Meny Stäng

Bygg en entusiastisk läsekrets med hjälp av e-post

Har du hört att e-post är ett bra sätt att sälja böcker och undrar om du ska använda Mailchimp eller Mailerlite? Jag har sett flera varianter på den frågan på sistone och tänkte berätta varför frågan är felställd samt varför jag hellre samlar pantburkar än skriver nyhetsbrev.

Det är en hyfsat lång text och om du vill hoppa över bakgrunden och hellre lyssna på när jag berättar om de tio stegen för att lyckas så ska du anmäla dig till det digitala seminariet Bygg en entusiastisk läsekrets med e-post den 17 mars 2021. Det är gratis för medlemmar i föreningen Egenutgivarna (det är billigt att bli medlem och det kommer fler webbinarier med andra experter).

Den här bilden av mig finns i inbjudan till seminariet.

Behöver man verkligen en e-postlista?

Det finns fortfarande en och annan författaraspirant som tror att om de bara får ett förlagskontrakt så behöver de inte bekymra sig om marknadsföring för det kommer någon annan att sköta. Sedan finns det nya författare som läser allt de kan hitta om marknadsföring, försöker testa allt och springer rakt in i väggen.

Jag försöker rädda alla i den senare gruppen från att bränna ut sig (den första gruppen kommer ändå inte att lyssna). Alla författare (som har någon ambition att någon gång i en avlägsen framtid bli yrkesförfattare) behöver ett sätt att nå ut till läsare med information om nya böcker. Notera singular. Man behöver inte posta köpuppmaningar på femtioelva platser om dagen, eller ha konton i vartenda socialt medium som är uppfunnet. Snarare är det en riktigt dålig idé. Välj en kanal och bli bra på den. Oändligt många författare och marknadsföringsgurus rekommenderar att den kanalen är just e-post. Men det är valfritt.

E-post gör dig oberoende

Fördelen med e-post är att det är det verktyg som ger dig störst frihet och störst grad av oberoende. Med en lista med adresser till entusiastiska fans är du oberoende grindvakterna på förlag, media och återförsäljare. Det spelar ingen roll om de är kallsinniga gentemot dina böcker, du har direktkanal till din läsekrets. Om du har en egen lista som du ”äger” kan du skicka läsarna till den återförsäljare som du gillar bäst (eller sälja direkt).

E-post är plattformsoberoende. Du kan skicka e-post från en pc och mottagaren kan läsa det på en äppeltelefon. Till sist kommer den kanske viktigaste punkten, du blir oberoende de stora teknikjättarna. Du behöver inte riskera att få ditt konto raderat eller att du måste betala för att nå de som valt att följa dig, vilket du alltmer behöver göra på Facebook-sidor.

Men det är fortfarande bara ett verktyg

E-post är kanske det bästa verktyget, men det är fortfarande bara ett verktyg för att skapa relationer med läsare. Det är inget magiskt trollspö. Det sitter inte en stor hög med presumtiva läsare hos Mailchimp och väntar på att du ska skapa ett konto hos dem. Därför är det lika fel att säga att e-post säljer böcker som att Instagram gör det. Din relation med läsare säljer böcker och den relationen kan du skapa och vårda med hjälp av e-post, sociala medier eller brevduvor (det sista begränsar möjligen antalet presumtiva mottagare men konkurrensen är å andra sidan lägre).

Det är kanske dags att redovisa mina erfarenheter?

Jag har byggt upp populära nyhetsbrev

I fem-sex år kombinerade jag författarskapet med olika extrajobb som kommunikatör. Bland annat byggde jag upp kommunikationen för ett strategiskt innovationsprogram, ett jobb som fick lovord i den externa utvärderingen av programmet. Nyhetsbrev var ett av våra verktyg, en annan av våra specialitet var att kuska runt och träffa massor av presumtiva samarbetspartners. Jobbet var på många sätt lätt då det vi skulle ”sälja” var möjligheten att söka pengar.

