Jakten på det perfekta formatet på mina böcker

Den här våren har jag slungas tillbaka ett decennium i tiden. Plötsligt är jag den där tafatta nybörjaren igen som försiktigt står vid kanten av gungflyn och undrar om jag ska lita på att tovorna där framme håller.

Nu kommer jag ihåg exakt hur läskigt det var att ge ut den allra första boken. Vågar jag? Är min bokidé tillräckligt bra? Kommer någon att köpa boken? Borde jag ha strukit andra stycket på sidan 38? Kommer folk att bli besvikna?

Vågar jag gå framåt eller kommer jag sjunka? Ungefär så här stabilt ser det ut framåt. Fotot kommer förresten vara med i den nya boken, men då för att illustrera varför spångar är att föredra framför stiglös terräng på Dumme Mosse.

Att vara nybörjare igen ger mig en lektion i ödmjukhet. Med åren har jag kanske blivit lite otålig på debutanter som tvekar. Jag har emellanåt känt lusten att sparka dem i baken “kom igen någon gång, ge ut boken”.

Det är säkert en nyttig övning att känna hur det känns, men inte är det särdeles kul. Orsaken till att jag är på ny mark är att jag är på gång att förverkliga drömmen om en stor fin kaffebordsbok med mitt namn på ryggen. Det innebär ett större ekonomiskt risktagande och en massa nya moment som jag aldrig har gjort förr. Sedan är det en del som är välbekant, som att leta efter det perfekta formatet.

Vad är det perfekta formatet på en bok?

Det korta svaret på frågan om det perfekta formatet för en bok är just nu ljud. I varje fall om man med “perfekt” menar det mest omtalade formatet och det med störst ökning av antalet konsumenter. Men om man drömmer om att hålla sina ord i handen, då behöver man fundera på storlek och bindning på en tryckt bok istället. Det är ett område där det går att fastna länge. Det finns (som vanligt) inget rätt svar utan olika åsikter.

Finessen med att ge ut själv är att man kan bestämma allt själv efter egna preferenser. Det är oftast en fördel men ibland leder det till mycket tankemöda. Jag körde fast ett tag i vintras. Jag som i höstas sa ifrån på skarpen att nu fick det minsann vara slut på velandet. Nu ska mina manus publiceras! En av (många) frågor jag hakade upp mig på är frågan om det perfekta formatet. Det här är inget nytt, det är något jag fastnat på förut.

Visst behöver den här artikeln en bild på en bil också?

Lagom tjock och tung bok

Ni som har läst min första handbok för författare, den jag skrev tillsammans med Joanna Björkqvist, vet att jag en gång hade fokus på tjockleken på boken. Jag planerade min debutbok för att den skulle bli “lagom” tjock. Så här skrev jag i Förverkliga din bokdröm.

Böcker är för mig antingen en stunds förströelse eller en vacker vill-ha-vara och jag ställer olika krav på dem beroende på hur jag tänker använda dem.

Skönlitterära böcker läser jag nästan bara när jag är på re­sande fot och då är formatet en viktig faktor när jag ska välja bok. Det senaste året har jag börjat läsa allt fler e‑böcker i mobilen, men den har ganska begränsad batteritid så det blir en del pocket också.

En bra bok är tillräckligt liten för att gå ner i hand­väs­kan/datorväskan och samtidigt tillräckligt tjock för att räcka en hel resa. Två centimeter tycker jag är den perfekta tjock­leken, så jag anpassade längden på texten i min debut­bok för att den skulle bli just två centimeter tjock.

För att få fram lagom längd räknade jag antal ord och antal sidor i ett par böcker jag tyckte var lagom och fick på så sätt fram hur många ord jag siktade mot. Sedan ändrade jag med jämna mellanrum sidstorleken och marginalerna i dokumen­tet jag skrev och fick då en snabb uppfattning om hur många sidor boken skulle bli.

