Copyswede tar från fattiga kulturskapare och ger till stora tv-bolag

En fredag för någon vecka sedan basunerade Copyswede ut att ”många kulturskapare är glada idag” efter att Högsta Domstolen slagit fast att en mobiltelefon är i hög grad lämpad och kan förväntas användas för privatpiratkopiering och därför ska den beläggas med privatpiratkopieringsavgift, även kallad kassettskatt. Jag blev så provocerad att jag istället för att sova skrev ihop en text. En intensiv arbetsvecka för de uppdragsgivare som betalar hyran kom emellan. Nu är det helg och jag ska passa på och publicera förklaringen till varför jag blev upprörd.

Jag ska visa varför jag anser att kassettavgiften är förlegad och Copyswedes retorik farlig för kulturskapare.

Kassettavgift kvarleva från en svunnen tid

Känner du till att varje gång du köper en dator, hårddisk eller mobiltelefon betalar du en kassettavgift till en ekonomisk förening som heter Copyswede? De är lobbyister som utnyttjar att lagen om upphovsrätt inte hängt med i utvecklingen.

För er som är födda efter 1980 eller har glömt bort hur det fungerade på stenåldern kan jag berätta att vi hade något som kallades för kassetter. En liten variant för musik och en större för rörliga bilder. Dessa använde vi för att spela in favoriter för att kunna konsumera dem vid ett senare tillfälle. Sändningen av tv-program och filmer begränsades nämligen till en viss tid. Möjligen med någon repris mitt i natten. Så om man var bortbjuden en kväll när favoritserien skulle visas gällde det att programmera sin VHS-spelare. Det gick förstås att spara programmet och se det igen. Eller låna ut kassetten till en kompis som missat avsnittet. Man kunde också spela av favoritlåtarna från sina dyra vinylskivor på en kassett så att man kunde lyssna på dem i en bärbar musikspelare som kallades för Walkman. Spotifylista hette blandkassett. Kassetterna kunde man också låna ut till en kompis. Därför infördes en kassettavgift som skulle kompensera de stora film- och musikbolagen för att man konsumerade deras produkter upprepade gånger, eller lånade ut kassetterna till kompisar.

• Kassetternas funktion var begränsad till lagring.

Dagens kulturkonsument behöver datapott, inte lagring

Idag lever vi i en annan tid. Allt större del av konsumtionen av populärunderhållning sker genom strömmande abonnemangstjänster. Det är enkelt och billigt för konsumenten att lagligt se eller lyssna på film, ljudböcker och musik via tjänster som Spotify, Netflix och Storytel. Skaparen av verket får betalt (en spottstyver, men det är en annan diskussion). För konsumenten är den stora skillnaden att han eller hon kan konsumera underhållning när han eller hon vill, att utbudet är enormt och bara en knapptryckning bort. För argumentationen i den här texten är den stora skillnaden att ingenting lagras. Konsumenten är beroende av storleken på surfpotten och snabbheten på nätverket, inte lagringsutrymmet.

Trots detta anser Copyswede att det faktum att du kan lagra material i din mobiltelefon, hårddisk eller dator betyder att du skulle kunna kopiera och därför får du betala en extra pålaga. Ju fler bilder av dina bebisar, kattungar eller selfies du tar, ju mer minne du behöver, ju mer ska du betala. Du får betala för att du skulle kunna lagra hela Games of Thrones, även om du aldrig sett ett avsnitt och bara använder din dator för att betala räkningar och mobiltelefonen för att spela Wordfeud (ett ordspel som var omåttligt populärt för några år sedan och hette Alfapet innan det flyttade in i mobilen).

• Dagens kulturkonsumtion är ej lagringsbunden.
• Datorer och mobiltelefoner har många fler funktioner än kassetter.

Stora bolag låser redan in kunderna

Jag skrev ovan att du kan lagra material på din mobil. Det är en sanning med modifikation. Det är lätt att lagra egna bilder och filmer. Förutsatt att det inte kommer med några statyer i bakgrunden på dina kattbilder är det lugnt (statyfrågan handlar om andra upphovsrättshaverister).

Men bara ett mindre antal hackers har tillräckliga programmeringskunskaper för att överhuvudtaget ta sig in i filsystemet på en iPhone för att kunna piratlagra Games of Thrones. iPhone är ökända för att vara låsta till ett Apple-ID. Hur många har inte lyckats låsa sig ute från de appar och annat som man betalt för och enbart efter mycket krångel återfå dem?

Stort Företag säljer en billig och användarvänlig manick eller app för kulturkonsumtion. Denna manick/app är låst till Företagets filformat. Det betyder att konsument måste handla i det Stora Företagets butik. För varje enhet som hyrs ut till konsument tjänar det Stora Företaget en liten slant. Med tillräckligt många konsumenter så blir företaget snorrikt. Byt ut Stort Företag mot Apple eller Amazon.

