Jag har knäckt koden hur man överlever Bokmässans stenhårda golv med en halvtrasig fot! Man struntar helt enkelt att gå in på själva mässan och parkerar istället i baren utanför. I princip alla passerar ändå förbi vilket gör att man får rikliga tillfällen att heja på kollegor man känner, samt spana på de man inte känner.
Dessutom kan man sitta ner och signera böcker till läsare som beställt signerade exemplar av Nå ut med din bok. Kostnaden inskränker sig till ett par glas vin, eller annan valfri dryck. Betydligt billigare än monterplats. Ärligt talat, vad är roligast att lägga sina surt förvärvade tusenlappar på, några kvadratmeter yta i en bullrig lokal eller vin?
Bokmässefredagen satt jag i ett par timmar i lobbyn utanför baren twentyforseven. Deras vinutbud på glas var inte så mycket att hänga i julgranen, men det dög för ändamålet. Dessutom hade jag riktigt trevligt.
Särskilt roligt var det att äntligen träffa Hanna Kronblad. Jag har sett hennes namn många gånger de senaste åren. Hanna är den som är absolut flitigast att klicka på tumme upp när jag postat något i sociala medier. Nu fick jag reda på hur hon börjat följa mig, det var genom att hon sökte på skrivböcker på Adlibris som mitt namn dök upp. Sedan dess läser hon enligt egen utsago allt. Jag är smickrad!
Debutanten Jörgen Krüsell fick tipset att leta upp mig och min bok av en gemensam Twitterbekant. Kul att han följde rådet.
Efter ett par glas vin i baren stack jag in huvudet releasen av senaste numret av tidningen Författaren på Litteraturhuset. Totalt sett en väldigt trevlig dag som var precis lagom slitsam. Vilket är bra för då orkar jag skriva lite på mitt pågående manus innan jag ger mig av mot dagens möten. Ni hittar mig troligen med ett glas i hand sittande i en fåtölj. Ser ni mig på mässgolvet led mig vänligen men bestämt därifrån. Hälsan är viktigast och jag vill inte bli helt halt.
Tack Maria Unde Westerberg för bilderna
Låter som en klok strategi! Mässan ger både trötta och slitna fötter, samt vätskebrist har jag märkt… I år blev jag hemma, men ett annat år, så… :-)
Hej Helena,
Ja jag tror många stannade hemma i år. Vilket på ett sätt gör att vitsen med att åka dit minskar. I varje fall för oss som mest åker dit för att träffa kollegor. Inte helt lätt att bestämma sig hurman ska göra. Jag får se hur jag gör 2019…
Pingback: Reflektioner från Bokmässan 2018 | Kristina Svensson