Att leva på sin kreativitet är inget sprint-lopp utan rena långdistansen. Det gäller att vara uthållig och att sätta upp delmål. Samt förstås att bestämma sig. Den här texten jämför författarskapet med ett Vasalopp: en färgstark folkfest med en och annan backe. Med rätt förberedelser tar du dig igenom och har roligt längs vägen.
Nyårslöftet: att delta
Runt nyår fylls mitt flöde i sociala medier av nyårslöften. Nästan varenda författare jag känner publicerar sina skrivmål för året. Det är ofta inspirerande att läsa, men ännu mer intressant är att läsa vad samma personer skriver i december när (om) de sammanfattar och utvärderar det gångna året.
De årliga målen och utvärderingarna är ett vettigt sätt för den som skriver att hålla koll på sin utveckling från år till år. Vad planerade jag att göra, vad blev det och vad lärde jag mig av det? Att göra dem offentliga ger omgivningen en chans att följa den resa som författaren gör oavsett om spåren är stenhårda eller moddiga det året.
Offentliga mål betyder också att omgivningen kan hjälpa till om de vill. Multikonstnären State Lycke satte för 2016 upp målet att han skulle ge 50 konserter under året eller äta upp sin filthatt. När bokningarna under en period gick trögt bad han om hjälp för att slippa äta upp sin hatt, vilket han också slapp göra.
Det här är första gången jag publicerar mina mål. Utvärderingar har jag publicerat emellanåt. Ett tag publicerade jag varje månad en sammanfattning över vad jag gjort, under rubriken månadens bild. Men då bilden hämtades från en tryckt fotokalender stämde aldrig bilden eller rubriken med innehållet så jag slutade. När jag skriver detta inser jag att jag saknar uppdateringarna, kanske ska jag återuppta dem i någon form?
Anmäl dig: konkretisera ditt mål
Det väsentliga är inte att publicera dina mål offentligt utan att formulera dem för dig själv. Att skriva ner dem kan gör dem mer konkreta. 2014 gjorde jag min första skriftliga plan för mitt författarskap. Det var tretton år efter att jag bestämde mig för att bli författare och fyra år efter att jag debuterade. Jag hade två böcker publicerade, två till på gång ut och ett jobb jag verkligen avskydde (för att ni ska slippa bläddra i min LinkedIn-profil kan jag berätta att jag var förlagschef på hybridförlaget Lava). Jag fick ett förhandsex av Business for Authors av Joanna Penn och den blev en ögonöppnare. Istället för att fortsätta att känna mig kvävd, inlåst och desperat bestämde jag mig för att sätta mig i förarsätet och forma min egen framtid. Inte genom något andligt hokuspokus eller mantra, utan bara genom att göra en plan och jobba för att förverkliga den.
Första steget var att skriva ner mitt långsiktiga mål. Det var (är fortfarande) att kunna leva som författare på heltid, det vill säga att intäkterna från bokförsäljning ska täcka mina levnadskostnader utan biinkomster från kursverksamhet, föreläsningar och liknande. Jag vill också leva väl. Inget mer potatis-med-linser-och-trasiga-strumpor-år utan jag vill ha en liknande inkomst som när jag jobbade som gruppchef på AstraZeneca i början av 2000-talet.
Jag tänkte att det borde gå att ta sig dit på sju år och därför blev det en sjuårsplan. Det kanske låter som extremt långt men sjuårsplanen kändes som en befrielse! Innan var jag alltid stressad över allt jag måste göra och hur svårt, för att inte säga omöjligt, det såg ut att någonsin kunna leva som författare på heltid. Jag kan fortfarande bli stressad över detta, men det långa perspektivet ger mig översikt, struktur och möjlighet att prioritera. Varje gång jag får en ny bokidé så går jag in och kikar på planen och värderar om den nya idén är viktigare att skriva än någon av de böcker som redan ligger i planen. Men nu springer jag händelserna i förväg.
Planera träningen: hur många träningstimmar behöver jag?
När målet var nedtecknat började jag fylla i vilka böcker jag hade på gång och hur mycket pengar jag beräknade att jag skulle tjäna på dem. Jag började också skissa på hur många böcker till jag behövde publicera.
Detta är ingen exakt vetenskap. Sambandet mellan antal utgivna böcker och antalet kronor på bankkontot är långt ifrån spikrak. Vissa böcker går man back på, andra genererar ett litet överskott och ibland ett större. Det finns alltid ett hopp att nästa bok ska göra braksuccé. Men det är hopplöst att avgöra i förväg.
