Igår morse fick jag för mig att det var hög tid med variation i diskussionerna om Bokmässan så jag började på två artiklar. En text om hur jag resonerar rörande deltagandet för egen del och ett debattinlägg om Bokmässans nya skrivarcafé. Båda texterna svällde snabbt ut. Det personliga reflekterandet växte till en beskrivning av den resa jag gjort som författare under sju Bokmässor, från storögd wannabe till professionell författare med egna fans.
Debatten om skrivarcaféet var på god väg att bli ett epos om de ekonomiska realiteterna för de som bär upp mässan, behovet av nya affärsmodeller i en digitaliserad samtid, upplevelser kontra fysiska varor, idéer på hur besökarnas interaktioner med upphovspersoner kan se ut i framtiden samt sist men inte minst mässans ökande beroende av egenutgivare då de traditionella förlagen minskar sina monterytor. Kort sagt var texten på väg mot en mindre debattbok. När det närmare sig middag skrotade jag hela texten om framtiden för Bokmässan. Det är inte mitt jobb att skriva den och jag har jobb så att det räcker. Men mitt i natten vaknade jag ”Bokmässan!”. Jag kunde inte släppa tanken utan resten av natten låg det och malde att jag inte hade publicerat texten. Jag har inte möjlighet att skriva klart alla tanketrådar jag började på igår, men jag ska publicera det mejl som är upprinnelsen till det hela.
Bokmässans och Tidningen Skriva startar Café Skriva
Tillsammans med Tidningen Skriva så kommer Bokmässan att 2017 satsa på något de kallar för Café Skriva. Informationen är ännu så länge kortfattad:
Tusentals människor drömmer om att bli författare. Skrivandet har i det närmaste blivit en folkrörelse. Därför skapar nu Bokmässan i samarbete med Tidningen Skriva ett skrivcafé på mässan 2017.
I Café Skriva kommer det att finnas en scen och utrymme för utställare. Vi välkomnar till exempel skrivarutbildningar, skrivcoacher, egenutgivningstjänster och andra som arbetar professionellt med skrivande att delta som utställare och med programpunkter på scenen.
När nyheten först flimrade förbi så tänkte jag att det lät väl ypperligt för besökarna att samla alla tjänsteföretag på samma fläck. Jag minns Bokmässan 2010 när jag gick runt och klämde på tryckprover för att ta reda på vem jag skulle anförtro min dyrgrip. Då tyckte jag att det var praktiskt att de flesta bokutgivningsföretag var i samma del av det oöverskådligt stora mässgolvet. Även om jag på den tiden inte visste att de var bokutgivningsföretag, jag trodde att de var tryckerier.
Sedan dess har bokutgivningsföretagen spridit ut sig på mässgolvet. Många bokutgivningsföretag säljer förutom tjänsten bokutgivning även drömmen om att delta som författare på Bokmässan. Deras montrar har därför dubbla roller, dels ska företaget håva in nya kunder och dels ska existerande kunder få känna sig som etablerade författare. De personer som köper utställningspaket hos företagen i fråga vill stå bland de ”riktiga” förlagen så nära Bonniers som möjligt, inte bland företagen som servar egenutgivare. Därför kan det bli tufft för mässan att locka dessa företag till Café Skriva då det kräver att företagen bemannar två montrar.
Många experter är på mässan utan monter
Bokutgivningsföretag är inte de enda tjänsteföretag som servar egenutgivare. Det finns massor av frilansande lektörer, redaktörer, formgivare, korrekturläsare och författarcoacher som besöker Bokmässan. Det finns ingen ekonomi för dem att ha egna montrar, men de kan säkert vara intresserade av att betala en mindre slant för att träffa presumtiva kunder – om det skulle finnas utrymme för samtal i en vettig ljudmiljö någonstans.
Efter att jag sett nyheten om Café Skriva tänkte jag mest att jag skulle gå förbi under mässan och se om det blev något av det hela. Men ett mejl från mässan gjorde att jag tog en förnyad titt på Café Skriva.
Bokmässan hänvisar oss till Café Skriva
Tre år i rad har jag varit med i mässans seminarieprogram. För att komma med där skickar man in ett förslag och om mässan nappar på det så betalar man för seminariet. Samtidigt kostar det pengar för besökarna (pengar som går till bokmässan). Ytligt sett kanske det låter som en dålig idé att ordna ett seminarium jämfört med att ställa sig på närmaste scen på mässgolvet. Men i seminarielokalerna är det tyst, förutom när du talar. Det är inte ett oändligt stort ljudbrus där högtalare tävlar om att överrösta varandra. Därför skickade jag, Kim M Kimselius och Lennart Gulbrandsson återigen in ett seminarieförslag i vintras. Det hade samma rubrik som vår kommande bok 10 tips för att leva på din kreativitet.
I år fick vi avslag på vårt seminarieförslag och mässan hänvisade oss till Café Skriva. Då tog jag en titt på informationen igen, funderade ett varv och skrev ett brev. Det brevet har jag inte fått något svar på. Jag har bifogat det i slutet av denna text. Innan jag kommer dit vill jag bara skjuta in två citat från mina egna reflektioner från Bokmässorna anno 2015 och 2016. De kommer kanske en smula abrupt i det här inlägget, de skulle stärka min argumentation när det här var en mycket längre text med bredare fokus. Jag vill ändå ta med dem så att jag kan sova lugnt i natt.
Efter Bokmässan 2015 skrev jag följande (citatets plats i detta inlägg motiveras av att jag för 1,5 år sedan poängterade hur ekonomiskt beroende mässan är av egenutgivare samt att förlagen minskar sina monterytor).
