Meny Stäng

Ljusa tider för författare: lär dig licensiering och sluta tigga

Den här texten har jag lagt massor av tid på samtidigt som jag räknar med att få kommer att läsa den frivilligt. Det räcker med att jag säger att ämnet är licensiering samt att läsning innebär en stor risk för att du behöver ompröva hela din attityd, för att alla som eventuellt hittat hit snabbt ska klicka vidare. (Om du inte redan hunnit härifrån så kan jag hinta om att licensiering är något du redan ägnar dit åt – men kanske skulle tjäna på om du gjorde det bättre).

Om du skulle läsa hela och råka stöna medan du läser är du i gott sällskap. Jag stönade redan innan jag började skriva och det var inget emot hur det kändes innan jag tryckte på publicera (jag säger inte “blev klar”, för jag får erkänna att jag kroknade innan jag fått med allt jag hade tänkt…) Varför i herrans namn lägger jag ner tid på detta? Jo för att jag hoppas att genom att skriva ner det så ska jag ta till mig innehållet. För jag tror att licensiering är viktigt att förstå.

Om du förstår licensiering kan du få mer skrivtid

Om jag får polletten att trilla ner kan jag nämligen tjäna mer pengar på det jag skapar. Och i så fall kan jag nämligen betala en större del av mat & hyra med inkomsterna från min kreativa verksamhet och dra ner på extrajobben. Då kan jag ägna mer tid åt att skapa och därmed få mer intäkter, som gör att jag kan frigöra ytterligare tid… En trevlig spiral. Därför tycker jag att detta med licensiering verkar vettigt att lära mig. Andra får gärna se skrivandet som en konstform värd att lida för men jag är ingen fan av det lidande geniet.

Soligt, färgstarkt och glatt är mer min melodi än umbäranden och lidande för konstens skull.

Rethinking the Writing Business av Kristine Katryn Rusch

Texten är en sammanfattning av bloggserien, Rethinking the Writing Business, skriven av Kristine Kathryn Rusch. (Länken går till första delen, jag rekommenderar förstås att läsa källan). Om namnet Kristine Kathryn Rusch inte är bekant så är hon och hennes man två riktiga författarveteraner med bakgrund i Science Fiction, Western, Romantik och allehanda blandningar däremellan. Förutom eget förlag och en lång rad med böcker under olika författarnamn så arrangerar paret en lång rad med kurser och workshops för författare. De sistnämnda är inte för kreti och pleti utan till de flesta av dem krävs det att man har uppnått en viss nivå för att få delta i.

Kris har också en blogg med tips för affärsdrivna författare. Den finansieras förresten av läsardonationer. Mycket av det hon skriver är tänkvärt vilket gör att jag ibland delar dem. Men jag får ofta feedback att texterna är för långa för att folk ska orka läsa dem. Det kan jag hålla med om, den här serien hör till de som jag inte orkade läsa när de publicerades utan tvingade mig själv att läsa för att skriva detta blogginlägg (som också är ganska långt, men det finns en sammanfattning på slutet).

Läs Författarboken först!

En detalj innan till innan vi kastar oss över Kris tankar om vad författare behöver lära sig för att kunna navigera i framtidens bokbransch. Denna detalj är något jag nämnt förut, nämligen att Författarboken är en bra grund om du är ny i branschen eller fastnar på något ord. I boken finns ett kort och koncist kapitel om publicering som är bra att ha i bakhuvudet (om/när Författarboken kommer ut i en tredje upplaga kommer nog det kapitlet att svälla rejält).

De här ovanliga och vackra pärlemormolnen har inte ett skvatt med texten att göra men lite färg behövdes tyckte jag. Dessutom är de spektakulära!