Att göra pappersattrapper ett sätt att leta efter det perfekta formatet. Dessutom kan man kolla typsnitt, radavstånd, marginaler, rubriker och även korrekturläsa när man ändå är i farten.

Det låter kanske en smula stolligt att anpassa antalet ord till hur stor jag ville att den tryckta boken skulle bli. Men jag tycker fortfarande att jag hade en poäng. Alla som har försökt att distribuera sina egna böcker inser vikten av att hålla sin bok inom portogränser (det löser man i och för sig enklast genom rätt val av papper). Det är inte bara för fraktens skull som storlek och vikt är väsentlig. Nyligen såg jag en kompis som gnällde över att boken hon just läste var så stor och tung att det var jobbigt att läsa den liggande i soffan.

Boken ska passa vanliga bokhyllor

När jag gav ut min debutbok fokuserade jag på att boken skulle ha ett praktiskt format för läsaren. Jag ville också att den skulle vara unik och inte se exakt ut som alla andra böcker. Dessutom skulle jag tycka att den var snygg.

Det fanns ett kriterium till, den måste gå in i vanliga bokhyllor. Jag avskyr böcker som är precis lite för höga för att få plats. Jag fastnade för 185 mm hög och 120 mm bred för debuten. Då blev boken 280 sidor lång och med det papper jag valde blev den två centimeter tjock. Hela processen hur jag gjorde har jag beskrivit i blogginlägget Val av format och typsnitt till min bok.

Min debutbok “Jakten på den perfekta puben” när jag fått hem första omgången 2010.

Med måttband i bokhandeln

Jag la ner mycket tid på den här frågan, vilket syns i det här citatet ur Förverkliga din bokdröm.

Min bok från franska Rivieran däremot ska vara en vacker presentbok, en så kallad coffee table book, och därför plane­rar jag att den ska vara stor och ha hårda pärmar.

Till båda böckerna har jag experimenterat med många olika storlekar. Jag har gått i bokhandel och på bibliotek med mått­band i handväskan, mätt bokhyllor och vikt ihop provböcker av papper. Jag har till och med sågat till provböcker i trä.

Till båda böckerna ville jag gärna ha ett unikt format som inte var exakt som alla andras samtidigt som det måste få plats i rätt bokhylla. Jag gillar exempelvis inte storpocket, för de är precis aningen för höga för att gå in i pockethyllorna.

Till slut fastnade jag för Wales-boken för ett format som är någonstans mitt emellan svensk pocket och anglosaxisk pocket, 120 mm x 185 mm. Jag valde ett matt laminat som gör att pärmarna är styvare än normalt. På håll ser dock boken ut som en vanlig pocketbok, så det är först när man håller i den eller öppnar den och känner papperskvalitén som skillnaden märks. Denna skillnad är dock bortkastad på nor­mal­läsaren och var en onödig fördyrning.

När detta skrivs experimenterar jag fortfarande med for­mat till Strövtåg runt Antibes. Jag vill att intrycket ska vara en kvadratisk bok, men den kommer inte vara exakt kvadratisk. Dels är fyrkantiga format onödigt dyra att trycka då mycket papper får slängas, dels upplevs inte kvadratiska böcker helt fyrkantiga. Ögat luras och en bok som är aningen högre än bred ger ett fyrkantigt intryck. Just nu tänker jag att 230 x 260 mm blir perfekt.

Lappkast efter min unika-format-fas

I nästa fas av min bokformatskarriär la jag ner alla idéer om att ha ett unikt format. Jag insåg fördelarna med att min bok såg ut som alla andra böcker. Det vill säga de skulle se ut som böckerna i bokhandeln, inte som de böcker som kom från en del bokutgivningsföretag. På den här tiden hade flera av bokutgivningsföretagen en fäbless för formatet A5.

A5 är verkligen ingen höjdare för vanliga böcker. Det är för brett. För att få lagom antal bokstäver på en rad behöver man antingen dra upp graden (storleken) på texten så att den blir gigantiskt. Det blir i och för sig lättläst för barn och äldre, men det gör en roman av normalt omfång väldigt tjock.

Någonstans läste jag om gyllene snittet för böcker och med inspiration därifrån blev Författarboken 210 mm hög och 130 mm bred. Det är ett format jag hållit fast i för de textböcker jag gett ut själv. De flesta av mina publicerade böcker har jag inte haft något större inflytande över formatet utan andra har valt.

Bokens läsare fortsatt viktiga för mig

Tillbaka till nutid och min kommande kaffebordsbok Smultronställen mellan Göteborg och Stockholm. Det var för det första inte säkert att det skulle bli en kaffebordsbok. Boken började som ett projekt för att jag skulle undvika att bli galen (lång historia som handlar om att ett stort byggföretag drev mig hemifrån). När jag sedan tyckte att jag hade tillräckligt med material för att göra en bok av projektet inföll sig frågan: guidebok eller kaffebordsbok?

Jag grunnade på detta länge fram och tillbaka. Under en promenad i vassruggarna runt Tåkern i maj 2017 bestämde jag mig för att det ska bli en kaffebordsbok. Mitt resonemang var att ingen människa släpar runt på en guidebok nuförtiden när det finns mobiltelefoner med inbyggd GPS. Jag gör därför en stor snygg bok som man läser hemma och får inspiration av. Sedan laddar man ner en karta (gratis för alla köpare av boken) och ger sig av på utfärd. Vill man kan ju boken få följa med. Storlek och vikt på en bok är inte kritiskt i en bil (vilket det däremot är på tåg – annan bok, annan diskussion).

Det var i den här miljön jag spikade vilken typ av bok “Smultronställen mellan Göteborg och Stockholm” ska bli. Bilden är från maj 2017.

Numera är det budgeten som styr

All respekt till alla som skriver för att det är kul och inte har några problem med att kombinera ett heltidsjobb med författarskapet. Jag har försökt i snart ett decennium och det är ungefär tio år sedan jag träffade en del vänner, såg på teve eller städade ordentligt. Av och till har jag slarvat med träning och äventyrat min hälsa. Ledig helg är ord jag inte kan stava till. Nu är jag less på det. Mina böcker måste gå ihop ekonomiskt.

Det betyder att formatet på mina böcker behöver vara ekonomiska rent trycktekniskt. Det där 260 x 230 som jag efter massor med tid kommit fram till, det har jag strukit på inrådan av min tryckerikontakt. Det utnyttjade helt enkelt inte pappersarket på ett bra sätt.

Boken måste också se fin ut så att den ser ut att vara värd att betala för. För att hitta snygga format har jag härjat runt i bokhandeln igen. Jag har knatat runt i flera butiker utan att köpa något. Säkert avskydd av bokhandlarna som antagligen inte förstår varför jag stirrat så länge på kokböckerna utan att handla en enda. Än värre var säkert att jag fotograferade av alla böcker jag tyckte var snygga. De tror säkert att jag gick hem och beställde alla från Bokus. Nästan rätt, jag gick in på Bokus och läste vilka mått böckerna hade. Jag hade nämligen inget måttband med.

Och det perfekta formatet är….

Vad blev svaret? Ja i skrivande stund vet jag inte vad boken får för format. Jag ledsnade på mig själv och mitt ältande så jag delegerade beslutet till min formgivare.

Hon har fått ganska smala ramar att välja på. 26 cm hög och sedan 19, 20 eller 20,5 cm bred. Däremellan ska hon testa vilket som blir snyggast. Jag litar helt på henne. Å andra sidan blir jag inte förvånad om hon kommer tillbaka med något helt annat…

Det ska bli riktigt spännande att se vad Anneli Petterson kokar ihop.

Vad tycker du som läste detta? Kände du igen dig i någon del av texten? Utgår du från standard eller strävar du efter att din bok ska vara unik? Springer du runt med måttband i bokhandeln? Vad är det perfekta formatet för dig ?

Mer läsning

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.