det är spännande tider vi lever i!

Avrundar med en bild på kollegan Kim M Kimselius som blev så här glad när hon fick se mig :-). Eller så har Anna Helgesson i orange sagt något roligt.