A och O för att nå ut med sina ord är att veta vem man ska nå. Alla är inget bra svar på frågan vem som ska läsa en bok. Risken är att alla kan översättas med ”alla dina släktingar och ingen mer”. Det kan förvisso vara helt rätt för en och annan memoarbok, men de flesta som är redo att publicera sina verk önskar sig en aning större publik.
Alla människor kommer inte att gilla din bok. Det är faktiskt bara en liten grupp som överhuvudtaget kommer att överväga att läsa den. Det är helt i sin ordning. Du gillar inte alla böcker du hör talas om, eller hur? Är du som jag läser du inte ens klart alla böcker du tror du ska gilla.
Vet man inte vilka läsarna är, och dessutom tänker att man ska nå ut brett till okända människor, blir det lätt svindyrt om man ska annonsera.
Potentiell läsekrets kontra nåbara läsare
När jag i mina marknadsföringstips pratar om målgrupp menar jag sällan hela den potentiella läsekretsen, alltså alla som kan tänkas konsumera boken med behållning. Oftast refererar jag till den del av den potentiella läsekretsen som är lättast att nå med de kanaler som vi har till förfogande. För det är mer relevant att prata om denna undergrupp. Det är bättre att koncentrera sig på att nå dem först.
Vi kan ta en titt på Författarboken. Den finns i flera upplagor och är läst och uppskattad av många människor. En del läsare sträckläser den, andra plockar fram den som uppslagsverk. Jag har sett åtskilliga rejält tummade exemplar. Boken är innehållsrik och håller hög kvalitet, vilket underlättar när man ska marknadsföra en produkt.
Författarbokens målgrupp är alla skrivande personer
Den potentiella målgruppen för Författarboken är alla som vill skriva en bok, skrivit en bok de vill ha utgiven eller är nyfikna på bokbranschen. Det är dock en lite för fluffig och vid beskrivning för att vara till riktig nytta. Denna grupp går att bryta ner till följande personer, i den ordning som det är troligt att de är intresserade:
- Debutanter i behov av neutrala utgivningsråd som komplement till reklam från hybridförlag
- Blivande egenutgivare som söker ett handfast uppslagsverk
- Aspirerande författare som vill orientera sig om bokbranschen
- Etablerade förlagsutgivna författare som vill bredda sitt kunnande
- Människor utanför författarsfären som är nyfikna på förutsättningarna i författaryrket
Ambassadörer guld värda
När jag skriver detta är det mest personer i de två första grupperna som får reda på bokens existens. Författaraspiranter som söker efter information på nätet kan komma att hamna på denna sajt. Här finns utdrag och smakprov ur boken som gör att en och annan kommer på att de ska skaffa boken. Innehållsmarknadsföring är bekvämt då det är passivt och långsiktigt. Men det är inte särdeles snabbt.
Skrivande personer som ställer frågor om publicering i olika författargrupper på nätet får ofta till svar att de bör läsa Författarboken. Det är den väg som ger flest nya läsare då information om boken når personer precis när de behöver den.
Här vill jag återigen passa på och rikta ett stort tack till er som om och om igen tipsar nya författare om boken! Jag vill också skynda mig att nämna att även om författargrupper är exakt rätt ställe att tipsa om Författarboken så betyder inte det att det är rätt plats för din bok. Se mer i sluta spamma författargrupper.
Boken finns för de som letar efter den
Dessutom finns det en del utbildningar där Författarboken är med som kurslitteratur eller bredvidläsning. Innan boken ens fanns till salut var ett stort antal exemplar spridda denna väg. Den ingick som kurslitteratur i en kurs i egenutgivning jag höll för Författarförbundets medlemmar.
Det finns förstås oändligt många fler sätt jag skulle kunna marknadsföra denna bok. Men min bedömning är att det är lönsammare att prioritera mina reseböcker. Därför är min marknadsföring för närvarande mer passiv än aktiv. Jag nämner boken ibland i mina sociala medier. Men det mesta bygger på att människor i jakt på information hittar till boken, snarare än att jag aktivt letar upp dem och dinglar med boken framför deras ögon.
Kanaler till läsarna
Listan ovan går att bygga ut och ser ut så här istället:
- Debutanter av alla åldrar som känner sig förvirrade av reklam från hybridförlag, ställer frågor i författargrupper och får till svar tipset att läsa Författarboken.
