Att skriva en bok är en lång process och alla delar av boken arbetas igenom under månader – eller ibland till och med år. Innehållet är förstås det allra viktigaste, för utan ett bra innehåll är boken knappast värd att läsa. Det är ungefär som med människor; de måste vara trevliga för att det ska vara någon vits med att umgås med dem
Men utsidan är sannerligen inte oväsentlig den heller. Den är trots allt det allra första man ser, både när det gäller människor och böcker. Det engelska talesättet ”Don’t judge a book by its cover” är en ädel tanke, men för vår del har vi faktiskt tänkt lite tvärtom. Vi hoppas istället att många som ser utsidan ska döma den på ett sätt som rimmar väl med insidan.
När vi gjorde omslaget till vår bok Förverkliga din bokdröm hade vi tydliga tankar kring vad vi ville signalera. Vi ville inte att boken, trots att det är en handbok, skulle se ut som en lärobok av den gamla klassiskt småtrista modellen. Istället ville vi måla upp en vacker tavla av känslan som kommer med att skriva – en inspirerande bild att bli en smula förförd av.
Med oss till fotograferingen hade vi jordgubbar, champagne och två höga glas för att ge en bild av flärd och det lyxiga livet. Vi packade också ner två tunga kassar fulla av våra egenutgivarkollegors böcker, för att visa vad som faktiskt är slutresultatet av skrivandet. Självklart hade vi också med oss skrivmaterial, både en rosa PC och ett anteckningsblock.
Vi valde en grön och lummig plats ute i naturen för att berätta att man kan skriva nästan var som helst. Solens sommarstrålar letade sig vackert ner genom trädens blad och gav ett mycket varmt och mysigt intryck.
Det som inte syns på bilden är hur jag (Joanna) sprang som en gasell fram och tillbaka till kameran för att klicka på avtryckaren som var ställd på timer. Bara några sekunder hade jag på mig att rusa tillbaka till fotoplatsen, slå mig ner, rätta till kjolen så den inte blottade alltför mycket och le lite drömskt. Jag kan utan tveka säga att det hela såg väldigt festligt ut och jag var fullkomligt slut efter alla språngmarscher.
En annan sak som inte syns på just den bilden vi valde var den tämligen hårda vinden som virvlade runt och allt som oftast gjorde att mina lockar helt och hållet dolde ansiktet. Två tredjedelar av bilderna vi tog var helt oanvändbara för det såg ut som om jag över huvud taget inte begåvats med ett ansikte, utan endast har hår på alla sidor.
När nu allt är klart och vi håller provtrycket på vårt flotta omslag i handen känner vi oss oerhört nöjda och vi hoppas att alla som ser det dömer boken efter omslaget; lika delar inspiration och känsla som fakta och tips.
