Passa på och skriv en bok om ditt liv medan du kan. Det är nämligen bara du som kan göra det. Skriv för att bevara dina upplevelser för eftervärlden, som terapi eller för skojs skull. Skriv för byrålådan, för dina barnbarn eller för en vidare publik. Sätt igång och skriv idag!
Känslan att hålla en bok om sitt liv i handen är värd mycket. Därför är det värt arbetet att även ge ut dina memoarer som bok.
Läsarbrev om att skriva om sitt liv
Veckans författartips handlar om att skriva om sitt liv. Orsaken till ämnesvalet är detta brev.
Hej Kristina. Jag har blivit uppmanad av mina barn att skriva en bok om mitt liv, de menar att jag har varit med om så mycket/ upplevt så mycket, därför vill de att jag skriver en bok om det. Kan du ge mig tips om hur jag ska gå till väga, eventuellt få hjälp med att skriva manus.
Finns det möjlighet att ge ut en sådan bok.
Jag är ingen kändis, men många känner mig. Vore tacksam om du kan ge mig tips om hur jag ska gå till väga.
Jag började skriva på ett svar men insåg att det hotade att bli så långt att det gör sig bättre som blogginlägg. Genom att publicera det öppet kan fler människor läsa och det blir mer valuta för nedlagd tid så att säga. Vilket är bra då jag la ner rätt mycket tid på det (det hotade att bli en halv bok ett tag…) Här kommer i varje fall mitt svar.
Memoarer, självbiografi eller roman?
Första steget är att bestämma dig för att skriva en bok, det andra är att fundera igenom vad du vill skriva och varför.
- Varför vill du skriva en bok om ditt liv? Vad är din drivkraft? Är det för att bearbeta tuffa händelser och ge din version? Eller för att dina barn vill ha som minne? Vill du varna andra för dina livsval eller skryta med allt du uppnått?
- Vilken typ av bok du vill skriva? Är det dina rent personliga hågkomster eller en bok där du kommenterar händelser som skett under din livstid utifrån dina ögon? Är det överhuvudtaget en självbiografi du ska skriva eller en skönlitterär roman som baseras på utvalda händelser i ditt liv?
- Vill du ha en bok med enbart text, eller en bok med foton? Det senare kan verkligen förhöja bokens värde och stärka det dokumentära inslaget. Men det tar tid att plocka fram, särskilt äldre bilder. Det gör det också dyrare att ge ut boken.
När jag började skriva den här texten använde jag orden memoarer och självbiografi som synonymer men jag har nu läst att en del skiljer på dessa. Skillnaden verkar vara graden av litterär bearbetning och i vilken mån man strävar efter att redovisa faktiska händelser på ett korrekt sätt. Memoarer är en subjektiv redogörelser för händelser under hela eller delar av ett liv medan självbiografi är mer litterär och kan vara mer vinklad. En roman kan vara helt påhittad.
Planera vem du skriver till
- Det finns en fråga kvar att besvara. Till vem skriver du? Är det till dig själv, gamla skolkamrater, någon myndighet, dina barnbarn, boende på en viss plats eller till någon annan grupp?
Skriv upp svaren på dessa frågor. De kan du ha framför dig och titta på ibland under skriv- och utgivningsprocessen. Det kan nämligen vara användbart att veta varför du skriver, vad du skriver och till vem du talar till. Det är särskilt väsentligt att du har klart för dig om du vänder dig till utomstående eller till en privat krets.
Det kan hjälpa dig att välja språk och att vara konsekvent i ditt språkbruk. Det kan också vara en bra grund när du väljer ut livshändelser. Om du framförallt skriver om ditt liv till dig själv/byrålådan för att bearbeta händelser du varit med om, är du friare i vad du skriver än om du strävar efter en större läsekrets. I det terapeutiska skrivandet kan du ösa på och skriva precis vad som helst om andra människor. Då behöver du inte bry dig ett dugg varken om grammatik eller läsvärde.
Listan på dina presumtiva läsare är också väsentligt senare när du ska berätta om den färdiga boken. Men det är en annan historia.
Fler tips för planeringen av din självbiografi hittar du i den här texten av Johanna Wistrand. Tips för att skriva memoarer om svåra händelser får du från denna författare som varit medlem av en sekt.