Jag upplevde att utställningsytan som upptogs av traditionella förlag hade minskat, en kombinerad effekt av att de största förlagen minskat sina monterytor och några av de mindre förlagen hoppat över monter helt. Istället var det fler kläder, smycken och politiska manifestationer än någonsin tidigare bland utställarna. Samt en del tomma montrar, särskilt under helgen när en del av tryckerierna åkt hem.
Om man lägger till alla företag som erbjuder tjänster till egenutgivare så är egenutgivarnas bidrag till mässans ekonomi ännu större. Kort sagt så skulle det inte blir så mycket kvar av utställningsdelen av Bokmässan utan egenutgivare.
Efter Bokmässan 2016 skrev jag följande (citatet motiverar sig själv tycker jag med tanke på vilken aspekt av Bokmässan som debatteras i media och sociala medier för närvarande).
Årets absoluta vinnare bland de 836 utställarna är de muppar som bokade en pyttemonter (en sådan som kräver karta, kompass samt förstoringsglas för att hitta) men fick alla som deltog på mässan, och en hel del som inte var på mässan, att prata om deras deltagande. Deras monter var sisådär en halv promille av den totala utställningsytan, men de fick mer utrymme i media än resten av utställarna tillsammans. De fick exponering värd många många miljoner av alla som skulle debattera deras deltagande. I dessa diskussioner kunde man lätt få intryck av att de tagit över mittenmontern, eller att mässan i övrigt består av finlitteratur. I verkligheten så svämmar mässan över av nasare som kränger rengöringsmedel, synundersökningar, servetter, ostar, choklad, läsglasögon, frimärken, putsdukar, pennor och jag vet inte allt. Det är också gott om olika budskap som inte har med litteratur att göra.
Mitt brev till Bokmässan 23 mars 2017
Nedanstående mejl skickade jag innan årets politiska debatt bröt ut men jag har ännu inte fått svar. Det som inte syns nedan är att rubrikerna samt meningen ”Hur säkerställer ni att inte bondfångare använder Bokmässan på att profitera på människors drömmar?” var fetstilade i mejlet.
Hej Anna,
På webben står du som kontaktperson för Bokmässans nya skrivarcafé som jag och mina kollegor har blivit hänvisade till av NN, då vårt 10 tips för att leva på din kreativitet tyvärr inte fick plats i årets seminarieprogram. Presentationen av skrivarcaféet på webben är kort och utifrån den texten är det svårt att avgöra hur ni gör urvalet till skrivarcaféet.
Skrivarcafé ligger i tiden
Vid en första anblick tycker jag att det är klokt att ni följer upp fantastikgränd, trädgårdstorg, barnhörna med mera, med fler ämnesmässiga centrum. Mässan är stor och det är klokt att samla aktörer som riktar sig till samma målgrupp i samma del av mässan. Det gör det lättare för besökare och utställare att hitta varandra.
Antalet människor som drömmer om att skriva en bok är stort, inte minst bland mässans besökare. På så sätt ligger skrivarcafé helt rätt i tiden och Tidningen Skriva känns som en seriös partner. (Sedan riktar sig inte vår bok och seminarium till den målgruppen, men det är en annan historia).
Lurendrejare skaffar kunder på bokfestivaler
Tyvärr är författartjänste-området minerat av bondfångare. Det finns också gott om välmenande, men okunniga, aktörer. I tack med att bokbranschen skakas om av digitaliseringen så blir många av gårdagens sanningar snabbt förlegade.
Från anglosaxiska kollegor har jag förstått att det i andra länder förekommer att mindre nogräknade mäss- och festivalarrangörer tackar jag ja till utställare utan kvalitetsgranskning. (Går att läsa om bland annat på Writers Beware och hos David Gaughran). Detta innebär att festivalarrangörerna indirekt ger lurendrejarna legitimitet och en plattform för att skaffa sig kunder.
Blir andelen utställare med tveksamma affärsmetoder för hög får skrivarcaféet dåligt rykte, vilket gör att de som deltar riskerar sina varumärken genom att de associeras med lurendrejare.
Ny utställardiskussion?
Förra året blev diskussionerna om utställare på Bokmässan rätt livade. Nu tror jag inte att eventuellt bondfångeri har samma sprängstoff som politik, men jag är ändå nyfiken på hur ni resonerar vad gäller urvalet till skrivarcaféet.
Vilka kriterier har ni på de som ställer ut och står på scen? Vem kvalitetsgranskar och godkänner dem? Hur säkerställer ni att inte bondfångare använder Bokmässan på att profitera på människors drömmar?
Till sist önskar jag er varmt lycka till med skrivarcaféet. Jag ser med nyfikenhet fram emot svaren på mina frågor och att så småningom se bilder från ett förhoppningsvis bondfångarfritt och kreativt café. Dessa rapporter kommer jag att ta del av från södra Frankrike. När den första besvikelsen över att vårt seminarium nobbades lagt sig så har den ersatts med lättnad, mitt kalender-pussel blev betydligt enklare när jag inte behöver åka till Göteborg den helgen.
Hälsningar
Kristina
Vad tror du som läst ända hit om Café Skriva? Blir det flipp eller flopp? Kommer det att vara bästa stället på hela mässan, en kreativ oas där blivande författare i lugn och ro kan träffa olika experter som kan lotsa dem framåt (dvs borde jag varit på plats med Författarboken?) Eller blir det ett inslag i bokbranschen som borde debatteras mer – bondfångare som skor sig på människors drömmar? Vad tror du?
PS! Här är länken till mitt långa inlägg om varför jag väljer Antibes i år istället för Bokmässan.
Pingback: Bokmässan svarar på mina frågor om Café Skriva | Förverkliga din bokdröm