En research-dag för en reseguide-författare

Å vad mycket rolig research du får göra!, det är den vanligaste kommentaren jag får när jag berättar att jag skriver reseguider. Japp, det är en rolig och väsentlig del av jobbet. Fast större delen av researchen sker med näsan över diverse kartor, inte med en paraplydrink i handen. Jag lägger mycket tid på att fundera över hur jag ska dela upp och presentera aktuellt område. Dessa dagar mixas med dagar ”i fält” när stigar ska provgås, restauranger testas och foton tas. Följ med på en sådan dag, den 12 augusti 2016 när jag härjade runt i de nordvästra delarna av Provence som research till Mitt Provence, min andra reseguide för Karavan förlag.

Citaten i texten är plockade ur min anteckningsbok och är helt oredigerade. Alla anteckningarna är skrivna i appen Evernote på min Sony Xperia Z5. Jag brukar skriva utkast på texter, instruktioner till mig själv och allmänna reflektioner i en salig röra. När jag sedan kommer hem plockar jag in utkasten i Word och renskriver dem med hjälp av anteckningar och bilder. Alla bilder i texten är tagna av mig den dagen, utom selfien som är tagen i Avignon två dagar tidigare.

Frukost på tåget mot påvestaden Avignon

Kl 05. Åt en bit pastöriserad brie på stående fot i köket medan jag mikrade en kopp kaffe. Öppnade manuset och läste igenom de texter från Avignon jag skrev dagen innan. Som vanligt fastnade jag i texten vilket gjorde att jag fick springa till stationen i Antibes (där jag brukar låna en lägenhet sommartid).

kl 07. Var hungrig så jag gick direkt till cafévagnen och köpte en kaffe och en croissant med förevändningen att ”det kan ju vara bra att testa tågcaféerna”. Egentligen vill jag spara allt ätande tills jag kommer fram till dagens destination. Det blir tillräckligt med ätande ändå under en researchdag, men det är heller inte bra att ha för lågt blodsocker för då orkar jag inte gå de där extra stegen som behövs för att ta de rätta bilderna.

Kl 08. Resten av resan använde jag till att läsa igenom mina anteckningar om Avignon igen. Jag sparar allt jag hittar i mobilen. Fotograferar av kartor och texter ur böcker, tar skärmdumpar av blogginlägg och tidningsartiklar så att jag kan hålla nere surfkostnaderna när jag är på resande fot. Jag gjorde också en plan för dagen.

Dagens mål är dels att inte ta ut mig och att ströva runt och ta fina bilder med folkvimmel. Flera restauranger bör dokumenteras, om inte annat med bild av skylt. Och så ska jag skriva texter jag kan klippa rakt in i dokumentet. Ett till försök på påvepalatset vid fyratiden vore inte helt fel. Bron däremot är väl dokumenterad. Håll höger när jag kommer in i stan.

Kl 10. Anlände till Avignon TGV – den fräcka nybyggda snabbtågsstationen en bit utanför stan. Jag tog en bra bild från stationen vid förra besöket men kanske finns det någon ännu bättre bild? Jag testade ett par stycken varianter innan jag halvsprang till det stickspår där tågen in till den äldre stationen i centrum avgår. Fick tag på en plats med elkontakt. Jag har två principer när jag är ute: gå aldrig förbi en elkontakt utan att ladda mobilen och gå aldrig förbi en gratis toalett utan att använda den, för du vet aldrig när nästa dyker upp. Mina försök att ladda mobilen gick dock inte så bra. Ingen el. Det visade sig vara ett utbrett problem och tåget blev inställt.

Fundering: byta plats på Aix/Marseille, Avignon och ABC? AM är längst och det är dit man kommer först om man flyger. Fast det finns en anledning till ordningen. Men om jag ändrar då är det Aix/Marseille först och sedan Avignon med ABC därefter. Så jag kan säga att ”De två första är bilfria kapitel”. Fast det är mkt bra om jag kunde hålla mig t tänkt ordning. Då kommer medeltidshistoria först. Sedan tar vi stadskontraster och sedan romarna.

Croissant och glass på Place les Corps Saints i Avignon

Kl 10.30 Avignons mest kända sevärdheter påvepalatset och den gamla bron hade jag redan avverkat. Nu höll jag höger mot pittoreska torget Place les Corps Saints. Åt en till frukost samt en glass. Croissanten var sådär medan glassen var himmelsk.