Författare verkar inte i bokbranschen

Kris utgångspunkt för den här bloggserien är att vi som författare inte verkar i bokbranschen utan i licensbranschen. Vi skapar immateriella tillgångar, IP. Dessa IP kan licenseras eller hyras ut på oändligt många sätt. Varje licensavtal är en potentiell inkomstkälla. Kanske blir det bara en spottstyver för varje, men om du för varje verk lyckas skapa 10-20 olika licenser, så blir det totalt pengar att leva på. Medan om du nöjer dig med ett licensavtal, i form av ett förlagsavtal, så har du bara en inkomstkälla från verket.

Kris försöker illustrera skillnaden på olika sätt, exempelvis genom att vi ska se det vi skapat som ett embryo till Disney temapark och börja fundera över kreativa sätt att hitta samarbetspartners som kan licensiera olika delar. Har din hjältinna en favoritglass? Kan du licensera till glassföretag att sälja Hjältinneglass? Kan din deckargåta användas i ett escape room?

Ja vi kan faktiskt börja redan tidigare, med att fundera i vilken form vi vill att vår berättelse ska konsumeras. Är det överhuvudtaget i tryckt textform? Eller är det bättre som radioföljetong i första hand? Eller som tecknad serie? När man väl fått in i sitt huvud skillnaden på en bok och en immateriell tillgång (jag är inte helt säker på att jag lyckats ännu) så kan man gå vidare.

Bokbranschens kris är inte författares kris

Resten av bloggserien behandlar praktiska aspekter för att komma igång med licensiering, förhandling och vad avtal kan innehålla. Hon har också lagt med texter om att förvänta sig framgång och att inte vara rädd för misslyckanden. Det finns en hel del nyttigheter (så hasta gärna över till hennes sida och läs).

Jag ska strax komma till några av dessa nyttigheter men det finns en viktig poäng när vi inser att vi inte verkar i bokbranschen utan är skapare av immateriella tillgångar. Den digitala samhällsrevolutionen har nått bokbranschen vilket lett till krisrubriker. En hel del av dessa krisrubriker härstammar från den årliga branschstatistiken som görs av Förläggareföreningen i samarbete med Bokhandlareföreningen.

Värt att påminna om är att många förlag är bokförlag, de är experter på att vidareutveckla, distribuera och sälja just tryckta böcker till bokhandlare. Bokhandlare i sin tur är experter på att sälja böcker till kunder i butik. När konsumtionen av berättelser flyttar över till digitala medier så påverkar det lönsamheten för de som jobbar med tryckta böcker. Men det finns ingen anledning för författare att slentrianmässigt dras med i pessimismen eller ingå symbios med företag som jobbar med tryckta böcker!

På detta tema, läs gärna mina äldre inlägg: Det går inte att backa in i framtiden samt Framtidssäkra din författarkarriär.

Licensiering viktigt för alla (skönlitterära) författare

Kris använder en hel del utrymme för att bemöta argument från författare som inte tycker att licensiering är något för dem eftersom de inte är tillräckligt kända ännu, eller att deras böcker ännu inte blivit film och vem är då intresserad av leksakerna osv. Enligt Kris är detta dåliga ursäkter.

Mitt huvudproblem med texten är att jag skriver faktaböcker Jag försöker presentera olika saker på roliga sätt, men det är inte jag som uppfunnit dem. Många av råden i serien passar bättre för de som skriver science fiction. Grattis till er!

Paradigm-skifte i författares attityd

Det jag tycker bäst om i serien är hur hela licensgrejen förändrar styrkeförhållandet mellan författare och olika samarbetspartners. I Kris värld är det hela tiden förhandlingar mellan lika parter där alla ska vinna något på samarbetet. I del 16 Paradigm Shift berättar Kris om en workshop där hon lät två personer spela upp hur en sådan förhandling kan gå till. Dessa personer jobbar med licensiering, men har ingen erfarenhet av bokbranschen.

Trots att alla i publiken var driftiga författare med egna företag så blev de förvirrade, för det som spelades upp var en diskussion mellan två jämbördiga parter. Samtliga var så indoktrinerade i att författare är i botten av näringskedjan att de inte fattade vem som var författaren i vissa dialoger.