Välj ut lämpliga händelser till din bok
Ett liv är långt och att redogöra för varenda händelse från födsel, skolår och arbetsliv kan snabbt bli ett oöverstigligt mastigt projekt att skriva. Dessutom är risken överhängande att det blir rätt segt för utomstående att läsa en tegelsten. Du behöver göra ett urval. Om du verkligen har levt ett händelserikt liv kan det vara bättre att dela upp det i flera delar och först koncentrera dig på någon tidsepok eller aspekt.
Börja därför med att skriva ner de händelser i livet som du tycker är viktigast att ta med. Det kan vara händelser som format dina livsval, som ger ett tidsdokument över en plats eller företeelse som försvunnit eller något du själv minns särskilt väl. Eller händelser där du känner att det är viktigt att få ge din version.
Fråga andra om ditt liv
I processen att lista livshändelser för att skriva ditt liv kan det vara bra att prata med andra om vad de tycker är mest intressant. Eller spåna med andra som var med ”på den tiden”. Kanske dyker det upp minnen du glömt?
Skriv ner alla händelser på lappar. Oroa dig inte om de blir många eller få. Du kommer både att komma på nya och stryka under arbetets gång.
Sedan börjar det stora pusslet. Vilka lappar/händelser ska vara med? En del händelser kanske du vill censurera för att de är för känsliga. Andra bör du stryka för att de är alltför lika andra händelser du redan valt ut. Ofta lönar det sig att vara hård i urvalet. Det är bättre att göra ett fåtal utvalda händelser rättvisa, än att ta med för många och behandla dem styvmoderligt.
Läsaren vill bli engagerad i dig och din resa
För att boken ska bli intressant för utomstående är det viktigt med variation. Få personer orkar igenom en nattsvart bok där det ena eländet är staplat efter det andra. Det behövs ljusglimtar. På samma sätt ger en alltigenom glättig bok inget äkta intryck. Du behöver bjuda läsaren på några misstag.
Bestäm dig för i vilken ordning händelserna ska ligga. Att lägga dem kronologiskt kan underlätta skrivandet. Men en annan idé är att ordna dem tematiskt på något sätt och att skriva tillbakablickar. Detta kan vara särskilt användbart för att kunna göra boken intressant för läsarna. Exempelvis kan du börja boken med ett dramatiskt skede och i tillbakablickar förklara bakgrunden samt vad som hände sedan.
Variation innebär också att du behöver varva dramatiska händelser med lugnare. Om du har en livshotande sjukdom i ett kapitel kan det bli för mycket av det goda om du i nästa kapitel genomför en kupp som slutar med att din chef får sparken. Då är det bättre med en episod som ger läsaren andrum.
Synopsis och skrivdagbok underlättar
När du har bestämt vilka händelser du vill ha med och i vilken ordning de ska ligga i boken har du ett synopsis. Då är det dags att börja skriva. Du kan börja från förstasidan eller i mitten. Eftersom du vet vilka händelser du ska ha med och var de ska ligga kan du skriva dem i precis vilken ordning som helst. Börja skriv det som du brinner mest för att skriva.
Det finns olika skolor om det är bäst att så snabbt som möjligt skriva ett första utkast som du sedan kan redigera ordentligt, eller om du ska väga varje ord på guldvåg och skriva ett så färdigt manus som möjligt från början. Jag tror att för ovana skribenter är det enklare att bara sätta igång och skriva utan prestationskrav. Grammatiken kan fixas senare. Dessutom kan det ta ett tag innan du hittar vilken berättarröst du ska ha i boken. Då är det enklare att gå tillbaka och ändra ett snabbt skrivet utkast, än att kasta text du verkligen har bearbetat.
Ofta kan du komma på nya händelser medan du skriver eller gör research. Då kan du revidera ditt synopsis och byta händelser eller ordningen på dem. Ibland kan det vara bra att föra skrivdagbok och anteckna när du gör ändringar i synopsis och varför. Dessa motiveringar kan vara mycket användbara att hitta igen senare. Av egen erfarenhet vet jag att detta kan spara dig mycket tid och knåpande. Du slipper tänka hela resonemanget en gång till. (Eller ännu värre, skriva om hela boken och riskera att du redigerar ihjäl ditt manus).