Hotell och frukost

Tågresenären har en del att bilda bland. Ibis ligger praktiskt taget på spåret. Det ligger tre billiga hotell bakom parken med turistbyrån. Hotel les Corps Saints, Hotel du Parc och Hôtel Le Colbert. Det sista är dyrast och fullt. Ser trevligast ut också. Bor du på något av dem kan du med fördel äta frukost på närbelägna torget Place les Corps Saints ett stenkast ner.

Place les Corps Saints

Trivsamt torg ett stenkast från stationen med något kyrkligt. Tror det varit fattigkyrkogård här. Trekantiga torg med fontän i mitten. Bra plats för frukost eller andra måltider.

Trendiga Milk Shop med wifi och stora muffins.

Klassiska bageriet Violette har en strid ström av besökare (fast ej som hemma i Antibes) har fluffiga croissant, bra utbud av glutenfria kakor och stora skivor citronkaka Pavot. Några få bord med morgonsol utanför. Inget wifi. Espressoindex 1.60.

Bar Les Célestines har flest lokala besökare (sådamasom sitter länge med en kaffe och en tidning. Espressoindex €1,40

Bistrot à Tartines Marcel något på andra sidan ser mkt trevligt ut. Inrett som en 1950-talsbutik. Rekommenderas

La Princière gör reklam för att de har bra glass. Fjärde plats i helfransk tävling. Sorbet. Citron m basilika och hallon m timjan vinnarsmaker. 2.90 för en kula. Mkt god.

Stället som ser dyrare ut A-något är Bib enligt GM.

Huset bredvid 21 Rue des Lices. Kaffe med katt. Tio lösa katternas adoption. Instruktioner i entrén och handtvätt. Uteservering för de som vill ha kattfritt.

 Har nu hamnat i lite mer alternativa områden. Gamla skolor. Pampiga byggnader, lite folk.

lunch 1 på Rue des Teinturiers

kl 11.30. Blev överförtjust när jag hittade igen ett vattendrag som jag läst om och det var ännu finare än jag hade trott. Gick loss med kameran men det var svårt att fånga atmosfären. Bestämde mig för att detta var så fint att jag borde äta här. Promenerade upp och ner och läste menyerna på samtliga restauranger. Kollade också vad jag antecknat om olika restauranger.

hittat vattnet Rue något Teinturies

Gecko gault millou 2016 -skylt. Hur gulligt som helst. Litet vattendrag. Minibroar t kapell och fd kloster. Vattenhjul. Restauranger längs muren.

La Cave des Pas Sages. Då får man sitta bredvid vattenhjulet. 

Le Zinzolin. Modern vinbar. Hamburgare, gambas  eller risotto med rökt lax.

Kl 12. Till slut valde jag restaurangen l’Offset bara för att jag kunde titta på ett vattenhjul som rörde sig. Namnet på restaurangen kommer från att det varit tryckeri i lokalen tidigare. En gammal tryckpress står kvar vid baren. Det var ett fiffigt val av restaurang för det var den billigaste och snabbaste lunchen jag ätit. Valde en sallad i tanken att jag då inte skulle bli så mätt. Men det var ett berg av gravad lax på den.

kl 12.30 Strövade iväg i jakt på nästa restaurang. Fastnade lite på att försöka ta en ännu finare bild på gatan.

Restaurant des Teinturies har ett romantiskt bord för två i början av stenbron t det gamla klostret (precis där jag tänkt ställa mig och fota humpf.

René vägen var söt och jag gick förbi en teater eller nåt. Men minns ej varför den gatan var känd.

Lunch 2

kl 13. Jag fullkomligt älskar matmarknader. Jag skulle hellre skriva en bok om enbart matmarknader och romerska stenbumlingar än en med restauranger faktiskt. Den skulle också ha längre hållbarhet och vara en klokare strategi för en kreativ livsstil.

Les Halles. Inomhusmarknad. Ser ställe med espressoindex € 1,20.