Författarna i publiken var upplärda i en kultur där författare förväntas lära sig skriva lockande brev till agenter, träna på hisspitch för att få en förläggare på kroken och allmänt tigga om att bli utgivna. Det säger sig självt att om man har utgångspunkten att skrapa med foten och tigga, då är risken uppenbar att man blir utnyttjad och skriver på usla avtal.

Här ska jag skjuta in att mitt intryck är att förlagsavtalen i USA är mycket värre för författare än vad de generellt är i Sverige. Dessutom har bruket med en agent som också ska ta en bit av kakan inte slagit igenom här. Men jag tycker ändå att det är en stark igenkänning i författare som ser sig själva som strykklass, istället för de som har trumf på hand.

“Synd om” är ingen affärsmodell

Här ska jag göra en liten personlig utvikning. Före jul skulle jag delta i ett event i en av mina lokala bokhandlare. Utifrån de första kontakterna förväntade jag mig ett professionellt samarbete, vilket som bekant är ett där båda vinner något. Men en vecka innan själva eventet ändrades mitt intryck. Jag skrev om detta öppet på en av mina bloggar. Eventet ställdes in. Jag förlorade en tusenlapp i tågbiljetter som jag hade betalt men aldrig använde, ett par nätters sömn och ett antal timmars arbete. Men jag hade förlorat mer om eventet hade gått av stapeln med de villkoren som presenterades i sista minuten. I efterhand så är det tydligt att jag borde inte ha sagt ja, förrän jag hade bättre koll på villkoren. Jag antog en massa saker utifrån vad jag vet hade varit klokt och vettigt för båda parter. Men det kan vara farligt att anta.

Det mest intressanta är att summera de reaktioner jag fick på blogginlägget. Av naturliga skäl var det fler författare än förläggare och bokhandlare som läste, men skiljelinjen var inte vilket perspektiv personen har, utan hur lång erfarenhet läsaren hade. Ju längre erfarenhet läsaren hade av bokbranschen, ju mer positiv var personen till att jag satte ner foten och sa ifrån. En enda person (hittills) tog bokhandelns parti och tyckte det var självklart att jag skulle sponsra bokhandeln med gratisjobb “för det är ju så synd om bokhandlare som har det så svårt”. Den personen jobbar själv inte i branschen.

Just det här med “tycka synd om” är något som Kris skrivit om tidigare. Det är ingen affärsmodell att det är “synd om”, varken synd om författare eller bokhandlare som inte vill lära sig hur de ska tjäna pengar.

Precis när jag trodde jag var klar med det här blogginlägget sprang jag över den här chokladen från Storm & Bille chokladfabrik med ett speciellt omslag med föremål från Rhösska museet. Såldes i deras shop. Utmärkt exempel på partnerskap.

Håll koll på dina tillgångar

För att återgå till Rethinking the Writing Business. En av de första delarna i Kris serie innehåller en uppmaning att hålla koll på sina tillgångar. Då menar hon alla aspekter. Det kan vara verk, karaktärer, världar och olika serier. Dels behöver du ha ordning på exakt allt du har skapat, samt alla avtal du har ingått.

Vilka verk har du licensierat till inbundet format, e-bok, ljudbok, andra språk, tv-option och så vidare? Hur långa kontrakt har du skrivit på? Finns det några förbehåll? När får du tillbaka rättigheterna (det vill säga kan hyra ut dem till andra)?

Denna inventering ska alla författare göra alldeles oavsett hur de ger ut sina verk och vilken inställning de har till licensiering. Det är enklare att börja när man skriver på sin första bok, inte när man har fyrtiofem noveller publicerade i olika antologier med sinsemellan olika villkor.

Detta är också en av de få delarna av ett författarskap som inte går att lämna ut till andra. Det mesta andra, inklusive själva skrivandet, går det att leja ut till andra mot betalning. Men att hålla ordning på vad du skapat och vilka avtal du har ingått, det är författarens jobb (stön).