• Stora företag har muskler att låsa in konsumenterna vilket försvårar all typ av delning.

Alla får betala för fåtalets lagbrott

Det är alltså ett fåtal personer som har den tekniska kompetensen för att kunna piratkopiera idag och intresset (behovet) av det minskar i takt med att enkla strömmande abonnemangstjänster vinner mark. Men alla ska betala kassettavgift. Det är lika stolligt som om alla som köper kopieringspapper skulle betala en extra pappersavgift för att det är möjligt för folk att låna ut sina pappersböcker. Eller IKEA ta ut en soffavgift för att soffor kan användas för sexköp.

Hittills har jag mest pratat om musik, film och tv-serier. Böcker då? För svenskutgivna böcker finns det något som heter bibliotek där personer boende i Sverige kan låna pappersböcker, e-böcker och ljudböcker gratis och utan risk för virus eller phisingförsök.

En viktig detalj är att i princip alla böcker som lånas på bibliotek ger något litet klirr i författarens kassa. Jag väljer att här inte gå in på att det är olika vägar beroende på om det är pappersbok eller e-bok samt utbetalningsgränser. Summan är förvisso en spottstyver men den går direkt eller via förlaget till den författare som skapat verket som konsumerats.

Pengarna från Copyswedes allmänna straffavgift går framförallt till stora tv-bolag, många av dem utomlands. Den största mottagaren är SVT. Fördelningen av pengar grundas på SIFO-undersökningar om vad som piratkopieras. Senaste storfilmen är mer poppis än den debuterande poeten. Om man inte är rädd för att bli halshuggen av de som är rädda för piratkopiering kan man säga att piratkopiering framförallt är ett rikemans-problem.

• Alla får betala ”böter i förväg” som potentiella lagbrytare.
• Copyswedes inkasserade böter går framförallt till stora tv-bolag.
• E-böcker och ljudböcker som lånas på bibliotek ger pengar till författaren.

Det stora problemet med Copyswedes retorik

Bland medlemmarna i Copyswede hittar vi Sveriges Författarförbund och många andra organisationer som samlar skapare av upphovsrättsskyddat material. Det tycker jag är problematiskt och sänder fel signaler till både kulturskapare och allmänheten. Det finns en uppenbar risk att gemene man som är irriterade över att betala kassettavgift för att lagra sina bebisbilder tror att genomsnittsförfattaren får betalt via dessa avgifter och att det minskar konsumentens vilja för att betala för böcker i tanken att författare får betalt ändå. Copyswede spär på denna bild genom att slå sig för bröstet att nu blir kulturskapare glada, att Copyswede värnar kulturskapare och ger pengar till dem. Läser man Copyswedes egna rapporter ser man att de mesta av pengarna går utomlands.

Eftersom kulturskapare i många fall är de som verkligen har användning för rejält med lagring är Copyswedes verksamhet en omvänd Robin Hood: de tar från fattiga kulturskapare och skickar pengar till stora tv-bolag. En och annan slant trillar säkert ner till de som skapat tv-serierna via olika organisationer, men en hel del lär försvinna i administration längs vägen.

• Copyswede sprider felaktig bild av vem som får pengarna.

Gå inte på Copyswedes retorik utan betala författare istället

Sammanfattningsvis så går min argumentation ut på att:

1. Kassettavgiften är förlegad och saknar koppling till konsumtion.
2. Datorer och mobiler har många funktioner och kan ej likställas med kassetter.
3. Det är fel att behandla alla datorägare som potentiella lagbrytare.
4. Copyswedes retorik riskerar att minska gemene mans vilja att betala kulturskapare.

Vidare anser jag att:

1. Sveriges Författarförbund bör lämna Copyswede och istället arbeta för minskad piratkopiering och ökade intäkter till författare genom att verka för att öka ersättningen till författare för biblioteksutlån samt öka tillgängligheten av verk via biblioteken. Ju större utbud som biblioteken har och ju enklare det är att låna där ju mindre incitament finns det för piratkopiering. En extra finess är att ersättningen från biblioteksutlåning är direkt kopplad till vilka verk som konsumeras utan att passera en trubbig SIFO-undersökning.
2. Författare bör koncentrera sig på att få ut sina verk till läsare och inte ödsla tid på att oroa sig för eventuell piratkopiering. Skriver du nästa Games of Thrones lär du förlora pengar på piratkopiering men tills dess finns viktigare saker att bekymra sig över.
3. Konsumenter bör protestera mot Copyswedes straffavgift på bebisbilder. Lagar kan moderniseras.

Till sist, stötta din lokala kulturskapare genom att köpa hans eller hennes verk, läs dem och och tipsa andra om dem!

Edit: Det ska vara privatkopiering och inte piratkopiering.