Comptoir  du Sud.  Aperitif tilltugg. Andra ställen kanderad frukt. Cannelés. Alla typer av råvaror.  Småpajer mn Kan äta i handen. La Maison du Fromage Långa diskar med små getostar. Största utbudet av Getost jag sett faktiskt. 250 sorter säger de själva. Bresse -kyckling i ett annat stånd. Maison Violette bageri fanns där också. Allt höll på och stänga nu 13.22. Eller hade stängt. Men jag kan nog skriva en rad om det ändå :).

kl 13.30 Gick vidare i shoppingdistriktet. Kom till Le Petite Gourmand som jag läst att någon rekommenderat. De rätter som folk åt på såg goda ut så jag bestämde mig för att prova dem. Men när jag frågade efter ett bord för att äta efterrätt fick jag nobben. Jag kände mig som Julia Roberts i Pretty Woman när jag vände mig om och tänkte ”ha, där vet ni inte vem ni nobbade, jag är minsann reseguidesförfattare och ni kommer inte att hamna i min guidebok”. Istället slank jag in på l’Essentiel.

L’Essentiel

Denna restaurang är med i varenda reseguide, matguide eller Internetguide över Avignon så givetvis  måste jag prova. Det gick dessutom utmärkt att komma tio i två och få ett bord för efterrätt  kl 14 hade jag ätit upp den. (Dubbelkollade klockslagen på kameran). Det var skitsnygg upplagt och jag sitter fint i en innergård led stenväggar.
Men. Jag har ej fått något vatten (iofs ej frågat efter det) och de är rätt långsamma med att plocka undan efter att folk har lämnat. Plus för att barn får ett glas med kritor.
Mitt totalbetyg är ljummet  efterrätterna var snygga men ganska smaklösa. De kanske har lite otur då jag har hallonsorbeten med timjan på näthinnan fortfarande. Den
var liksom bättre än den choklad-pistage eller vad det nu var kombinerat med. Och pannacottan hade varit bättre med vanilj i tycker jag. Inte tillstymmelse till wifi här heller. Jo ändrar. Det finns. Bara långsamt. Saknar Marseille där alla offentliga monument har. Diskret entré. Espressoindex € 2,80.

kl 14.30. Travade vidare och spanade efter butiker att rekommendera. Shopping är nämligen något som förlaget vill ha med i böckerna. Läsarna i mitt hörn av världen är inte riktigt lika intresserade. Om jag sammanfattar de önskemål jag fått på min reseguide Mitt Nice så är det: gärna fler vandringsleder och färre affärer i nästa upplaga. Jag instämmer fullständigt med läsarna och därför har jag inte varit lika nitisk att leta affärer till Mitt Provence som jag var till Mitt Nice

kl 15. Gick förbi Påvepalatset och konstaterade att kön inte alls var lika lång som vid samma tidpunkt två dagar tidigare. Gav mig på att fotografera palatset igen. Visserligen hade jag redan bilder tagna vid olika tillfällen med olika objektiv, men jag provade ändå om jag kunde fixa en vassare bild genom alternativa vinklar. Det blev onekligen alternativt, men inte nödvändigtvis bättre.

15.41. Le Bistrot d’Utopia

Nu har jag strandat. Orken är slut. Sitter någonstans med en Orangina. Inte druckit sedan jag var barn men oj vad gott det är. Utopi ligger bakom påvepalatset, väggarna syns utanför. Det ligger i foajén till en teater. Fläktar i taket men ingen AC. Det är ok, bara man kommer bort från solen. Ej kreditkort.

Resa till Vaison-la-Romaine med stopp i Orange

Kl 17 Med ovanstående avslutade jag researchen i Avignon och mötte upp min granne på stationen. Vi hade bestämt oss för att göra en helgresa till Vaison-la-Romaine ihop. Det finns fördelar med att resa på två, man kan diskutera och jämföra upplevelser om man äter på samma restaurang, eller hinna med dubbelt så många om man väljer att äta på olika. Dessutom är det billigare att dela hotellrum på två. Vilket inte är en oväsentlig detalj. Visserligen kan jag dra av kostnaderna för researchen mot royalty – men det kräver att royaltyn är större än utgifterna och helst ska det ju bli någon krona för min arbetstid också.

