Bokmässan 2023 – från avslaget till undvika lurendrejare

Det är dags att posta några intryck från Bokmässan anno 2023 och jag börjar i tidens anda med en bild på mig själv. Eller på den enda panel som jag deltog i. Bilden är från Litteraturscenen som Författarförbundet och Författarcentrum arrangerar ihop på Bokmässan. Man kan av bilden tro att Sölve Dahlgren och jag pratade om våra senaste böcker men de står där mest som rekvisita. Jag återkommer till detta. Jag tar det kronologiskt.

Gott om förvaring och sittplatser i år

Min mässa inleddes i moll med att den kollega som jag skulle mingla med uteblev med kort varsel på grund av sjukdom. Det sänkte mitt humör. När jag anlände till mässan såg jag därför mest bara förvaringsutrymmen, sittplatser och tomma korridorer. Jag såg fler poliser än kollegor jag känner. Det hela kändes milt sagt avslaget.

Jag skrev i sociala medier att detta summerade status i bokbranschen rätt väl. Snyggt putsad yta men byter man perspektiv och ser det ovanifrån är en hel del ihåligt. Med detta sagt var det inte av ondo att caféerna expanderat och att det fanns sittplatser lite varstans för det gör besöket trevligare. Det var bara synd om en del förlag som hamnat intill tomma ytor.

Tryckerierna har flyttat ner

På min allra första mässa uppskattade jag att alla tryckerier och andra tjänsteföretag var samlade så att jag kunde gå runt bland dem och skaffa kunskap. Därefter splittrades de upp och flyttades runt. De flesta förpassades upp till andra våningen. I år hade en hel del fått flytta ner i finrummet. Där syntes också en hel del som jag kan identifiera som nyare tjänsteföretag.

Däremot hade antalet budgetmontrar där mikroförlag visar upp sina verk minskat. Jag är inte förvånad. I flera år har vi pratat om det ohållbara att Svenska Mässan behandlar Bokmässan som vilken branschmässa som helst (dvs tar ut samma monterpriser) när marginalerna i bokbranschen ser helt annorlunda ut. Majoriteten av utställarna går back. De stora förlagen säger rent ut att deltagandet i Bokmässan handlar om författarvård. Ingen märkte någon minskning i försäljning när pandemin gjorde att mässan uteblev. Därför var det många förlag som i år dragit ner på monteryta eller på antal författare som de bjöd in. Det gör också att värdet att delta minskar för de debutanter som bekostar en egen minimonter för att få fullfölja sin dröm att ha deltagit i Bokmässan.

Mingel är behållningen

Är man ny i branschen är det lätt att tro att Bokmässan är ett bra ställe att sälja böcker på. Men det är det inte, det är nästan årets sämsta plats. Och av alla ställen på Bokmässan är nog Författarförbundets mingel det allra sämsta att försöka kränga böcker på… När jag stod och småpratade med ett gäng kollegor blev jag avbruten av att det kom fram en man som försökte sälja sina alster till mig med säljpitchen att de visserligen innehåller många korrekturfel men att han hört att jag var intresserad av egenutgivna böcker. Om du läser detta så ber jag om ursäkt om jag inte orkade vara så värst hjälpsam men jag har skrivit och delat med mig av så många tips på hur man marknadsför sina böcker. Det är bara att läsa innantill här.

Lördag som fornstora dagar

Under lördagen såg det nästan ut som i fornstora dagar på mässan, det vill säga det gick inte att röra sig i korridorerna. Jag såg till och med en kulturtant med en dramaten. För icke invigda kan jag berätta att de besökare av båda könen som går till mässan i akt och mening att fylla en väska på hjul med böcker är värda sin vikt i guld. De går dessutom ofta runt och botaniserar bland de mindre montrarna. Här kommer ett gäng foton jag knäppte när jag gick runt under lördagen.

Årets klänning

Vill man sticka ut på mässan gäller att klä sig uppseendeväckande. Det är välkänt sedan länge. Men en som tagit detta till en helt ny nivå är Christina Eriksson. Jag trillade nästan baklänges när jag såg henne i entrén. Helt magisk klänning. Jag spår att Svartåsviten blir hennes stora genombrott. Och önskar henne varmt lycka till!

Skriv inte på innan du läst avtalet ordentligt

Då är vi framme vid söndagen då de flesta författare satt bakfulla på tåget hem. Då var det dags för mitt enda framträdande denna Bokmässa. Jag och Sölve Dahlgren var tillfrågade av Författarförbundet att prata om några saker tillsammans med Susanne Steneros.

Första frågan var skillnaden mellan en indieförfattare och en egenutgivare. En egenutgivare ger ut sina egna alster på eget förlag medan indieförfattare är ett vidare begrepp. En indieförfattare är en oberoende författare som har en entreprenörsblick och utvärderar varje titel och format för sig. Ibland väljer indieförfattaren att samarbete med externa förlag för vissa format eller titlar och ibland ger han eller hon ut själv som egenutgivare. Läs mer i sluta tigga.

Hybridförlag och bokutgivningsföretag

Vi diskuterade också begreppet hybridförlag och fallgropar i avtal rätt ingående. Det finns många som känner sig lurade efter att ha skrivit på för något de tror är en riskkapitalist (traditionellt förlagskontrakt) men visar sig vara ett tjänsteföretag (som kommer under många olika namn). Andra är nöjda länge, tills det flera år senare visar sig att de skrivit under ett avtal med usla villkor eller konstiga klausuler. Vi vill ha tydligare avtal och en högre kunskapsnivå. Typ så kan samtalet sammanfattas som var trevligt men för kort. Därför diskuterar vi en längre variant digitalt så att fler har möjlighet att lyssna.