Skriv för att ta med läsaren till din värld
Självbiografier skrivs vanligen i jag-form. Målet är att du ska ta med läsaren till din värld. Läsaren ska genom dina ögon kunna följa med då händelserna skedde. Läsaren ska se samma hinder som du och känna samma känslor som du gjorde då. Det betyder att om du skriver en anekdot från dina skolår har du inte alls samma erfarenhet eller språk som du har efter femtio. Du föddes inte allvetande. Du kan läsa mer om berättarvinkel i artikeln The Tricky Issue of POV in Memoir.
Varje händelse som du valt ut ska bli en scen i boken. Precis som i en skönlitterär bok behöver du beskriva detaljer och aktivera läsarnas känslor. Det är detta som avgör hur läsvärd din bok blir. Ju mer alldagliga dina utvalda händelser är, ju större krav ställs på hur du beskriver dem. Har du varit kannibal eller bott på månen kan läsaren möjligen förlåta ett styltigt språk och obefintlig berättande, för att du berättar om så ovanliga händelser.
Det här betyder inte att det bara är personer som levt ett särskilt dramatiskt liv förunnat att skriva sina memoarer. Alla liv är värda att dokumentera, sedan varierar storleken på publiken beroende på innehållet och framställningen.
Ta hjälp med att skriva din självbiografi
Känns allt jag skrivit lite övermäktigt? Oroa dig inte. För det första är det ditt liv och din bok. Du får skriva precis vad du vill och strunta i vartenda råd jag givit. Sedan finns det mycket hjälp att få om skrivande inte är ditt vanliga element.
Till att börja med kan du läsa en bok eller gå en kurs. Jag frågade ett gäng lektörer och fick en del tips. Katrine Hamori rekommenderar följande bok: Skriv dina memoarer. En handbok i självbiografiskt skrivande av Allan G Hunter, utgiven av Lind&Co. (Titeln är slutsåld på svenska men finns som e-bok på engelska).
Bor du i Malmö kan du gå kurs i självbiografiskt skrivande för Caroline Grimwalker. Hennes självbiografi sålde 50 000 exemplar så hon vet hur man skriver en som griper tag i läsaren.
Spökskrivare kan skriva ner ditt liv
Det finns många lektörer som kan hjälpa dig få fason på ditt manus. De kan läsa igenom det och komma med förslag på förbättringar. (Läs vad jag skrivit om att ta proffshjälp). Några som jobbar med självbiografier är Louise Bonta förutom redan nämnda Caroline Grimwalker.
Vill du att någon skriver hela boken åt dig utifrån intervjuer och dina anteckningar kan du istället anlita en spökskrivare. Lennart Guldbrandsson har skrivit en lång och uttömmande artikel om att vara spökförfattare. Räkna med att du behöver betala ett par månadslöner eller mer för denna tjänst. (Det är ingen idé att fråga om man kan dela förtjänsten, de flesta böcker drar inte in sina produktionskostnader).
Därför ska du ge ut boken själv
Sannolikheten att något av storförlagen vill publicera dina memoarer är låg, för att inte säga obefintlig. Men det spelar ingen större roll för det är faktiskt inte speciellt svårt eller dyrt att ge ut en bok själv idag. Allt du behöver veta och lite till hittar du i min handbok Författarboken.
En stor fördel med att ge ut boken själv är att du själv bestämmer tidsplanen. Att få ditt manus antaget och utgivet på ett etablerat förlag är en process som kan ta flera år. Du kan kapa en hel del vänte- och planeringstid om du själv är projektledare och finansiär för din bok. Om det verkligen är bråttom, exempelvis för att det finns någon som du vill ska få ett ex av boken i sin hand medan tid är, kan du trycka upp ett exemplar på några dagar.
Dina minnen bevaras för eftervärlden
Jag rekommenderar dock att du gör en längre tidsplan och avsätter ordentligt med tid för redigering och korrekturläsning. En annan rekommendation är att du efter att du läst Författarboken bestämmer dig för om du ska anlita ett tryckeri eller bokutgivningsföretag. De senare kan överta projektledaransvaret och förse ditt manus med bokomslag, ISBN, tryck och distribution. (Gör dock detta val först efter att du läst min bok så att du vet vad du letar efter).