Vi hade flera listor med e-postadresser. Dels uppdelat på svenska och engelska samt uppdelat på innehåll. Vårt huvudbrev var ett nyhetsmagasin men vi erbjöd också kortare notiser när nya utlysningar öppnade.

Case: nyhetsmagasin

Nyhetsmagasinet var ganska omfattande med många länkar, bland annat till olika reportage jag skrivit. Det inleddes alltid med en personlig sammanfattning av innehållet samt en toppnyhet. Toppnyheten var ofta, men inte alltid, en ny utlysning. Kommande utlysningar var alltid en stående punkt en bit längre ner. Vi hade ofta inbjudningar till seminarier och andra fysiska event (här hade regional segmentering av adresserna varit användbart). Jag la ofta med en lista med intressant läsning som en typ av omvärldsbevakning. Det inkluderade inbjudningar från andra organisationer. Dessa var tydligt märkta att det inte var vi som arrangerade utan de var inkluderade som service till läsarna. Eftersom våra utskick hade många läsare var det attraktivt att bli omnämnd i det, något som gjorde att jag ibland fick sortera och prioritera.

Kvartalsvis med 50 % öppningsfrekvens

  • Huvudnyhetsbrevet gick ut kvartalsvis, notiserna när större utlysningar öppnade vilket vanligen var två gånger per år.
  • Öppningsfrekvensen sjönk visserligen något med åren men låg hela tiden över 50% vilket är en bit över branschstandard. (För författare låg öppningssnitt på 27% under 2020)
  • Vi valde dag och tid på dygnet för utskicken baserat på besöksstatistiken till webbsajten. Jag har glömt när det blev nu, men det var inte samma tid och dag som brukar rekommenderas (å andra sidan har jag sett ungefär varenda tidpunkt rekommenderas någonstans).
  • Vi marknadsförde möjligheten att prenumerera på olika seminarier samt på webben, men vi la aldrig till några adresser.
  • Samtliga adresser var alltså till personer som själva aktivt fyllt i prenumerationsformuläret på vår webbsajt. Detta var oändligt skönt 2018 när GDPR blev lag och alla andra fick panik.
  • Ungefär två veckor innan utskick brukade jag efterfråga material från alla som var inblandade i organisationen. Det var sällan jag fick några svar utan större delen av innehållet var sådant jag sprungit över under min verksamhet. Jag hade en särskild mapp där jag sparade idéer till nästa utskick.
  • När jag frågade läsarna vad de önskade sig så var det mer framförhållning och information om sådant som var på gång längre fram.

Ständig tidsbrist

Med tanke på hur pass viktiga utskicken var för programmets möjligheter att lyckas med uppdraget så kan man tro att jag la ner mycket tid på nyhetsbreven. Ja och nej. Ja så tillvida att jag la ner en hel del krut på att utforma upplägget och förbättra det. Men sedan skulle det genomföras fyra gånger per år också.

Jag hade fullt upp med att projektleda större och mindre event och hade fingrarna i syltburken lite varstans. Så nyhetsbreven knåpade jag ihop på slaskkvartar. En kvart innan boarding här och en halvtimme på ett tåg där. Det gjorde att det var en ständig stress att hinna med dem. Denna tidsbrist bidrog till att nyhetsbreven inte direkt hörde till min favorituppgift.

Fokus på mottagarna

Min ledstjärna när jag skrev nyhetsbreven var att de måste vara värdefulla för mottagarna, annars skulle mottagarna sluta öppna breven och vi förlora denna viktiga kanal. Jag ansåg också att jag med min kompetens och kontakt med målgruppen, samt insyn i programmets verksamhet var bäst lämpad för att avgöra vad som skulle vara med. Givetvis gick de alltid en sväng runt min chef men det var mer korrekturrunda och dubbelkoll att jag inte hade glömt något.

