Meny Stäng

Boktugg-texten om månadslön: sju ämnen som folk borde diskuterat

I helgen publicerade Sölve Dahlgren en artikel om författarinkomster på Boktugg.se. Artikeln är ovanlig för den handlar om ekonomi, är väl underbyggd och brännande aktuell. Den har också blivit mycket läst, uppskattad och kommenterad i den del av författarkollektivet som hänger i sociala medier.

Tyvärr saknar jag en hel del ämnen i diskussionerna. Det finns nämligen mycket i artikeln som skulle kunna utgöra grunden för en rejäl debatt om villkoren för författare. Men det kräver att vi fokuserar på rätt saker och inte fastnar i fullständigt ovidkommande sidodiskussioner (jag har fått sitta på fingrarna för att inte besvara åtskilliga kommentarer).

Ämnen som skulle kunna diskuteras utifrån artikeln

  1. Hur gör man för att sälja tillräckligt många böcker för att skrapa ihop en normal månadslön idag och i framtiden?
  2. Vem kan göra årliga breda inkomstundersökningar så att det finns korrekt statistik över författares inkomster att basera diskussionen på?
  3. Är det en rimligt fördelning att författare får 6 % av det pris konsumenterna betalar för att konsumera verket?
  4. Hur blir förlagens insats relevant i framtiden när digitaliseringen fullständigt skriver om bokutgivningens ekonomi?
  5. Författare skapar verk med upphovsrätt, immateriella tillgångar/rättigheter som går att sälja eller licensiera ut. När ska vi sluta blanda ihop det med tjänster i “litterär verksamhet”?
  6. Är det samhällsrelevant med yrkesförfattare från alla samhällsklasser eller är det ok att yrket reserveras för de som är ekonomiskt oberoende?
  7. Finns det något som författarkollektivet skulle vilja eller kunna förändra – om alla samarbetade och drog åt samma håll?

Antal sålda böcker översatta till månadslön

Har du inte läst artikel Så många böcker behöver en författare sälja för att få ihop en månadslön ännu så rekommenderar jag den varmt. Den innehåller precis sådant som jag letade efter som en tok för tio år sedan. Här är det serverat på silverbricka.

Sölve går igenom hur många böcker som en förlagsutgiven författare behöver sälja för att skrapa ihop till en svensk medianlön. Han gör en del antaganden utifrån royalty och fördelning mellan olika format och landar på 82 500 exemplar per år.

Vanligare sälja 80 än 80 000 exemplar

För eventuella oinvigda vars kunskap om bokbranschen sträcker sig till att Camilla Läckberg nyligen sålt sitt fritidshus för 25 miljoner, kan jag berätta att det är ytterst få titlar som säljer 80 000 exemplar. Jag gissar lite om jag drar till med att det är fler utgivna titlar som sålts i under 80 exemplar än som sålts i över 80 000 exemplar.

Det är med andra ord extremt få författare som säljer tillräckligt med böcker för att ens få ihop en svensk medianlön. Det saknas aktuell och tillförlitlig statistik över författarinkomster men mellan tummen och pekfingret skulle jag säga att många jobbar tolv månader och får ut två månadslöner. Siffran 20 000 kr om året har figurerat men den har några år på nacken och underlaget är diskutabelt. Det vore inte fel med aktuella siffror och mindre gissningar.

Få Tiger Woods och många hobbyspelare

Utan att kunna ett smack om golf så tror jag att det går att göra en hyfsad liknelse mellan skrivande människor och golfspelare. Båda är breda folkrörelser. Det finns en halv miljon golfare i Sverige, det motsvarar var tjugonde svensk. Det är något färre än antalet som drömmer om att skriva en bok men kanske jämförbart med antalet som sätter igång. För de allra flesta är golfen en dyr hobby. De lägger ner pengar på kurser, utrustning och avgifter. De spelar för att det är roligt. Några strävar efter att hela tiden utvecklas och bli en aning bättre.

Ett litet fåtal golfar på heltid. De flesta av dessa är ekonomiskt oberoende eller pensionärer. Ett litet antal av de som spelar på heltid drömmer proffsdrömmar och hankar sig fram genom att klippa gräs och träna nybörjare. Av dessa kommer ett litet fåtal att vissa år kunna leva på vinstpengarna. Någon blir nästa Tiger Woods.

Yrkesspelare versus amatörer

För golfspelarna är det självklart att deras hobby kostar dem pengar och många golfare skulle säkert bli avundsjuka om vi berättade för dem att ifall de lägger klubborna på hyllan och börjar skriva istället kan de skaffa sig en hobby där de kan täcka en del av utgifterna med intäkter från försäljning.

