Det finns lika många bokmässor som det finns deltagare. En del deltagare springer mellan scener, andra sitter ner och förhandlar medan andra står i en monter hela dagen lång. För min del brukar torsdagen vara den stora mingel- och glada återseende-dagen. Det är då jag kryssar mellan montrar med vinmingel och träffar nya och gamla kollegor. Det vanligaste samtalsämnet är givetvis vad vi skriver på just nu. Ibland kommer vi på att vi borde samarbeta, eller i varje fall träffas igen i lugnare miljöer för att prata vidare.
En nyhet för årets Bokmässa var att egna Bag in Box var förbjudna, eller snarare att ett gammalt undantag skulle plockas bort. Det innebar att de utställare som ville samla deltagare i sin monter var tvungna att anlita mässans egna catering med skyfallt högre priser. Jag spånade i en text i våras på hur det skulle påverka mässan. Hur gick det? För min egen del innebar det mer förflyttning, större trängsel och färre samtal med kollegor. Samt svårigheter att få tag i vatten.
Historiska media och Karavan
För att spara en trasig fot skippade jag större delen av torsdagen och anlände till Svenska Mässan lagom till minglen. Jag var ute i såpass god tid att jag hann ströva ett varv runt mässgolvet. Mina reflektioner från denna tur kanske kommer i ett annat inlägg. För fotens skull hoppade jag också över att bära med mig den obligatoriska vattenflaskan, då jag ändå skulle på mingel och det brukar vara lätt att få tag i ett glas vatten på dessa tillställningar.
Mitt första stopp var Historiska Media där jag mötte några av mina kollegor som skrivit reseguider i samma serie. På bilden är det Andreas Karlsson med Mitt Kapstaden, Anna Lena Stålnacke med Mitt Marrakech och jag med Mitt Nice och Mitt Provence. Alltid trevligt att träffa dessa erfarna och trevliga författare.
Det var ganska trångt hos Historiska Media i år. Något vatten fick jag aldrig tag i så jag vandrade vidare till nästa stopp.
Författarförbundet och Författarcentrum
Författarförbundet och Författarcentrum hörde till de som flyttat sitt mingel från mässgolvet. Istället var alla medlemmar välkomna till Valand Akademi. Fördelen med flytten var att det var en avskild lokal, nackdelen att det tog en stund att ta sig dit. Det gjorde det svårt att promenera förbi, se om det var några människor på plats jag ville prata med och vandra vidare.
Inte helt lätt att hitta till Valand Akademin. För att spara foten tog jag spårvagn två hållplatser och gick resten av vägen.
Författarförbundets ordförande Grethe Rottböll hälsar alla välkomna. Längre än så hann jag aldrig stanna innan det var dags att göra den omvända resan.
Innan jag drog vidare så blev det en selfie med Kristina Ahlström.
Höstregnsmingel med Lars Wilderäng
Jag återvände till Gothia Towers för att Lars Wilderäng och Lena Padukova bjöd på bubbel för att fira höstregn. Roligt att följa Lars Wilderängs karriär som verkligen tagit fart.
Det var glatt och trevligt med mycket folk och hög stämning.
En del jag känner sedan tidigare, andra jag bara känner till utseendet via olika sociala medier. Eller har träffat i andra sammanhang genom åren.
Mässans After Work
Nytt för mig var att mässan organiserat after work i lobbyn. Jag hade egentligen inte planerat att gå dit, men ramlade rakt ner i den på väg hem.
På vägen ner fick jag sällskap av Ingrid Elfberg. Hon hade Kim M Kimselius senaste bok i handen. Ingrid Elfberg är faktiskt med på ett hörn i Spöket på Torpa Stenhus.
Helene Kolseth och hennes skrivkompis berättade entusiastiskt om en skrivarkurs de deltagit i med Sara Lövestam.
Därefter åkte jag hemåt till obegränsade mängder med vatten. Foten tyckte att det här besöket på mässan var väl långt och höll mig vaken större delen av natten. Vi får därför se om jag fokuserar på att skriva böcker snarare än prata om böcker resten av mässan.
Pingback: Reflektioner från Bokmässan 2018 | Kristina Svensson
Pingback: Bokmässa eller inte bokmässa i år, vad tycker du? | Kristina Svensson