Jag var benhård på att utlovad frekvens var det som gällde. Hade nu programdirektören, jag och andra kollegor stått på seminarier runt om i Sverige och lovat kvartalsvis brev så var det kvartalsvis som gällde. Jag tillät inte några extra-utskick däremellan. En och annan i organisationen tyckte nog att jag var en riktig surpuppa.

Trots succén avskydde jag dem

Summa summarum så utvecklade jag med tiden en viss allergi mot nyhetsbrev. Den förstärktes av ett par andra uppdrag där min roll var att klippa och klistra in information som andra valt ut. Det är verkligen inte min grej! Så när rara vänner skickar mig länkar till jobb och det står ”skicka nyhetsbrev” på listan med arbetsuppgifter så tänker jag att jag hellre samlar pantburkar för att få ihop till hyran tills jag byggt en tillräckligt stor läsekrets för att kunna leva på min bokförsäljning.

Problemet är att jag inser att jag behöver bli vassare på att skriva nyhetsbrev för att sälja fler böcker 😊.

Skickar brev när jag gett ut en ny bok

I åratal har jag erbjudit engagerade läsare av tre av mina sidor (tomatsallad.nu, runtantibes.se samt kristinasvensson.se) att de kan få ett mejl när jag publicerar nästa bok respektive när jag publicerar boken Strövtåg runt Antibes. Jag skriver engagerade eftersom det ofta krävts en del detektivarbete för att hitta prenumerationsmöjligheten, jag har inte direkt kastat den i ansiktet på folk.

En till två gånger per år (ibland vartannat år) har jag skickat brev till respektive lista och glatt berättat om årets bok, samt förklarat varför det inte blivit Strövtåg runt Antibes i år heller.

Eftersom det ibland varit ganska lång tid (vi pratar år) mellan det att folk prenumererade och de fått första mejlet så har jag fått lägga en hel del tid på att förklara varför de överhuvudtaget får ett mejl från mig och vad jag är för filur. Vill du ser hur det sett ut, kika in här för ett arkiv med mina ny-bok-brev.

Feltänkt omsorg om läsarna

Min tanke med att enbart skicka ut brev när en bok är klar är att visa omtanke om läsarnas tid, vem vill ha ännu fler brev i inkorgen? Jag har sett det som att jag erbjuder en service att informera när boken de väntat på (eller en helt annan bok) äntligen är klar. Men enligt flera av de experter jag följer är det helt fel att bara skicka brev när man vill ha människors pengar. Det är lika illa som att bara tjata om sig själv i sociala medier. Istället ska man bygga upp relationen över tid och vara generös mot läsarna.

Efter att ha gnytt och suckat ett tag inser jag att de har en poäng. Det har helt enkelt blivit lite väl långt mellan mejlen. Statistiken talar sitt tydliga språk. Öppningsfrekvensen har i och för sig inte sjunkit så markant, från 75 % till 60% men antalet klick på läs mer har sjunkit från 25 % till 2%. Jag misstänker att det största problemet är att boken alla prenumeranter väntar på är praktverket Strövtåg runt Antibes. Reseguiderna Mitt Nice (2015), Mitt Provence (2017) och Rivieran inom räckhåll (2019) gick väl an men när jag gav ut Smultronställen mellan Göteborg och Stockholm (2019) och året efter Strövtåg i Funäsfjällen började mina läsare tvivla på att jag överhuvudtaget skulle få ut Antibes-boken någon gång.

Kompromissen: prenumerera på blogginlägg

Eftersom jag skriver faktaböcker är sökordsoptimerade webbsajter en väg för att fler ska hitta mitt skrivande. Det är inte nödvändigtvis en effektiv metod men det är den jag börjat med så jag fortsätter envist på den inslagna vägen. Istället för att skriva separata nyhetsbrev och därmed dubbla min arbetsbörda har jag satsat på en kompromiss: prenumeration på nya blogginlägg. Så fort jag publicerar ett blogginlägg går det ut en notis på e-post. Notisen innehåller en bild, ett utdrag och länk till artikeln. Detta sker automatiskt. Just nu använder jag mig av ett plugin som heter Email Subscribers men jag har provat ett par andra också.