Det är fullständigt frivilligt att bestämma sig för att satsa på ett liv som proffsspelare. Och det är kanske för mycket begärt att alla hobbyförfattare som “skriver för att det är kul” ska ha förståelse för att vi som har skrivandet som yrke inte kan betala hyra med “det är kul”. Men skulle åtminstone de som drömmer om att vara yrkesförfattare ta och förpassa “jag skriver för att det är kul” dit det hör hemma. Det är liksom att säga “jag låter hellre varenda bondfångare skinna mig på pengar än att lära mig räkna”.

Författarens andel av konsumentpriset

I artikeln kan alla läsa att om en konsument betalar 95 kr för en pocketbok så får författaren 6 kr. Ska man vara noga är det författarens företag som får 6 kr, det är inte 6 kr i lön. Skillnaden är att på lön betalar du bara inkomstskatt, det blir mer pengar kvar i plånboken än på företagspengarna.

Resterande 89 kr fördelas på en lång rad med personer. Lastbilschaffisen som kört ut boken till butiken, säljaren som sålt in den, killen som tog betalt i kassan och så vidare. De har i de flesta fall fackförbund som driver frågor om lön, arbetstider och semesterersättning.

Är det rimligt att författaren får sisådär 6% av försäljningspriset? (Ungefär lika mycket som staten får i moms). Inte en enda av de kommentarer jag sett har ifrågasatt denna ordning. Någon har väl suckat över att författare är råvaruproducenten längst ner i näringskedjan men var är den facklig kampen? Nej just det, “skrivandet är ju en hobby ungefär som virkning” och “det krävs ingen utbildning för att bli författare”.

Digitaliseringen förändrar värdet på förlagens insats

Det verkar också vara få som funderat på “måste det vara så här” samt “kan vi skippa något led”? Den som läser artikeln till slut ser att Sölve nämner att för många författare står de digitala formaten för en stor del av konsumtionen.

De digitala formatens ekonomi, livscykel och grindvakter ser helt annorlunda ut än de tryckta. Jag ska inte skriva en hel uppsats men den viktigaste skillnaden är att livscykeln för ett publicerat verk är mycket längre. Istället för att en tryckt bok makuleras efter några månader är livslängden för de digitala formaten (hit räknar jag allt som lagras digitalt dvs pod, e-bok och ljudbok) kanske tio eller tjugo år. Därefter kanske verket behöver publiceras om vilket kräver en investering, men upphovsrätten gäller din livstid plus 70 år.

Med dessa tidsrymder förändras matten radikalt. Kort sagt så kommer förlagen att få jobbigare att motivera att de ska ha 75% av intäkterna under tio till tjugo års tid för den insats de gör vid produktion och lansering. I varje fall om författare lär sig den nya matten.

Korrekt statistik behövs

Jag nämnde ovan att korrekt statistik vore bra. Det gäller inte minst inkomster från olika utgivningsmodeller. Ofta i kommentarsfälten jämförs äpplen och päron. Ska du jämföra intäkter för författare som publicerar på traditionella förlag, hybrid och eget mikroförlag behöver du jämföra författare som skriver samma genre och har ungefär lika många år i branschen.

Sedan måste vi börja skilja på inkomster som kommer från försäljning eller licensering av verk med upphovsrätt, och när vi säljer tjänster (som lektör, korrekturläsare, kursledare eller föredragshållare). Författare skapar immateriella tillgångar/rättigheter (på engelska IP intellectual property). Enbart dessa intäkter ska räknas till författarskapet menar jag, resten är sidouppdrag och får redovisas separat.

Hur når jag dit?

En fråga återstår, hur gör jag för att sälja tillräckligt många böcker för att skrapa ihop en normal månadslön. Till att börja med behöver man inte lägga pressen på en enda titel. Vi lever ju i en ny tidsålder när verken har en mycket längre livstid.

Har man 20 utgivna titlar som alla är möjliga för konsumenter att konsumera räcker det med att varje ex konsumeras 4000 gånger om året – även med skruttusel fördelning av intäkterna.

Med lite bättre förhandlingsteknik (eller skippa en mellanhand eller två) så kanske den siffran istället kan vara 20 utgivna verk som konsumeras 1000 gånger om året var. Det blir genast mer hanterbart att uppnå.

A och O för att komma dit är att sluta slösa tid på diskussioner i författargrupper och istället öka produktionstakten.

Hej så länge!

Avslutar med en bild på mig från årets hittills kallaste dag.
Publicerad idebatt

Mer läsning

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.