Milstolpe i författarkarriären: mitt första stipendium

I veckan dök det upp en julklapp i min inkorg, ett positivt stipendiebesked från Författarnas kopieringsfond. Det är första gången som jag fått stipendium. Att jag inte fått något förut kan bero på att detta är första gången jag ens sökt, vilket just nu känns lite dumt – varför började jag inte tidigare? Hur som helst känns detta som en till milstolpe i författarkarriären.

Varför får jag inget stipendium?

Rubriken på det här stycket, Varför får jag inget stipendium?, har jag lånat från ett seminarium som Författarförbundet ordnade i september. På plats var ett antal personer som svarade på frågor om det spelar roll hur böckerna är utgivna med mera.

Seminariet (men inte frågestunden) webbsändes men tyvärr hann jag inte se hela. De delar jag såg handlade särskilt om Författarfonden samt Kopieringsfonden. Kulturrådet lär också ha varit där men jag missade som sagt stora delar. Här kommer mina anteckningar. De är förstärkta med anteckningar från Jenny Forsberg som lyssnade mer uppmärksamt än vad jag gjorde (tack Jenny!).

Författarfonden

Sveriges Författarfond hanterar ersättningen från biblioteken. (Läs exempelvis vad jag tidigare skrivit om biblioteksersättningen). Delar av pengarna som de får in går direkt till författare. De fördelas utifrån hur ofta böckerna är utlånade på biblioteken. Det brukar betyda att barnboksförfattare får ett bra utfall. Även översättare av populära romaner kan få ett betydande tillskott till kassan.

Resten av pengarna används till olika stipendier. De kortare stipendierna är skattefria medan de längre är skattepliktiga. Skattefritt låter kanske mer attraktivt, men det innebär också att det ej är pensionsgrundande. Att få stipendium är en karriär i sig. Man behöver få de korta några gånger innan man kan bli påtänkt för de längre.

På hösten utlyser Författarfonden arbetsstipendier av olika längd samt konstnärsbidrag och på våren särskild biblioteksersättning (hette tidigare författarpenning). I höstens omgång sökte 903 personer och 180 personer fick stöd, vilket ger en beviljandegrad på 20 %. Beviljandegraden brukar ligga mellan 15-20 %.

Beslut baseras på bedömning av litterär kvalitet

Ansökan sker via ett formulär. Är man medlem i Sveriges Författarförbund får man påminnelse om när det är dags att söka. Senaste boken bedöms alltid. Den beställs av dem, man behöver ej skickas in under ansökan utan de beställer in den när de ska bedöma. Verksförteckningen ska vara komplett men man behöver inte ta med varje litet antologibidrag. Böckerna som åberopas ska finnas på folkbibliotek.

Litterär kvalitet viktigast men de kan även ta hänsyn till behov. Detta för att prioritera stipendierna till de som behöver mest. Det är dock få som faller för att de är för rika. De författare som tjänar bra verkar ej söka stipendier.

Ålder spelar ingen roll. Men pensionärer har ju i allmänhet någon inkomst, vilket räknas in. De skattepliktiga stipendierna ges sällan till de som redan har börjat ta ut sin pension eftersom de är pensionsgrundande.

Kopieringsfonden

Det väsentliga är att böckerna kan ha blivit kopierade i undervisningsändamål av personer från skolor och universitet. Vilket betyder att böckerna måste finnas på folkbibliotek, samt ha funnits där ett tag. Det är ingen idé att söka för en helt nyutkommen bok.

Kopieringsfonden söks på hösten. De fördelar 18 miljoner till författare. Har man fått ett stipendium kan man avvakta ett tag innan nästa ansökan för de har 3-4 års karens mellan beviljande av stipendium. Å andra sidan är det enkelt att söka.

Det var allt jag hade antecknat från seminariet. Det var efter att ha lyssnat på detta som jag sökte stipendium från Kopieringsfonden. Jag tänkte att flera av mina böcker passade in i beskrivningen. Det var bevisligen rätt eftersom jag fick positivt besked.

Vilka är dina milstolpar?

Jag skrev i början att detta känns som en till milstolpe i författarkarriären. Har du som läser detta någon milstolpe du vill dela med dig av? Skriv gärna en rad.

Bilderna i det här inlägget är från Funäsfjällen.