Ibland går jag in och ändrar lite i utskicket och skriver en rad direkt till prenumeranterna. Här skulle jag kunna lägga in rabatter eller liknande som jag bara vill erbjuda prenumeranter. Dit har jag inte kommit ännu men det händer att jag går in och önskar trevlig helg eller förklarar varför det var länge sedan jag bloggade senast.

Det är i dessa rader jag försöker anamma de tips jag plockat upp om hur man effektivast använder nyhetsbrev. Allt går inte att genomföra på grund av tekniska begränsningar. Eftersom jag valt en gratisversion av plug-in har jag vissa problem med att mejlen inte levereras. Det finns heller inget arkiv med de delar jag lagt till.

Vad tycker du om prenumerationerna här?

Det har möjligen framgått att reselitteratur är min huvudgenre. Jag har exempelvis aldrig haft någon ”prenumerera på nya böcker”-knapp för författare – vilket kanske hade varit vettigt då mitt namn finns med på sju handböcker. Å andra sidan är det kanske lika bra då det möjligen är mer förvirrande än hjälpsamt att erbjuda två alternativ på resebloggen (prenumeration på notiser på blogginlägg eller nya böcker). Däremot har jag lagt in funktionaliteten här på dinbokdrom.se att det går att prenumerera på själva bloggen. Skillnaden är att härifrån skickar jag ut hela blogginläggen så att det blir ungefär som ett nyhetsbrev, att hela brevet dyker upp i inkorgen.

Detta går att se att jag skriver regelbundna nyhetsbrev som samtidigt publiceras offentligt så att det är enkelt för icke-prenumeranter att hitta och läsa i framtiden. Jag har inte lika många prenumeranter här men upplever att öppningsfrekvensen är högre än på resebloggen. Min teori är att det beror på att jag här skickar hela texten, inte bara rubriken. Men jag kan inte göra likadant på resebloggen eftersom jag ofta publicerar tio-tjugo foton i ett inlägg. Ju fler foton desto större chans att breven fastnar i filter och inte levereras alls. Här är förresten en lista på hur mottagarna gör för att få mejlen.

Mitt “lockbete” är att jag är oregelbunden

I takt med att konkurrensen om läsarna hårdnar är det vanligt att erbjuda ett lockbete som en gratis kurs eller novell för att få folk att prenumerera. Något sådant har jag inte utan mitt ”lockbete” är att jag bryter mot grundregeln att blogga regelbundet. I ett par år skrev jag regelbundet så att något nytt dök upp i inkorgen hos prenumeranter varje söndagsmorgon. Deadlines är bra för många personer. Men det ökade min stress under en period då jag redan hade alltför hög arbetsbelastning. Det gjorde också att jag ibland fick skicka ut nöd-inlägg.

Numera gör jag så att när jag har något jag vill skriva om, och har möjlighet att lägga ner tiden (jag lägger ner en till tre arbetsdagar på ett inlägg) så skriver jag. Däremellan är det tyst. De som prenumererar behöver inte gå in och kika i onödan och de missar inget. Ju fler som prenumererar desto mer relevant tycker jag att det är att lägga ner tid på att skriva här. Så vill du att jag ska blogga oftare raggar du upp lite prenumeranter 😊.

Så här lyckas du med e-postmarknadsföring

Det jag beskrivit ovan är hur jag jobbat under mina tio år som författare. Under arbetet med denna artikel samt en till med handfasta råd har jag insett att det är hög tid att jag tar och skapar ett nyhetsbrev för alla som vill följa mina strövtåg oavsett var i världen jag rör mig. Vi får se när det blir av.