Däremot går det att se hur det gått för andra författare som inspiration. Min kollega Kim M Kimselius är exempelvis en stor inspirationskälla för mig (hon har också hund, bara en sådan sak).
Ju fler verk en författare skrivit, ju bättre bör vederbörande bli på hantverket. Och ju fler böcker, ju fler böcker finns det som läsare kan upptäcka. För många anglosaxiska indieförfattare verkar det gå en gräns vid fyra-fem böcker till samma publik. Där någonstans börjar intäkterna ta fart. Och när det väl tar fart så går det för en del författare snabbt uppåt efter ett antal (många) magra år. Notera att denna formel gäller för indieförfattare som alltid har alla sina böcker tillgängliga. Traditionellt har förlagsutgivna böcker en kortare livscykel. Detta håller dock på att ändras i takt med att även traditionella förlag anammar en digital affärsmodell.
När jag gjorde denna övning så identifierade jag två problem. Det första är att jag skriver böcker till flera olika målgrupper. Det är inte samma människor som läser denna bok som läser mina reseguider – även om det kanske finns ett överlapp. Det betyder att det tar tid för mig att komma upp i de där fem böckerna till samma publik. Det gör också att marknadsföringen tar mer tid. Lösningen på detta problem är att fokusera. Jag bestämde mig för att satsa på resespåret (med tanke på att jag skrivit denna text verkar det gå sådär med mina föresatser – eller hur?)
Mitt andra stora problem är att jag skriver faktaböcker som snabbt blir inaktuella, vilket innebär regelbundna uppdateringar och kontinuerliga nyutgivningar för att de ska fortsätta att bidra med intäkter. För att få tid att skriva alla mina tänkta böcker behöver jag övergå till att skriva böcker som håller i flera år utan att kräva omfattande och tidsödande uppdateringar stup i kvarten. Jag skulle behöva komplettera med skönlitterärt skrivande. Något som jag inte kan lika bra som faktaförfattandet och därmed blir en vinglig bambi ute på hal is igen.
Prioritera din träning
Något som blev uppenbart när jag satt med första utkastet till sjuårsplan var att jag behövde prioritera att skriva och publicera böcker, snarare än att lägga så mycket tid som jag då gjorde på ideella engagemang. Jag bestämde mig också för att dra ner på min närvaro i sociala medier. Det är visserligen viktigt att bygga en författarplattform på nätet men den gör ju ingen nytta om jag inte har några böcker att sälja.
Det har gott ett par år sedan jag gjorde min sjuårsplan och jag har reviderat den ett par gånger. Den största förändringen är att när jag skrev den trodde jag att mina biinkomster skulle komma från olika förläggarrelaterade uppdrag, som att hjälpa andra författare med sin utgivning, ge tips och hålla kurser. Istället har jag tagit ett halvt steg åt sidan och har flera kommunikationsuppdrag inom medicinteknik. Nackdelen är att jag inte får några synergieffekter mellan mina olika intäktsben. Att erbjuda tjänster till författare är ett utmärkt sett att sprida mina böcker för författare och vice versa, böckerna är ett utmärkt sätt att sälja mina konsulttjänster.
Orsaken till att jag valt att arbeta med medicinteknik istället är att jag kan ta en timpenning som går att leva på, jag slipper alla avarter i författarhjälpsbranschen och jag känner att jag genuint gör nytta för mänskligheten.
Hittills ligger intäkterna från mina böcker under vad jag hade planerat. Det beror delvis på att jag förlorade pengar i en konkurs och delvis på att jag ligger efter med mitt skrivande. Jag har inte riktigt lyckats så väl som jag hade tänkt att prioritera mitt eget skrivande. Lite nu och då går jag in i samarbeten varav en del är fruktbara medan andra kostar mer energi än det ger tillbaka.
Å andra sidan har jag tjänat bättre på konsultuppdrag än beräknat. De intäkterna är dock direkt kopplade till nedlagd tid och är på ett sätt mer till hinder för att uppnå mitt långsiktiga mål än till hjälp.
Åk iväg på träningsläger
Baserat på mina erfarenheter av att sätta mål så är mitt bästa tips att utgå från dina egna förutsättningar när du gör din egen plan. Mitt näst bästa tips är att prioritera olika saker i olika perioder och inte tro att du ska hinna med allt alltid.
Har du möjlighet att skriva på heltid kan du göra som ett par författare jag känner: stäng in dig under våren för att skriva och ägna hösten åt att åka runt och sälja böcker. Motsvarigheten för er som behöver kombinera skrivandet med betalda uppdrag eller heltidsjobb är att prioritera skrivandet under ett eller två år för att därefter prioritera marknadsföring under en period.