- Blivande egenutgivare eller mikroförläggare med begränsad budget och i behov av en handfast manual för sin första bokutgivning, kilar till biblioteket och kommer hem med Författarboken.
- Aspirerande författare på skrivarutbildningar som vill orientera sig om bokbranschen, googlar och hamnar här eller någon annanstans där Författarboken är med.
- Etablerade förlagsutgivna författare som vill bredda sitt kunnande och går en kurs där Författarboken är kurslitteratur.
- Människor utanför författarsfären som är nyfikna på förutsättningarna i författaryrket och råkar springa över boken i sociala medier.
Nog med detta exempel. Över till dina läsare.
Lär känna dina läsare
Varje gång som du kommunicerar med någon som har läst något du skrivit, har du chans att lära dig mer om vilka människor som gillar dina böcker. Varje läsarbrev med beröm ger dig lite info om vad en person gillade med ditt skrivande. En helg på marknad i din hemkommun ger information om vilka som stannar och tittar på din bok, och vilka som bara går förbi. Det sistnämnda ska man inte underskatta. Jag tillbringade nästan sju timmar utanför Ica under julhandeln med senaste titeln. De som köpte Hundra nedslag i Mölndal var något yngre än jag hade förväntat mig baserat på tidigare titlar.
Utifrån läsarbrev av tidigare titlar så läser män och kvinnor mina reseböcker i lika hög grad. Med tanke på att kvinnor generellt är större konsumenter av böcker än män, har jag ovanligt många manliga läsare. Det betyder att jag antagligen får bättre utfall av att annonsera riktat till män, än till kvinnor.
Det är ju fint och käckt för etablerade författare att samla läsarmejl, men vad gör man när man står där med sin första bok? Jo det är dags för industrispionage.
Leta upp kusinböcker
Identifiera kusinböcker, det vill säga böcker som liknar din. Ju mer lika desto bättre. Är din huvudperson bibliotekarie som löser korsord och mord? Leta upp pusseldeckare med korsordslösande bibliotekarier. Eller bokhandlare. Utspelar sig din thriller i Nackas undre värld? Leta efter Stockholm noir med förortstema. Försök att hitta ett antal böcker som liknar din. Är de samma genre, nisch och stil som din bok eller bokserie är chansen god att de tilltalar samma läsare. Är några av böckerna skrivna av nu levande författare? Följ i så fall dessa författare i sociala medier och se hur de kommunicerar med sina läsare. Finns det något som de gör som du kan inspireras av?
Nästa steg är att se vilka som läser och betygsätter kusinböckerna. Kika på Goodreads, Bokus och Boktipset. Gör samma sak i sociala medier och bloggar. Vilka postar bokomslaget och ger omdömen? Kika på deras profiler och du kan lära dig en hel del om dem.
Följ aktiva läsare
Följ de som läser kusinböcker, var aktiv och bidra till diskussionen. Lämna positiva kommentarer och berätta vad du tyckte om böckerna de skriver om. När du har etablerat dig som en trevlig typ så kontakta de som du känner att du fått en bra relation med och berätta om din bok och fråga om de vill ha ett recensionsexemplar. Upprepa. Många gånger. (Idén har jag hämtat från en man som sålde 180 000 böcker till stor del via denna metod).
Det är inte fel att ibland dela boktips i dina kanaler. Jag har skrivit om det tidigare, att författare vinner på att tipsa om kollegors böcker. Har du byggt upp en hyfsad aktiv skara följare kan du kontakta kollegor och fråga om ni ska byta läsekrets med varandra.
Eller gör tvärtom
Om du fortfarande känner att dina läsare är ett mysterium för dig testa att beskriva en person som verkligen skulle avsky din bok. Vem är han eller hon? Vilka fritidssysselsättningar har personen? Vad har han eller hon för utbildning? Jobb? Bostad? Träningsrunda. Beskriv personen eller personerna så väl du kan.
Och sedan vänder du på steken. Testa en annons i sociala medier med denna beskrivning och jämför med en där du bytt ut ett par delar. Funkar det?
Hur identifierar du dina läsare?
Detta blogginlägg är en förlängning av ett svar jag skrev i en författargrupp angående förra veckans inlägg. Det finns förstås många fler sätt att identifiera sina läsare. Vilket eller vilka sätt använder du?