Jag ska avrunda med ett smakprov på listan med handfasta råd. Det är denna jag tänker prata om på seminariet jag nämnde i början. De kan tänkas dyka upp en skriftlig version också på en annan plats vad det lider. Jag har i alla fall skrivit en längre version. Vill du skaffa information själv så har jag samlat dem från olika håll.

Bland annat har jag hämtat inspiration från Newsletter Ninja – How to Become An Author Mailing List Expert av Tammi Labrecque, How to Market a Book – Overperform in a Crowded Market av Ricardo Fayet samt David Gaughrans nyhetsbrev. Jag kikade också på vad jag själv skrivit i Nå ut med din bok – marknadsföring för författare.

10 steg för att lyckas med e-postmarknadsföring

  1. Studera hur andra gör – särskilt förhållandet mellan personliga anekdoter och info om nya böcker.
  2. Gör en publiceringsplan – välj frekvens och inriktning som passar dig och dina läsare. Det du lovar ska du hålla åt båda håll så tänk till.
  3. Skapa ett lockbete – en unik digital present du kan ge bort mot att du får mottagarens e-postadress.
  4. Välj en nyhetsbrevsleverantör – googla runt för att läsa vad du behöver.
  5. Designa prenumerationsformulär – fråga bara efter det du verkligen kommer använda.
  6. Sätt upp en välkomst-sekvens – berätta vem du är och när nästa brev kommer. Ställ gärna en fråga.
  7. Testkör – är det snyggt och läsbart i mobil/dator och funkar alla länkar?
  8. Bjud in dina fans – de som garanterat öppnar och klickar etablerar dig som trovärdig avsändare.
  9. Öka läsekretsen – annonsera med ditt lockbete eller samarbeta med kollegor.
  10. Utvärdera och rensa – testa olika rubriker, rensa bort prenumeranter som aldrig öppnar.

Gör nu inte så här

Varje gång jag skriver eller föreläser om nyhetsbrev så ökar antalet mejl i min inkorg med reklam för olika böcker. Det är toppen att publiken tar till sig biten med att författare kan använda e-post för kommunikation. Men jag håller tummarna för att fler får med sig hela budskapet. Här är några genuina exempel på saker du bör undvika.

  • Skicka ut gruppmejl utan att ta med en unsubsribe/avprenumerations-möjlighet.
  • Skicka 10 MB stora bilder av dig själv till folk som ej bett om dem.
  • Tjata på folk att köpa din bok.
  • Skicka så sällan att folk hinner glömma av vem du är mellan varven (oups, den är jag skyldig till).
  • Skicka gruppmejl där alla mottagaradresser är synliga. Det innebär att alla som får mejlet kan se alla andras e-postadresser.
  • Hitta på egna tolkningar av GDPR som ska ge dig rätt att spamma folk – det enda du uppnår är en massa spam-anmälningar som gör att dina kommande mejl inte levereras överhuvudtaget.

Mailchimp eller Mailerlite?

Hur var det nu med frågan om Mailchimp eller Mailerlite. Jag har använt båda två en del. Jag tycker att Mailerlite har en lägre tröskel för att komma igång, men att när man väl lärt sig Mailchimp har det mer designmöjligheter. Mailerlite hade tidigare problem med att mejlen inte alltid levererades. Mailchimp var förr det som de flesta använde, men fick mycket kritik för några år sedan när de ändrade om stora delar av sin affärsmodell. Då började de flesta författare jag följer att rekommendera Mailerlite istället.

Vilket du väljer spelar inte så stor roll, det är viktigare att du fokuserar på innehållet och hur du ska ge värde till dina läsare så att de ser fram emot dina brev, öppnar dem och tipsar andra om dina böcker.

PS! Det finns fortfarande platser kvar på kursen i bokutgivning med start 11 mars.

Publicerad iTips för att marknadsföra dig och dina böcker

Mer läsning

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.