Det kan också vara värdefullt att rensa kalendern och koncentrera sig på skrivandet under perioder. Visserligen brukar jag tala om vikten av att skriva lite varje dag för att inte glömma bort manuset. 20 minuter varje dag är bättre än ingenting för att bibehålla konditionen. Men sammanhängande skrivperioder kan göra underverk med manuset. Det är då du kan finslipa tekniken. Det kan vara en fördel att det är en begränsad tid. Flera författare vittnar om att de drabbats av skrivkramp när de haft alla förutsättningar för att skriva på heltid.
Evertsberg: sätt upp delmål
Det är också viktigt att dela in planen i kortare delmål. I vardagslag tänker jag inte på det stora målet utan bara på nästa milstolpe. På den tid jag regelbundet åkte Vasaloppet så delade jag alltid in loppet i etapper. Hade jag ställt mig i Berga by och tänkt att nu är det 90 långa iskalla urjobbiga kilometer till Mora så hade jag mest känt för att vända och kasta mig ner i närmaste tevesoffa. Men när jag istället tänkte att det väntar en pappmugg (äcklig) sportdryck bara 9 kilometer bort i Smågan blev det genast lättare. De nio kilometrarna till nästa kontroll kunde sedan delas upp i kortare deletapper: först skulle jag ta mig till själva startlinjen tio startled längre fram, sedan uppför första backen med skidor och stavar i behåll. Därefter staka mig förbi fantastiska vyer utan att stanna och fota dem (den svåraste delen). Varenda kilometer-angivelse användes som en milstolpe. Hittills har jag kommit i mål nio gånger (även om det är några år sedan senast, vilket de här bilderna skvallrar om – här kan du förresten läsa mer om mina äventyr i fädrens spår).
Sammanfattning att sätta mål
- Bestäm dig för just ditt långsiktiga mål. Ska du leva på ditt skapande, skriva din första bok, ha ett visst antal föreläsningar eller något helt annat?
- Räkna baklänges och skapa etapper längs vägen.
- Prioritera din tid utefter ditt mål.
- Var inte tidsoptimist utan ta till ordentligt med tid för att slippa stressa. Kom ihåg att det är en livsstil du planerar och den ska vara långsiktigt hållbar.
Den här texten är tänkt att ingå i boken 10 tips för att leva på din kreativitet. Läs fler utdrag med hjälp av taggen kreativ livsstil. Har du haft nytta av texten så dela den vidare till nya läsare eller varför inte spana in någon av mina böcker?
Intressant inlägg! En sjuårsplan är inte dumt alls. Jag är verkligen inte naiv när det gäller bokbranschen och mina möjligheter att leva drägligt på mina böcker men jag har insett att det jag trodde skulle ta två år på heltid, snarare kommer att ta fem. Att bygga upp ett författarskap är en långsam process – om man inte råkar göra stjärndebut med första boken. Detta sker dock sällan i min genre … :-)
Hej Ann-Charlotte,
Även de som gör en klassisk stjärndebut måste följa upp debutboken med fler böcker. För en klassisk stjärndebut ger visserligen bra klirr i kassan det året, men ser man till ett helt författarliv så räcker inte det. Därför sitter vi alla i samma båt och kämpar på. Men med en långsiktig plan så känns det inte lika stressigt tycker jag. Det gäller bara att hålla sig till planen och säga nej till sådant som inte får plats i den. Jag behöver ständigt öva på den delen. Lycka till!
Tack för kloka råd som alltid! Jag gillar särskilt punkt 4 i sammanfattningen. Jag är bra på att sätta upp mål men jag är alltid på tok för otålig och tidsoptimistisk. Egentligen spelar det nog ingen roll för slutresultatet – jag brukar nå mina mål så småningom ändå, bara lite senare än jag hade tänkt mig. Men det spelar roll för min sinnesro under arbetets gång. Att ständigt vara frustrerad över att jag inte hinner med allt jag vill är förmodligen inte det bästa sättet att uppnå den berömda balansen i livet :-)
Tack själv Jenny för att du läser och skriver en rad.
Jag skrattade när jag läste din kommentar och påminner om något jag skrev någonstans. ”Gör som jag säger och inte som jag gör!” Punkt fyra skulle jag behöva tejpa upp i taket ovanför sängen så att jag påminns om den varje morgon :-).
Pingback: Kristinas favoriter i "10 tips för att leva på din kreativitet" | Förverkliga din bokdröm