Ett annat tips är att inte trycka en jätteupplaga direkt. Det är ingen hejd på hur lätt det är att tryckfelsnisse är framme. Med provtryck och en mindre förstaupplaga kan du rätta till förtretliga fel.
Till sist vill jag påminna om att när du ger ut en tryckt bok i Sverige så sparas den för eftervärlden på Kungliga Biblioteket. Där finns den tillgänglig för all framtid för den som är intresserad av dig och den tid du levt i.
Lycka till med att skriva ditt liv!
Fotona i inlägget är en form av återanvändning. Jag tog fram dem för en text om mitt CV – en annan typ av sammanfattning av ett liv.
Edit: Den här texten har blivit så uppskattad att det blev en fortsättning om att använda bilder i böcker samt en hel bok! Är du nyfiken på boken kan du läsa 10 råd för att skriva ditt liv som är ett utdrag ur Din självbiografi. Eller gå direkt till Bokus för att beställa boken.
Det är också möjligt att gå kursen Skriv ditt liv.
Hej Kristina,
intressant artikel. Jag har skrivit en bok som snart ska ges ut, men jag vet inte riktigt vad det är för slags bok. Jag har funderat mycket på det.
Det är en historia om hur jag blev god vän med en Laura, ung engelsk kvinna, när jag var i tjugoårsåldern. Vi förlorade kontakten med varandra och jag gifte mig senare i Sverige med en annan kvinna. Den engelska kvinnan gifte sig med en holländska man. Efter fyrtiofem år fick vi kontakt med varandra igen, via internet. Under ett halvt år hade vi daglig kontakt i hemlighet och upptäckte att vi båda var olyckliga i våra äktenskap. I mitt fall hade kärleken dött och min engelska vän hade ett helvete med sin narcissistiske man. Boken beskriver våra respektive liv och hur vi båda, efter mycket vånda och dramatik, lyckas frigöra oss från våra partners och fly iväg tillsammans för att starta ett liv tillsammans. Idag (fast det ingår inte i boken) lever vi mycket lyckliga tillsammans i Sverige.
Jag provade först att skriva i första person, men det fungerade inte, eftersom jag inte var med när Laura var med sin ex-man, och bytte till tredje person. Det är inte en självbiografi, den handlar den lika mycket om oss båda. Och visserligen baseras den på verkliga händelser, men mycket av dialog och miljö har jag givetvis bara fantiserat ihop – jag var ju själv inte där. Och samma sak med mitt eget liv – hur sanna är fyrtiofem år gamla minnen?
Jag har också funderat en del kring hur mycket jag skulle lämna ut mitt eget och Lauras liv, om våra brister och kärleksliv, till exempel. Men också min subjektiva bild av min ex-fru och Lauras ex-man – kan de bli kränkta?
Jag tror att jag har skrivit en skönlitterär bok (fiction) som baseras på verkliga händelser, men inte gör anspråk på att vara ”sann”. Jag har bytt ut namn på alla personer, men det är nog svårt att hålla hemligt att Peter och Laura i boken är min och min frus alter egon.
Hälsningar Magne Källström
https://egenutgivarna.se/medlem/555/magne-kallstrom/
Hej Magne,
Vilken historia! Vad otroligt roligt att du och Laura fick kontakt med varandra igen. Detta är ett fall när verkligheten överträffar dikten. Verkligen roligt att du har gjort bok av det. Över till frågan om vad du har skrivit för något? På ett sätt spelar det ingen roll, bara du är nöjd med boken. Men på ett annat plan är det besvärligt för om du inte vet hur du ska presentera boken kan det vara svårt att beskriva den rätt för nätbokhandeln. Har du otur hamnar den helt fel. Utan att ha läst din bok låter det som mer skönlitteratur baserad på sann historia, än memoarer.
När det gäller hur era ex kommer att reagera så är det omöjligt att förutspå. De kan bli jättesura eller jätteglada eller allt däremellan.
Hälsar
Kristina
Hej Kristina!
Mycket bra läsning! Finns det någon en kan bolla med ifall någons liv har varit så unikt att det finns ett ekonomiskt värde att skriva om det?
Hej Anna-Maria,
Tack, roligt om det jag skrivit kan komma till nytta.
