Idag gästas sajten av Annie Murphy som är rutinerad lektör och redaktör. Hon bjuder på ett skrivtips som passar perfekt så här under sommaren när många tar tag i sina författardrömmar. Över till Annie.
Adverb används som vi vet för att förstärka verb, att någon till exempel kör snabbt eller promenerar sakta. En bra sak att ha i åtanke när det gäller denna ordklass är dock att förstärker du alltför mycket så går du ofta miste om den effekt du vill uppnå, och detta är något jag ser ofta i manus jag redigerar eller lektörsläser. Som redaktör rensar jag ofta bort en hel del adverb när jag går igenom en text och ett generellt råd jag tycker att man kan ge alla som skriver är att använda adverb med måtta. Om var och varannan karaktär gång på gång springer fort, pratar snabbt och hastigt, talar högt etc, blir det lätt så att alla dessa ord känns som om de staplas på varandra vilket i sin tur gör att läsaren känner sig skriven på näsan.
Låt läsaren vara delaktig
Ett annat råd när det gäller skrivande är att låta läsaren få vara med och fylla i bilderna du som författare målar upp i ditt manus, att allt inte är förklarat utan att en del återstår som är underförstått och ambivalent. När det finns gråskalor och utrymme för tolkning känner sig läsaren mer delaktig och därmed mer engagerad i manuset. Och om man väljer ett verb som är talande i sig blir ett efterföljande adverb lätt tårta på tårta, som till exempel ”blängde argt” – fientlighet är redan inbyggt i ordet blänga. Lita på att verbet i sig förmedlar bilden du vill måla upp och välj hellre ett mer talande verb istället för att ta ett mer neutralt och fylla på med adverb, som de fantastiska svenska orden glo, muttra, mumla, stirra till exempel.
Om du har en karaktär i ditt manus som beter sig elakt behöver det inte stå att hen ”skrattade elakt”, låt karaktärens gärningar och beteende tala för sig själva istället och låt läsaren tolka för att göra det åt hen. Lita på att läsaren är med på noterna och ha förtroende för din egen förmåga att förmedla det du vill säga, att antyda och visa istället för att bara tala om (det klassiska show, not tell).
Med det sagt har adverb såklart ett syfte och är inte alltid av ondo – de behövs och fyller en funktion i alla manus. Men använd dem med ett neutralt verb för att förstärka, och inte alltför ofta, istället för att riskera att göra ett mer känslomässigt laddat verb överlastat och få det att ställa sig i vägen för det du vill säga. Regn kan inte smattra hårt då hårt är inbyggt i ordet smattra, samma sak med bulta – och flämtar man gör man det alltid snabbt.
Annie Murphy finns på marginaledits.com
Annie Murphy är redaktör och lektör och arbetade på Wahlström & Widstrand och Polaris innan hon började frilansa 2020. Hon har jobbat med flera av Sveriges största författare, bland andra Karin Smirnoff och Ninni Schulman, och driver sajten marginaledits.com där hon erbjuder lektörsläsningar till privatpersoner.
Tack Annie. Bra att bli påmind om att vara sparsam med adverben! Det är nog något jag överanvänt i en del manus.
