Sölve Dahlgren har skrivit en utmärkt genomgång av hur många böcker en författare behöver sälja för att skrapa ihop en ordinär månadslön. Svaret är: förbaskat många fler än de flesta säljer. Utifrån artikeln och diskussionen om den har jag fångat upp sju punkter som jag tycker att fler borde diskutera.
Det är lönlöst att försöka stoppa den digitala samhällsrevolutionen. Men musikindustrin och Hollywood försöker att backa sig in i framtiden, vilket mest snabbar på deras begravning. Författare gör bättre i att leta efter moderna sätt att ta betalt, än att sätta upp hinder och hoppas på smulor från dinosauriernas bord. Annars står vi med skägget i brevlådan.
Å ena sidan är det en naturlig utveckling att Bokmässan i Göteborg i princip förbjuder förlagen att servera vin under de traditionella branschminglen efter stängningsdags. Men frågan är hur detta påverkar Bokmässans ställning som branschevent. Innebär detta att Stockholm kan ta upp kampen?
Mitt mejl med bekymrade frågor om Café Skriva har fått svar. Det kan sammanfattas i att det är upp till var och en som besöker mässan att medtaga egen bullshitometer för att skilja de seriösa aktörerna från de tvivelaktiga.
Café Skriva heter Bokmässan och Tidningen Skrivas nya satsning. Kommer det att bli en kreativ oas för blivande författare eller ett himmelrike för lurendrejare? Jag har mejlat mässan och frågat hur de säkerställer kvaliteten på utställarna. Efter en månad har jag inte fått något svar.
Ber om ursäkt till er som väntar på ”Förverkliga din bokdröm” från Bokus. Böcker har skickats till Bokus flera gånger men PostNord klarar inte av det som är deras kärnverksamhet: att leverera platta kuvert. Det är säkrast att inte anförtro dem ”Från ljugarbänken i Täby”.
Ibland springer man över en text som känns som rena dynamiten, som ”A Peek Behind the Curtain”. Den kändes särskilt träffsäker som kontrast till veckans svenska branschnyheter som fokuserat på att leta syndabockar.
Kassettavgiften du betalar när du köper en mobil eller dator är förlegad och saknar idag koppling till kulturkonsumtion. Jag tycker att det är fel att behandla alla datorägare som potentiella lagbrytare och anser att Copyswedes retorik riskerar att minska gemene mans vilja att betala kulturskapare.
Är egenutgivning ett reservalternativ för refuserade debutanter eller förstaval för driftiga entreprenörer? Med jämna mellanrum blossar diskussionen om egenutgivningens status upp. Jag vill här formulera om frågan till vad är bäst, att vara anställd på en cafékedja eller att äga ett café?