Över till din fråga: tänker du på någon coach/mentor att diskutera värdet inför skrivandet? Tyvärr känner jag inte till några sådana. Det finns gott om lektörer som kan läsa och komma med förbättringsförslag på själva manuset men dåligt med personer som är bevandrade i bokutgivningens ekonomi. Jag skulle säga att ALLA människor har liv som är värda att skriva om. Alla har några upplevelser som är unika och värda att bevara. För att det sedan ska bli en bok som kan nå en vidare läsekrets så spelar det inte så stor roll vad själva grundstommen var, det är skrivhantverket som gör den stora skillnaden. Sedan spelar det heller inte så stor roll hur välskriven boken är, det som räknas idag är kanaler till läsarna. Det som är guld värt i dagsläget är ifall personen har mejladresser eller telefonnummer till 1000 personer som alla sagt att de kommer köpa boken. DET är valutan som räknas. Då först finns det chans att det blir pengar av boken.
Hej!
Jag har arbetat med att skriva ner min levnadshistoria.
Något jag funderat över och fått många synpunkter på är huruvida jag in min text skall stryka under eller med fet stil poängtera det jag velat poängtera och peka på speciellt!
Finns det några råd att få?
Jag har inte kunnat hitta något om detta?
Hälsningar
Ingvar Moström
Hej Ingvar
Eftersom det är din bok så gör du precis som du vill! Min åsikt är att du bör vara försiktig med understrykningar, det ser en smula gammaldags ut. Enstaka fetstilade eller kursiverade ord kan vara effektfullt och snyggt. Men det är min åsikt. Skriv ut ett par sidor som du vill ha det och visa för folk. Se vad de säger om det.
Jag har precis gett ut en bok där vi har använt kapitäler genomgående för att markera ord som finns i registret.
Lycka till
Hälsar
Kristina
Hej Kristina- Ohh så mycket matnyttigt du skriver här för oss (4 kvinnor) som försöker skriva ”Boken om mig själv. Just ikväll skall vi träffas och diskutera vårt skrivande. Vi har boken”Skriv om ditt liv”/Jenny Eklund som vi fått via ABF. Tyvärr får vi alltför ofta skrivkramp.. dvs vi kommer inte framåt Har du ngt bra tips på böcker eller ännu bättre finns det någon kurs som vi kan kika på och kanske delta i ?..
Hoppas på svar
Vänligen Leena Norman
Hej Leena,
Vad roligt att höra att ni haft nytta av min text! Jag har själv inte läst Skriv om ditt liv (ännu). Borde jag göra det kanske? Det finns massor av böcker och kurser om skrivande. Är det att skriva självbiografi ni vill veta mer om eller är det mer ”hur gör man när man kört fast?” Jag tror att alla författare har egna knep. Mitt bästa är att byta manus, jag har två (eller flera) som jag jobbar med parallellt och när jag fastnar i det ena, då byter jag ett tag. Sedan brukar det undermedvetna jobba vidare och nästa gång jag byter tillbaka till det andra manuset, då har jag kommit framåt. Andra tycker att en promenad fungerar bra. Det kan vara vettigt att läsa en bit av manuset först och sedan gå ut och gå. Då kan man grunna på just det man läst, och ta sig vidare.
Hälsar
Kristina
Hej Kristina. I mitten av oktober tänkte jag börja med min livshistoria. Målgrupp 1(har dock flera målgrupper) är definitivt självmordskanidater i tonåren för att visa hur fantastiskt livet kan bli bara man ej ger upp. Då jag gjort den resan. Vill skriva i kronologisk ordning.
Hej!
Det låter som en viktig bok. Lycka till!
Kristina
Jag har skrivit ca 200 sidor men har inte råd att ge ut en bok. Finns dey hjälp?
1948 Min far dog jag såg och hörde när han sa ”Jag dör, jag dör”
50-talet fick jag en styvfar som var alkohollist, det var mycket skrikande från mor. Jag gömde mig och grät många gånger.
1960 flyttade jag till Malmö. Hade svårt att få vänner.
1970 Träffade min fru efter något år fick hon diagnosen Claustrophobi, torgskräck, agorafobi, fobisk ångest och drack för mycket alkohol.
1974 Fick vi en dotter, Anna
1979 Fick vi en son, Tobias
1994 Gjorde jag självmordsförsök med öl och tabletter
Jag försökte alltid att medla mellan Karins och våra barn och bekanta. Karin blev lätt arg.