Missa inte pengar du förtjänat

Många författare har en antipati mot alla de administrativa delarna av författarlivet. Det är roligt att skapa, men att se sitt skrivande som ett företag är inte lika roligt (ordet författarekonomi hör inte till de som drar läsare till bloggen om vi säger så).

Många struntar därför i att hålla koll vilket gör att de förlorar pengar. På ett event träffade jag en författare som berättade att en av hennes titlar vunnit pris i ett annat europeiskt land. Men hon hade aldrig sett till några pengar för översättningen. Hon hade aldrig kommit sig för att fråga sin agent/förlag/vem hon nu överlämnat ansvaret till, att kräva pengarna. Det var kanske ingen jättestor summa men hade säkert varit ett välkommet tillskott ändå.

Dessutom, vänd på det och tänk vad fiffigt för den som hanterade hennes och andra författares affärer, att författarna aldrig krävde att få sina pengar.

Sätt på dig döstädar-hatten

En metod som kanske kan hjälpa mot aversionen mot att sätta sig med inventeringen är att sätta på dig döstädar-hatten (som givetvis inte ska på när den kreativa skapande hatten är på utan är en annan hatt som sätts på vid ett annat tillfälle).

Döstädning har blivit ett populärt begrepp. Det vill säga att du gör en rejäl röjning i ditt hem för dina arvingars skull. Du behåller bara det som du verkligen vill ha, men rensar ut allt skräp så att dina arvingar slipper köra femtiotolv vändor till tippen med “bra att ha saker”.

På samma sätt kan du underlätta för dina arvingar att förvalta ditt författarskap. Ett excelark med tydlig info om allt du har skapat samt ingångna avtal är motsvarigheten till ett välstädat hem. Komplettera med en hårddisk med alla verk i något format som är lätt att öppna, exempelvis som textfiler. Detta gör det lättare för dina arvingar att hantera ditt författarskap. Något som kan ge dem en slant eftersom upphovsrätten gäller i sjuttio år efter din död. De kan ju mycket väl låta dina verk vara tillgängliga för fans, kanske genom att licensiera ut dem till olika företag som publicerar dem som ljudböcker eller tryckta böcker.

Förhandla själv, låt jurist skriva avtalet

Alla författare ägnar sig åt licensiering i någon form. De som går den traditionella vägen gör det i form av förlagskontrakt, business to business. De som driver eget förlag har avtal direkt med återförsäljare, business to retail. Vi skriver på avtal som har en tidsram, innehåller info om verket, hanterar vad licensieringen innehåller (till exempel utgivning som ljudbok på svenska med distribution över hela världen) samt information om hur och när betalning ska ske samt storlek. Där bör också finnas klausuler om hur kontroll ska ske samt grund för uppsägning. Till exempel om ena parten inte tycker att den andra genomför det den lovat, eller att kvaliteten inte håller måttet. Det bör också finnas en rad om att avtalet kan förlängas till samma eller bättre villkor.

Kris råd är att alltid förhandla detaljerna i överenskommelser själv, men att sedan tillkalla en jurist för att formulera själva avtalet. Även den dyraste jurist är billigare i längden, än att avstå procentsats på alla inkomster till en agent. Kris är också noga med att påpeka att innan du tecknar avtal med något företag ska du ha göra en grundläggande koll om företaget är något du vill samarbeta med (se även min text om att välja rätt (hybrid)förlag för inspiration).

Här är en del av de frågor som du kan ställa dig om du får en förfrågan från ett företag. Skärmdump från del 11 Licencing out.

Missa inte att även hålla ordning på dina in-licenser

Alla författare med egna förlag licenserar förresten åt båda hållen. Vi in-licensierar i de flesta fall foton och/eller illustrationer till bokomslag. Vill vi exempelvis sätta bokomslaget på kaffemuggar eller t-shirts och sälja, behöver vi har rätt licenser från den som skapat dessa verk.

