Den senaste veckan har jag inte kunnat välja själv hur jag vill skriva, för min trogna arbetskompis är krasslig. En reservdel har anlänt till Sverige och jag inväntar en reparatör, så datorn är förhoppningsvis snart redo för tjänstgöring igen. Men under en dryg vecka har jag saknat dator. Det märkliga är hur lite jag har lyckats göra under den här veckan. Visserligen föredrar jag att skriva på datorn framför att jobba för hand men liiite kunde jag väl gjort. Särskilt som jag faktiskt har en aktuell utskrift av manuset (en som jag skulle klottra full med instruktioner till mig själv under januari). Men bara för att jag inte kan välja, har det inte blivit något gjort alls. Att jag varit sjuk samt suttit (legat) i en del telefonmöten bidrar förstås.
Redigera och skissa på papper
Utskrifter av manus är ovärderliga när man kommer till korrekturläsning. Även på vägen dit är papper bra. Jag skissar gärna på bokidéer för hand. Det blir mer överskådligt på något sätt. Kruxet är att jag ofta förlägger papprena och det kan ta något år innan de dyker upp igen. Därför använder jag datorn mer och mer även till idéfasen.
Jag har dock fortfarande sparat utskrifterna av mitt första manus med alla mina anteckningar. Det är som en dagbok att läsa mina egna funderingar.
Research och idéer på mobilen
Mobilen använder jag en hel del som författare. Dels använder jag den för att kommunicera med läsare och för att posta bilder och länkar i en del sociala medier. Däremot brukar jag aldrig blogga via mobilen, vilket jag alltså gör nu (alla stavfel skyller jag på autocorrect).
Mobilen är dock framförallt min parhäst under researchen. Jag har tidigare berättat om hur jag använder mobilen när jag är ute på researchresor. I appen Evernote har varje bokprojekt en egen mapp och i den lägger jag anteckningar allt eftersom jag får idéer. Ibland passar det bäst att skriva, men jag har även börjat tala in anteckningar. Särskilt när jag vill hjälpa mig själv att minnas en plats. Det är mycket enklare om jag talar in mina spontana intryck medan jag är på plats. Sedan är det förstås praktiskt att ta många bilder också.
Råmanus och slutversion på datorn
Till syvende och sist är det vid datorn jag tillbringar mest tid. Stora delar av råmanuset till reseguiden Mitt Nice knackade jag in på mobilen. Jag pendlade med en väldigt långsam buss till Nice och utnyttjade restiden till att skriva. Men det är undantaget. De flesta av mina böcker har jag skrivit på datorn.
Jag skriver i Word. De manus som ska bli rena textböcker skriver jag i en färdiglayoutad mall. Det betyder att jag hela vägen kan se ungefär hur texten kommer att se ut tryckt. Jag har gott om tid att korta av för långa rubriker eller skriva om stycken direkt, om det visar sig att det skulle bli snyggare.
Jag skulle vilja jobba likadant med mina böcker med bilder. Men behöver då lära mig någon annan programvara.
Hur jobbar du?
Ovanstående var en kort beskrivning hur jag jobbar. Hur gör du? Är det någon som fått talsyntes att fungera på svenska? Jag vet att en del britter har börjat tala in sina första utkast. Detta för att spara tid och för ergonomin skull. Att prata kan man göra medan man går, står eller ligger. Vilket minskar ner antalet timmar bunden till datorn.
Håll gärna en tumme för att min dator och jag snart är pigga igen!
Jag upptäckte redan i de tidiga tonåren att jag aldrig kommer att bli det slags författare som skriver för hand. Jag har inte allting färdigt i huvudet när jag börjar skriva utan behöver kunna bolla runt och arrangera om texten sedan jag kasta ned grundtankarna för en scen som ett slags idéskiss. När jag väl känner att jag har fått med allt i den scenen/det textpartiet så är det dags för mig att börja bygga upp scenen/textstycket ordentligt, med struktur och dramaturgi och interagerande mellan medverkande huvud- och bipersoner för att få det just så som jag ville ha det. Ibland så krävde detta ett omfattande bollande med textstycken och meningar – och det var fullkomligt hopplöst att göra för hand. Åtminstone så blev alla omskrivningar för mycket för min del.
Eftersom jag var i de tidiga tonåren under senare halvan av sjuttiotalet så var datorer någonting som stod omgivna av kyltorn i stora datorhallar och kostade hundratusentals kronor och ingenting som man kunde ha hemma på bordet i vardagsrummet.
Så mina mina författardrömmar lades på is framemot millennieskiftet, när det dök upp datorer som var man kunde ha hemma i vardagsrummet. Det var först då jag kunde komma igång att skriva. För att inte tala om att bolla med texten så som jag behöver för att det skall bli så bra som jag vill ha det.
Hej!
Vad roligt att läsa dina minnen. Jag är något yngre men minns de första ordbehandlarna. Jag jämförde dem med elektriska skrivmaskiner och tyckte att det har så fantastiskt att det gick att sudda! Inte nog med att man kunde backa ett ord eller två, det gick att hoppa tillbaka till början av sidan och rätta skrivfel. Eller flytta stycken. Vilken revolution. Dessutom hade man kvar en kopia av sina brev om man skrev ut och skickade dem med frimärke på ett kuvert.
Datorer har verkligen underlättat!
Absolut! Det var precis vad jag behövde för att komma igång med mitt skrivande igen. Vad jag hade väntat på sedan jag kommit i kontakt med mina första ”dumma” terminaler på olika arbetsplatser och sedan – underbara uppenbarelse – en Philips ordbehandlare. Senare kom så småningom nästa revolution – PC. Olyckligtvis var prislappen på de första generationerna ungefär den samma för en hyfsat begagnad och fortfarande fullt funktionsduglig bil.
Utom min budget. Framåt slutet av 90-talet fick vi dock möjlighet att hyra dator genom jobbet.- och vilken värld som öppnade sig!
Plötsligt kunde man skriva när man vill, hur man ville och hur mycket man ville. Och ändra det hur många gånger som helst tills man var nöjd med sin text.
Sedan har det blivit en rad skrivarkurser, vid en folkhögskola och vid Folkuniversitetet, för att lära mig skrivarhantverket ordentligt så att jag hade en bra grund att stå på.
Att skriva på mobil har jag inte testat, jag befinner mig först nu i processen att ta steget över i smarttelefonvärlden.