1994 Karin tog sitt liv, gasade sig i vår bil i garaget.
Jag gick en kurs på Tetra Pak att lära känna sin egen kropp. Där efter var det nog den första gången som jag sa NEJ till min mor.
90-talet Ett antal depressioner under 90-talet. En på psyket på Södergatan påstod att mina depressioner placerade sig i mage.
1996 Jag träffade Ingrid, efter en tid märkte jag att hon hade svårt med alkoholen.
Två gånger har jag ringt efter ambulans för att jag hade ont i mellangärdet i tron att det var hjärtat. Första gången i Hjärup, då tog de EKG som visade att det var ok. Andra gången i Stockholm där blev jag inlagd över natten. Jag kräktes så ont det gjorde,
2000 Jag fick bekymmer på arbetet. Företagshälsovården: Läkare skrev ut antidepretions medicin. Och samtal med Beteendevetare. Psykolog Birger Persson på Läkarhuset. Pekka Idman på Örestadskliniken-
2006 Gick jag i pension
Förhållandet mellan Ingrid och hennes barn var inte så bra, här försökte jag förra året att berätta för en av hennes dotter så illa Ingrid mådde av deras förhållande. Vilket jag inte skulle gjort för jag fick ett tre sidor mail som svar. Dessa ord skulle hon ha sagt till sin mor men jag fick det istället.
Nu försöker jag att inte lägga mig i deras förhållande. För jag tror att det var här det började med att inte må bra i psyket.Ovan på detta så fick min dotter en son förtidigt, skulle födas 11 jan, men kom 17 nov. Det stod och vägde liv eller död. Han dog av en infektion i lungorna.
2010 Ingrid skar sig i handen vilket inflammerade och hon dog i blodförgiftning, vilket blev en Lex Maria. Lasarettet fick ändra på 13 punkter.Efter detta blev det mycket demonstrationer, tidningsartiklar och TV-intervjuer ang sjukvården och det bildades ett sjukvårdsparti.
2015 Träffade jag min sambo Ann-Britt som jag är glad för.
Hej Bengt-Åke,
Det var verkligen ett tufft liv som du skildrar. Tack för att du tecknat ner det och delar med dig av det.
När det gäller din fråga om ”finns det hjälp att få” så är svaret ja, men de billigaste alternativen kräver lite mer tid och energi från dig. För det första rekommenderar jag att gå till biblioteket och låna boken Din självbiografi som jag, Kim M Kimselius och Lennart Guldbrandsson skrivit. På biblioteken finns också en hel rad med böcker om bokutgivning. Flera av dem kan vara lite väl omfattande om du vill ge ut boken till dig själv eller i liten upplaga. Men du kan få en hel del tips där, eller i olika grupper på nätet.
Ett billigt alternativ är att publicera din text digitalt. På en blogg eller som e-bok. Att trycka upp några enstaka exemplar utan foton är heller inte särskilt kostsamt. Beroende på tjocklek kan du komma undan med hundralappar eller någon enstaka tusenlapp. Detta förutsätter dock att du knåpar ihop själva utformningen av boken själv eller får hjälp av någon god vän.
Vet inte om detta hjälper dig något men hoppas att du skriver färdigt din bok.
Hälsar Kristina
Jag kommer att skriva om min resa genom livet
Från barn fram till nu
Jag har upplevt mycket obehagliga händelser men vill ge tips råd till andra hur jag tagit mig igenom det
Terapiformer litteratur stöd av vänner och familj
som har stöttat mig och funnits som stöd
Från början trodde jag att jag va psykisk sjuk
Fick 2 olika diagnoser
Hamnade på psykiatrisk klinik men har idag tagit mig ur genom 20 års arbete och mår jättebra
Har fått ett helt nytt liv
Jag vill illustrera boken med dikter och kanske bilder
Bokens namn
Det som inte dödar stärker
Har redan börjat skriva boken
Hälsningar från mig
Hej Annika,
Stort tack för din kommentar (ledsen att svar dröjde men den fastnade i något spamfilter ett tag). Det låter toppen med en sådan bok. Jättebra att du börjat skriva på den. Varmt lycka till med arbetet och hoppas du fick lite inspiration på vägen av min artikel.
Hälsar Kristina