Det är så otroligt skönt att inte vara utställare! Det var min spontana känsla tidigare idag när jag var på Svenska Mässan. Jag gick en sväng bland truckarna och tittade på alla flitiga förlagsfolk, författare och andra utställare som packade upp böcker och andra varor. Jag var jag så nöjd att jag slapp bygga monter. Jag har verkligen gjort resan, från överlycklig över att få vara med till ”kan man inte leja ut det där så jag kan sitta hemma vid datorn istället”. Att jag skulle känna så idag hade verkligen överraskat mig på min första mässa. Är du nyfiken på min resa så har jag på annan plats beskrivit min resa över sju bokmässor – från förvirrad författarwannabe till kollegial samvaro.
Signerat massa Tre Hattar-böcker
Orsaken till att jag var på mässan idag var att jag och Lennart Guldbrandsson var och hälsade på hos Kim M Kimselius i monter B09:20. Vi signerade en jättehög med vår senaste titel 10 sätt samarbete lyfter din kreativa karriär så att det finns för alla som vill ha signerade exemplar. (Jag kan avslöja att en del av de gula böckerna är extra unika, det var någon som hade svårt att skriva rätt datum).
Det är sista gången som Kim M Kimselius ställer ut på mässan. Det känns som en epok går i graven i och med att hennes pyramid med 50 olika titlar inte kommer att finnas där nästa år. Jag har full förståelse för att Kim och Jan tackar för sig. Det är slitsamt och dyrt att ställa ut på Bokmässan. Dessutom är jag inte helt övertygad om att arrangörerna kan skapa en relevant mötesplats för framtidens bokbransch. Mitt intryck från dagens besök förstärker den teori jag haft i några år nu, att utvecklingen går åt fel håll ur mässledningens perspektiv.
Eftersom det är sista gången som Kim är på plats är det extra roligt att träffa henne och Lennart där. Vi åt lunch, gladdes åt att träffas igen och pratade om ett av våra kommande bokprojekt. Sedan hade vi fotosession för att skapa en omslagsbild till nästa års Tre hattar-bok. Färgen på våra tröjor är en ledtråd till vad vi tänkt oss för färg på nästa bok (fast vi hade lite olika tolkning av färgen – eller möjligen var det garderobstrollen som varit framme och gjorde att vi fick nöja oss med det som gick att hitta).
Hattarna saknas av väderrelaterade skäl denna gång. Det gick helt enkelt inte att frakta den franska hatt jag särskilt skaffat. Jag tog med mig tre mjuka svarta filthattar istället men mina kollegor dömde ut dem som fel färg och modell. Vi får nöja oss med hattar i bokseriens logga.
På väg till och från Kims monter mötte jag flera kollegor. Då väcktes lusten att faktiskt dyka upp på mässan för fler möten. När det gäller våra böcker så ska vi såklart göra det möjligt för läsare att handla signerade exemplar på något sätt någonstans nästa år. Vi får bara se var det blir någonstans. Tills vidare ser vi alla fram emot att träffa så många läsare som möjligt på årets mässa!
Svart monter verkar trendigt
Förutom att jag tyckte det var glesare än vanligt mellan montrarna så spanade jag in att svart verkar vara den nya monterfärgen. Eller vad säger ni om de här fyra montrarna?
Snygga tyckte jag. Här är ett par till som fastnade på kameran.
Jag noterade även att Storytels monter har växt. Ifall nu någon fortfarande tvekar var tillväxten sker någonstans.
Pingback: Reflektioner från Bokmässan 2018 | Kristina Svensson