För att ta oss till Vaison-la-Romaine tog vi tåget till Orange och därifrån buss. Bussar kostar praktiskt taget ingenting men de tar tid, stannar vid stora vägen snarare än vid hotellet och väntetiden till nästa var lång. Vi kollade därför med en taxichaufför men det var så dyrt att vi backade. Vi visste att vi var tvungna att åka taxi åt andra hållet då tillbakaresan skulle företas en söndag då inga bussar går. Bättre för reskassan och researchen att prova både taxi och buss-alternativ.

kl 18. För att fördriva väntetiden köpte vi varsitt glas vin på en restaurang bredvid stationen. Min bag-in-box-rosé hade passerat sitt bäst före för länge sedan, var oxiderad och smakade räv. Det kändes verkligen skräp när vi var mitt i ett av Frankrikes mest intressanta vinområden och hade sett fram emot en helg med topp-viner. Det var vinet och de romerska lämningarna som lockade oss just till Vaison-la-Romaine.

kl 19. Jag hade en nära-döden-upplevelse när vi klivit av bussen. Jag kunde inte hitta min mobil. Den är mitt viktigaste arbetsredskap under reserachresor. Jag tar flera hundra bilder och skriver långa anteckningar. Jag hade inte gjort någon back-up upp dagens skörd ännu och hur skulle jag klara två dygn utan den? Det var svettiga minutrar innan jag hittade igen den i en udda ficka på ryggsäcken. Vi kunde andas ut och promenera upp till hotellet i den högre delen av Vaison-la-Romaine. Staden delas av en bro vars kärna är romersk.

middag 1 och 2

kl 21. Toktrötta och slitna efter långa arbetsdagar vandrade vi iväg ut i jakt på middag. Men ingen av oss var sugen på en trerätters med vaktel eller något i den stilen på finkrogarna i närheten. Gick det att få något på hotellet? Jo deras uteservering var visserligen fullbokad men de kunde ordna ett bord till oss. De plockade fram ett rangligt bord som de satte framför en trädgårdssoffa.

När menyn kom in så konstaterade jag att jag var less på att välja maträtt efter vad som gör sig bäst på bild och fortfarande var mätt efter mina lunchorgier. Det enda som lockade var ostbrickan för det är vad jag brukar äta på kvällen. Min granne ville helst ha en förrätt. Vi fick onda ögat från serveringspersonalen när ingen av oss beställde in någon varmrätt. De gav igen med att servera mig vad som måste varit de minsta ostbitar som någonsin ställts fram på ett bord. De var knappt identifierbara. Visserligen räknades de som efterrätt men ändå.

Kl 22. Vi var mentalt halvvägs i säng när det slog oss: S-K-I-T – vi bor på hotell. Det finns ingen kaffemaskin eller kylskåp att öppna vid 5 på morgonen. Gaaah. Kris och panik. Ingen av oss hade någon nödkost med oss. Jag brukar alltid ha något ätbart i ryggsäcken men hade rensat den för att hålla nere vikten under Avignondagen. Alla affärer var stängda. Vad sjutton göra? Det finns inget som är så vidrigt som att vakna hungrig och vänta tre timmar innan man kan få tag i något att äta. För att inte tala om huvudvärken en koffeinberoende får på morgonen.

Det var då jag kom på genidraget att pizza går att äta kall. För att spara tid delade vi upp oss. Min reskompis fick i uppdrag att hitta stans bästa pizzeria medan jag försökte få fatt i en servitris för att betala. Så småningom fick jag ett sms att ta mig ner till den romerska bron. I valven bredvid bron hittade vi en fantastisk restaurang där ingenting var omöjligt. Ville vi ha pizza och espresso med oss för att äta kall på morgonen. Inga problem! De var så trevliga att vi blev kvar ett tag (närmare bestämt två dricksglas med vin-tag) innan vi vinglade tillbaka till hotellet med vår pizza.

Hur smakade då pizzan?

Pizzan kom verkligen väl till pass! Jag åt ett par bitar innan jag fick ut och fotograferade Vaison-la-Romaine i morgonsol som start på en ny researchdag. På schemat stod att cykla runt bland mina favoritvingårdar, men cykeluthyraren var oväntat stängd. Jag bestämde mig för att gå istället. Ett antal timmar senare när jag bland annat krupit på alla fyra ner från en ruin satt jag fullständigt färdig i en liten by långt från hotellet. Det var då jag upptäckte att jag inte läst busstidtabellen tillräckligt noga och var strandsatt. Men det är en helt annan historia.

Det här är ett av mina bidrag till boken 10 tips för att leva på din kreativitet där jag, Kim M Kimselius och Lennart Guldbrandsson bjuder på exempel ur vår vardag. Är du nyfiken på slutresultatet av min research spanar du in boken Mitt Provence

Mer läsning

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *