Meny Stäng

Det som saknades under Bokbranschdagen 2022

Kulturministern var på plats, förläggare, bokhandlare och förlagsstudenter likaså. Det fanns driftiga entreprenörer på scenen, ett gäng utställare i ett rum och pysmysiga paneler där alla var överens. Bokbranschen har äntligen upptäckt klimatfrågan och noterat att när till och med IKEA har lagt ner sin årliga katalog så är det ganska mossigt att dela in året i säsonger utifrån en tryckt dito. Så hur kan jag skriva att något saknades i rubriken? Kanske ska börja med att berätta vad jag pratar om?

Kulturminister Jeanette Gustafsdotter samtalar med moderator Mia Odabas

Tillbaka på den årliga Bokbranschdagen

En onsdag i maj, den elfte maj 2022 för att vara exakt, tog jag mig in till anrika nöjespalatset Nalen i Stockholm. Det var dags för den årliga halleluja-tillställningen i bokbranschdagen då företrädare för Bokhandlareföreningen, Förläggareföreningen och Svensk Bokhandel skulle berätta för sina medlemmar respektive prenumeranter att pappersboken minsann inte är död.

Jag var på plats 2015, 2016 och 2017 och även på föregångaren 2014, men har hoppat över några år. Det blev lite tjatigt med ungefär samma upplägg varje gång: ”vi vet att branschen digitaliseras men nu försöker vi krampaktigt hitta ljusglimtar för att inte medlemmarna ska känna att det är lönlöst att gå till jobbet”. Jag bestämde mig för att strunta i den delen av branschen och fokusera på mitt och mina läsare.

Spegelselfie anno 2022 – någon som minns covid?

Mindre siffror och mer diskussion i år

I år fick statistiken stå tillbaka för olika paneler vilket var ett lyft. Jag kan också lägga till att mina tidigare invändningar mot statistiken i stort sett är borta. Det spelar ingen roll om siffrorna inte är heltäckande, nu har de varit igång såpass länge med den här metodiken att man kan se trender från år till år. (Om du klickar på årtalen ovan så kan du läsa mina tidigare referat där jag hade en hel del synpunkter på försäljningsstatistiken).

Sölve Dahlgren tyckte att 2019 års upplaga var en uppryckning jämfört med tidigare inkarnationer. Han kunde inte bedöma årets upplaga utan jag var där för hans räkning och rapporterade åt Boktugg: Bokbranschen tar sats efter pandemins rekordförsäljning.

Nalen är en anrik och inspirerande miljö

Pandemin: från krismöten till champagne

Hela evenemanget genomsyrades av glädje och framtidsoptimism. ”Vilka festsiffror du serverar” sa moderatorn till Erik Wikberg från Handelshögskolan när han presenterade en kort sammanfattning av försäljningsstatistiken. När man summerar pandemin så är bokbranschen en av vinnarna. Så såg det inte ut i början.

”Vi hade fucking krismöten varannan dag” berättade Mattias Fyrenius, vd Bonnierförlagen om läget i början av pandemin. . Alla scenarier var nattsvarta, det minst usla var att vi skulle tappa tio procent. Det var ungefär samma tongångar som jag hade i en serie med blogginlägg från den tiden.

Facit är att det gick bra, men varför då?

Totalt sett slutar pandemin på plus för bokbranschen men vinsterna är ojämnt fördelade. Mariaplans bokhandel i Göteborg ökade sin omsättning med 38%. Ett antal bokhandlare i mindre orter (Örebro, Ljusdal med flera) hade också tvåsiffriga omsättningsökningar medan butiker i storstädernas köpcentrum först nu får tillbaka kunderna. Och nu vill folk ut och resa med en minskande kassa. Att stödköpa inbundna böcker för att stötta sin lokala bokhandel är kanske inte lika aktuellt längre – eller?

Det sistnämnda var inget som sades, det enda som spåddes minska framöver var abonnemangstjänster. I takt med att hushållen får sämre ekonomi så kommer de antagligen se över sina abonnemang och då ligger ljudböckerna risigt till. Därmed kommer heller inte abonnemangsföretagen att ha råd att annonsera så mycket, vilket gör att annonsering av böcker generellt minskar. Tänk om det visar sig att stora delar av försäljningsuppgången berodde på den intensiva kampen om abonnenter?

Arrangörerna hälsar alla välkomna

Inga lärdomar kan dras när man väjer för det som inte gick bra

Det jag saknade var konkreta detaljer samt följddiskussioner. Om nu vissa butiker gick bra för att kunderna var lojala, hur har dessa butiker arbetat innan pandemin och under pandemin för att skapa denna lojalitet? Samt hur behåller man den?

Det fanns andra intressanta trådar som inte följdes upp. Piratförlagets Pia Printz noterade att man sålt mer än någonsin, trots att Bokmässan saknats vilket gör att man kan fundera över vilka aktiviteter förlagen sliter med som inte driver försäljning. Hon vågade inte riktigt fullfölja detta resonemang utan sköt genast in att hon älskade Bokmässan. Men det hade varit intressant att diskutera tycker jag. Kanske är det effekter från tidigare års Bokmässor som sitter i? Eller så funkade det att byta till Zoom-event för att det var pandemi och alla satt hemma och törstade efter digital underhållning. Eller så är Bokmässan en jättedyr och tämligen obsolet firmafest?

Heltäckande branschdag någon gång?

Författarorganisationer och mikroförlagen var som vanligt inte med och deras perspektiv saknades i stort sett. I år hade Författarförbundet en egen konferens som jag inte var på. Det är på sätt och vis lite synd att inte ha hela kedjan på plats när man analyserar effekter av pandemin. Bokhandlarna genomförde tio års affärsutveckling på några månader och bytte sortiment när pandemin slog till. När folk jobbade hemma behövde de mer pussel och kontorsmaterial.

För förlagen såg det antagligen likadant ut, vissa titlar och format gav plötsligt ökade intäkter vilket mer än väl täckte de som gick dåligt. Åtminstone för de stora förlagen som hade båda delar. I och med digitaliseringen är stora kataloger av backlist något som ger pengar på totalen även om varje titel bara ger småsmulor. Det är svårare för nystartade förlag som har stora kostnader fast det kan ta några år innan det blir intäkter man kan leva på.

Allmänheten får en skev bild

Nackdelen med att dela upp bokbranschdiskussionerna på flera evenemang är att allmänheten får en skev bild. För författare var pandemin antingen vinstlott eller jämmerdal. Det tar oss ett eller ett par år att skriva en bok så att snabbt byta sortiment går inte lika geschwint när världen förändras. Du får inte ihop Agatha Christies katalog på ett år eller två. I och med att antalet utgivna titlar ökar och upplagorna går ner så minskar intäkterna per titel och därmed också generellt för författare.

Eftersom det är svårt att öka produktiviteten som författare skulle vi behöva att en högre andel av försäljningspriset nådde författare. Idag lär det vara i snitt 6% av det pris som kunder betalar (minns inte var jag såg den uträkningen och kan inte länka). Jag lämnar den frågan och säger att här kan du läsa vad jag uppfattade att man sade.

Publicerad ibokbranschen

Mer läsning

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.