Kris är inne på att det är värt att beställa originalverk för bokomslag, just för att man ska kunna sälja dem också. Det blir dyrare än att köpa en bild från en bildbyrå och sätta på en rubrik, men kan vara lönsamt i längden.

En stor del av bloggserien handlar om långsiktig lönsamhet. Det gäller att kunna skilja på pengar i handen direkt (vilka förvisso kan vara bra för att betala hyran) och ackumulerade framtida inkomster (det vill säga summan av alla intäkter till din död och sjuttio år framåt). Allting förutsätter dock att du har de ekonomiska rättigheterna till dina immateriella tillgångar. Har du skrivit ett verk på uppdrag mot månadslön eller annan engångsersättning har du normalt ingen möjlighet att licensiera ut det, för verket ägs av den som gav dig uppdraget.

Sammanfattning av licensiering

  • Som författare skapar du immateriella tillgångar (du skapar historier, inte böcker).
  • Ha koll på allting med verkshöjd som du har skapat. Tänk på arvingarna.
  • Håll ordning på alla ingångna avtal, och se till att du får pengar enligt avtal.
  • Möjligheterna att licensiera ut dina verk är oändliga. Men din tid är inte oändlig så prioritera hårt bland idéerna. Vissa idéer kan få stå på tillväxt medan du provar de som är lättare.
  • Var öppen för att hitta samarbeten där du kan licensiera ut något du har skapat.
  • Ju fler licenser du kan skrapa ihop per verk, ju mer pengar kan du i det långa loppet få. Ges din bok ut på 45 språk blir det mer pengar än på ett språk.
  • Var specifik och licensiera små delar samt enbart de delar som kommer utnyttjas. Undvik särskilt förlagsavtal som vill ha allt, utan att utnyttja det.
  • Alla avtal ska ha ett slutdatum.
  • Fokusera inte på stor signeringsbonus, utan på kontinuerliga utbetalningar (mer lönsamt i längden och gör att din samarbetspartner inte glömmer bort att arbeta med ert gemensamma projekt).
  • Behandla din motpart med respekt, men tigg inte. Ni ska båda tjäna på samarbetet. Det kan vara pengar, marknadsföring eller anseende. Eller att ha roligt.

Vad gör du nu?

Puhu! Nu är jag matt. Fick du något att göra efter att ha läst detta? Det fick i varje fall jag. Jag har avtal att leta upp för att se vad jag skrivit på och jag behöver inventera vad jag egentligen skapat. Sedan ska jag fundera över vilka texter som kan bli e-böcker och vilka bilder som kan passa som vykort, pussel eller liknande. Samt hitta företag som kan distribuera sådant så jag slipper.

Jag har ett stort jobb framför mig. Därför blir det kanske en paus innan jag skriver nästa blogginlägg. Men om du prenumererar så dyker nästa upp i din inkorg. (Och gillar du mina foton som jag använt för att piffa upp inlägget så ska du också prenumerera på min andra blogg).

Hej så länge!

Posted in bokbranschen

Mer läsning

8 Comments

  1. Jenny Forsberg

    Puh, jag blev helt slut bara av att läsa inlägget (kanske till och med skumma det om jag ska vara ärlig), så jag förstår att det var en pärs att skriva det. Tack för massor av bra info! Nu är det en massa saker som jag önskar att jag prioriterade att ta tag i. Sparar inlägget till en dag när jag gör andra prioriteringar än just nu :-)

    • Kristina Svensson

      Jag förstår om du blev matt :). Vi kan väl säga att de som läst det antingen blev matta eller inte förstod. Fast några blev matta men också glada – för det är bra info. Men jag tror mer att det är en attityd som man kan ha i bakhuvudet, än att man ska sätta igång och genomföra alltihopa på en gång. Välkommen tillbaka när det passar.

    • Kristina Svensson

      Tack ska du ha Margareta,
      Jag vet att det är lite mastigt. Jag har alltså sammanfattat en bloggserie i 16 delar och sedan lagt till lite egna delar… Då blir det mycket. Men jag är glad för er som läst och begrundar.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.